Hej,

I dag har det varit årets varmaste dag i Vilhelmina. Termometern stod på 35 grader nyss, visserligen i solen. Men det är varmt och skönt. Vad i hela friden gör jag i Vilhelmina kanske en del av er undrar? Jo, det kan man fråga sig. Jag har fått förmånen att vara lokalredaktör här i inlandet över sommaren. Ett ganska stort område minst sagt. I princip hela Västerbotten bortsett från Umeåområdet och Lycksele. Men det är väldigt kul att uppleva något nytt.

   Jag bor fantastiskt fint i en lägenhet uppe på en höjd. Utsikten är fantastisk över Volgsjön och vid riktigt klart väder kan man se fjällen i fjärran. Lägenheten är en trea, så jämfört med min lilla lilla etta i Umeå såkänns det här som ett slott. Det är en sådan frihet att kunna röra sig fritt. Jag har ett vardagsrum, ett sovrum, ett kontor, en kök och en jättestor hall. Det känns verkligen som en lyx. Och som sagt utsikten är ju det bästa av allt!

   Midsommarafton jobbade jag. Min första ensamma dag här (fick lite introduktion på torsdagen). Då var jag på Saiva camping, i Vilhelmina, och bevakade firandet. Men midsommar är inte alls lika stort i norrland som i södra Sverige. Det förvånade mig. Men jag fick en bra förklaring till det: det är ofta så kallt att det inte är skönt att vara ute och midsommar inomhus är inte samma sak. Men i år var det fint väder. Men det finns en annan nackdel. Odjuren. Myggen och knotten och något liknande som det kallar "svian" här i norrland.

Vissa av myggorna biter så hårt att blodet rinner och de märkena ser konstiga ut efteråt. Jag har sett ut som att jag har råkat ut för en olycka. Men det är bara myggbett! Myggbetten har förvandlats till stora blåmärken. Jag borde ha fotat dem för att visa er. Men det lär nog bli fler fula myggbett innan sommaren är slut.

   Resten av midsommarhelgen var jag ledig. Så jag och pojkvännen tog först en utflykt till Vojmåns rastplats. Den utsågs nyligen till Västerbottens finaste rastplats.

   Då såg jag den här containern. Till och med containrar är fina i norrland alltså.

   På kvällen valde vi att tälta vid ett ställe nära sjön Malgomaj (en bit utanför Vilhelmina). Vi grillade och fick lite naturkänsla. Ja, naturkänslan bestod av att det var hårt, kallt och väldigt mycket mygg. Att det är hårt och kallt kan jag leva med. Tältkänslan är ändå mysig. Men myggen... dessa små oknytt kan ställa till med så väldigt mycket besvär. Jag har ändå tillbringat mycket tid i de småländska skogarna och där är myggen inte nådiga. Där är de lika elaka som i norrland. Men man vänjer sig visst aldrig. Konstigt.

   Precis in till här så tältade vi.

   Det är väldigt mycket blommor här i Vilhelminatrakten. Det är så vackert. Annars brukar jag sakna alla blommor som finns i södra Sverige vid den här tiden. Men i Vilhelmina blommar det för fullt. Till midsommarafton plockade jag en jättestor bukett och ställde på bordet i vardagsrummet. Hela atmosfären i rummet förvandlades med vilda blommor. Det ger ett sådant härligt liv.

   Jag bor ganska nära kyrkstan i Vilhelmina. Är mysigt att gå runt där och strosa.

   Vi tog en promenad längs kyrkstigen också. En mycket snabb promenad. För där,inne i skogen, funderade jag på allvar på om myggor kunde få en människa att dö. De var vidriga. Så inga mer skogpromenader i Vilhelmina. Men trollen som fanns längs vägen var söta.

   Idag tog jag en lunchpromenad. Det är så lummigt och vackert nere vid sjön.

   Och det var varmt. Man blev rejält svettig. Men det är härligt att känna att det äntligen är sommar. Och jag hoppas att det fortsätter så. Jag ser verkligen fram mot min sommar i Vilhelmina.

   Jag gick till Gubbseleforsen. Är fint där.

   Gick ut en bit på hängbron innan jag fick vända tillbaks till jobbet. Men det är med ny energi som man kommer tillbaks efter en sådan härlig sommarpromenad.

Dagens Vilhelminaväder: Sol och + 30 grader

Nu var det länge sedan som jag skrev igen och det har varit fullt upp. Var ledig i två veckor och besökte släkt och vänner i södra Sverige. Det var ett väldigt kringflackande som det ofta blir. Dessutom skulle jag ta hand om alla mina saker som jag hade i Värnamo. Det tog tid. Jag visste att jag hade mycket grejer men så mycket grejer... Vi körde iväg två kärror med saker som jag slängde och lämnade till second handbutiken i Limmared; Återbruket. Varför sparar man på så mycket grejer som man inte använder? Och resten av sakerna...Ja, det är fortfarande mycket kvar och på något sätt ska jag försöka att få till det Umeå och dessutom hitta någonstans i Umeå att förvara det. Men det är en annan fråga.

   Jag började mitt besök i södra Sverige med att hälsa på hos kusinerna i Strömstad. Västkusten är bra speciell ändå. Det är ju faktiskt här det riktiga havet finns. Det som doftar salt och tång. Det är sommar för mig.

    Kusinsonen Eskil har redan hunnit att bli åtta månader och känns väldigt stor nu. Men han är inte större än att han fortfarande gärna tar emot pussar från mamma och dessutom kan ge väldigt blöta pussar tillbaks.

   Han äter till och med "vanlig" mat och har fått två tänder. Så snabbt allting går.

   Vi passade förstås på att ta promenader i den vackra bohusländska landsbygden där mina släktingar bor. Alltid lika mysigt och rofyllt att komma dit.

Sedan han jag med en snabbvisit i Göteborg. En frukost på Café Skogen i Majorna blev det med en nära vän. Café Skogen är ett fantastiskt ställe. Ett äkta arbetarcafé- Man har inte satsat på inredningen. Det är trångt och några slitna träbord med stolar. Men det är som att komma hem till någon. Göteborgs-Posten ligger på bordet. Det luktar alltid nybryggt kaffe och man får gå ut till husmor i köket för att berätta vad man vill ha att äta. Här kostar en frukost dessutom bara 45 kronor! Då får man gröt, ägg, en macka, juice och te. Undra vilket annat café som slår det? Hit kommer asfaltsläggare, elektriker, vägarbetare och andra som har Fristadkläder på sig och sitter här och pratar på sin breda göteborska. Mmm, jag är hemma tänker jag och råkar i min förvirring ta kryddpeppar istället för kanel på risgrynsgröten.

Det där med hemma är lustigt. Var är hemma? För mig är nog hemma där jag är just för tillfället. Hemma kan vara min lilla lägenhet i Umeå. Hemma kan vara i pojkvännens stuga vid fjällets fot. Men hemma kan också vara tältsängen i min väns vardagsrum i Göteborg eller i Värnamo, där jag bodde i många år. Just nu är hemma en stor fina lägenhet i Vilhelmina (men mer om det senare).

Sedan for jag ju hem (ja, se där, ett hem till...) till föräldrarna i Dalstorp. Syster och hennes bushund kom ockå hem. Så det var mysigt att hinna träffas en stund innan hon åkte iväg för sin praktik på försvarets hundskola i Sollefteå.

   Och sedan blev det en dag i Värnamo. En dag av mycket fikande. Och jag hann med att träffa många. Är man effektiv så går det... Och så hade det hunnit komma ännu en bebis, sedan jag var hemma sist. Lilla Saga som snart är ett halvår. Det är så roligt att träffa alla.

    Jag hann med en liten stund nere vid Osudden också. Här har vi haft många grillstunder under sommarkvällarna. Ett stort gäng av vänner, någon som spelade gitarr, god mat och den vackra sjön Vidöstern. Det gick aldrig fel.

   Här vid Lagans utlopp i Vidöstern hade en vän en husbåt. Den använde han i princip som en stuga åkte dit för att koppla av, skriva och bara må gott. Men den eldade någon upp. Jag blir fortfarande arg när jag tänker på det.

I övrigt så handlade min vecka mest om att packa ihop mina saker som sagt. De har tidigare varit magasinerade hos en bekant. Men nu så har jag tagit hand om alla grejer. Och istället står en del hos mamma och en del hos pappa. I väntan på att jag ska komma på hur jag ska få upp det till Umeå... Bussgods är kört eftersom det är för mycket saker. Flyttfirman är för dyrt. Och eftersom jag inte har bil så skulle det kosta närmare 10 000 kronor att hyra både bil och släp och betala för bensin den långa sträckan. Ja, ja, det tål att funderas på.

Det är i alla fall alltid lika kul att komma ner på besök. Tack, alla ni, som förgyllde mitt besök denna gången.

Kram

Dagens Vilhelminaväder: Sol och + 23 grader

Hej,

Nu var det väldigt länge sedan som jag skrev något här. Jag har haft fullt upp och det har varit en bra aktivitet: semester. Just nu befinner jag mig nere i södra Sverige som är som allra vackrast i sin försommarblomning.

En vecka på Sicilien tillsammans med pojkvännen har det också blivit. Vi var i staden Taormina, en gammeldags mycket charmig stad. Hit kom det mycket turister och jag förstår verkligen varför. Även många lyxkryssningafartyg lade till i närheten.

   Vårt hotell var fantastiskt fint.

   Nära hotellet låg den grekiska teatern. Den var magnifik och utsikten härifrån var fantastisk.

   Från själva staden tog man linbanan ner till havet.

Stadsparken var också fantastiskt fin (även om man inte ser så mycket av den här). Mycket blommor och träd i alla konstiga former.

   Men det mest minnesvärda var utflykten till Etna. Här ser vi vulkanen från bussfönstret. Det var så vackert. Jag kan verkligen rekommendera en resa till Sicilien.

   Här är vi på toppen av Etna, på strax över 3000 meter. Vi gick runt kratrarna och såg hur Etna "andades". Luften var kall så det krävdes jacka. Men när man tog på lavastenarna så var de varma. Häftigt. Etna är en mycket levande vulkan som har små utbrott flera gånger i månaden.

   Det kilade omkring söta små ödlor lite överallt också.

Ja, det var härligt att komma utomlands och bara traska runt och njuta av vackra omgivningar och äta god italiensk mat.

Hoppas ni har det jättebra allihop.

Kram

Jag var långledig förra veckan eftersom jag jobbade påskhelgen. Det blev några hektiska dagar och det tog på krafterna. Men det var också jätteroligt. Pojkvännen fyllde 30 år med allt vad det innebär.

   Vi bakade smörgåstårta för första gången i våra liv. Och det var otroligt svårt att beräkna hur mycket som skulle gått åt. Men i efterhand insåg vi att vi gjort makalöst mycket smörgåstårta. Så det blev smörgåstårta både till frukost, lunch och middag i några dagar. Men snörgåstårta är ju gott. Vi var väll lite oroliga för hur det skulle smaka så här första gången som vi gav oss på att laga själva. Men det blev riktigt gott och det verkade gästerna tycka också för flera av dem tog om flera gånger.

   Vi gjorde tårtor också. Bland annat den här moussetårtan med mandelmassebotten. Moussetårtorna höll på att gå helt galet. Men med lite kreativitetet så löste vi även det.

Folk kom och gick under nästan hela fredagen. Det åts och pratades och skrattades och... Ja, det var intensivt. Så på kvällen var vi rejält trötta.

   Dagen där på var vi en sväng förbi Robins jobb. Där är det så här vackert. Kan inte riktigt säga att det är lika vackert utanför VK:s redaktion. Vi ser en vältrafikerad väg och ibland ett och annat godståg. Men här på Krutfjället , precis innanför norska gränsen, är det riktigt vackert. Jag testade mina slalomskidor också i en fjällbacke precis där. Jag har fått mina första alldeles egna slalomskidor av Robins syster (Tack, Marie!). Känner mig som ett barn på julafton och jag längtar redan tills de öppnar liftarna igen fast säsongen nätt och jämt precis har tagit slut.  Vi var i Skishopen i Tärnaby också och köpte nya pjäxor, och en hjälm, till mig nu när de reades ut. Så nu är jag redo för slalomsäsongen. Synd att det riskerar att ta runt ett halvår innan de öppnar backarna igen.

   På lördagskvällen var det valborgsfirande hos trevliga Herman och Annica och deras fina barn. Elden sprakade och barnen smällde smällar. Våren hälsades välkommen.

   När vi kom hem därifrån gav vi oss av ut på fjället. Solen gick ner bakom fjällen och det var så magiskt vackert. Det går inte att beskriva med ord. Men för första gången på länge var jag bara här och nu. Det var som att vandra runt i en sagovärld.

   Här stannade vi och fyllde på vår vattenflaska i den lilla fåran till vänster.

   En stund innan midnatt kom vi fram till stugan och då var det fortfarande inte helt mörkt.

   Robin slår hål i isen och hämtar vatten. Sedan sov vi över i stugan. Det blev rejält kallt framåt natten när elden brunnit ut. Men det var det ändå värt. Det är inte mycket som slår att sova ute på fjället.

På morgonen vandrade vi tillbaks över fjället. Två ensamma, och väldigt lyckliga människor, mitt ute i ingenstans. Det var bara vi, riporna och lemmlarna. Lemmlana har för övrigt piggnat till på allvar nu. De springer omkring överallt och är så otroligt söta.

Jag längtar tillbaks. Det är där ute jag vill vara. Långt ute på fjället. Långt från alla bilar, alla ljud, alla stressade människor. Här ute kan man bara vara precis som man är.

Dagens Umeåväder: Sol och + 10 grader

   När jag har sökt lite mer på internet så inser jag att min första bäver nog inte alls var en bäver. Det var ju typiskt... Men det är faktiskt troligare att det är en bisam. Den kallas även minibäver har jag fått lära mig här på internet. Men är helt enkelt mindre. Den finns dessutom längs kusten i Västerbotten. Visserligen finns det ju bävrar här också (fast kanske inte nästan mitt i stan) och de måste ju vara små innan de blir stora.

Men om man lägger ihop ett plus ett så är det mest sannolikt att det är en bisam. Men är det någon som med säkerhet kan säga vad det är? Någon som är duktig på de här djuren?

Dagens Umeåväder: Sol och + 12 grader (och då är det bara förmiddag ännu)  

   Efter jobbet idag så gick jag längs älven för att njuta av lite vårtrevligheter. Och det fanns ännu mer än jag kunde ana. Dessutom var det väldigt tur att jag hade med mig kameran med tanke på vad jag fick se i vattnet. Men det återkommer vi till.

För en och en halv vecka sedan låg det fortfarande snö och isen på älven var tjock. Men nu blommar det överallt och vårfåglarna har kommit. Det är svårt att hänga med.

   På min promenad hem så upptäckte jag att knopparna på träden är ganska stora. Igår såg jag inte ett enda träd med knoppar. Så här händer det saker snabbt.

   Blommorna avlöste varandra. Vitsippor. Mormor brukar prata om att de brukar komma till min födelsedag ungefär och det är en månad kvar dit.

   Skilla. Det får mig att tänka på Kalmar. Hela den småländska staden svämmar över av små blå Skilla på våren. Det är så vackert.

   Blåsippor. De är extremt ovanliga i södra Sverige. Men här längs Umeälven fanns det gott om dom.

Backskärvfröet. Har jag aldrig sett tidigare.

   Tussilago.Det har jag inte sett så många av i år.

   Påskliljor. Jag är van vid att blommorna kommer i olika etapper under våren. Men här i norrlad sker allt samtidigt och lika fort blir det sommar. Redan i helgen hörde jag att det kunde bli upp mot 20 grader varmt.

   I södra Sverige var det tussilagona och den här lilla nippertipp-fågeln som var de första vårtecknen. Jag stod länge och kollade på sädesärlan.

När sädesärlan springer omkring där på isen så får jag plötsligt syn på något annat. Något brunt som rör på sig. Min första tanke var att det var en igelkott som på något sätt tagit sig ut på isen. Stackars parvel, tänkte jag. Den lär inte överleva länge. Men hur stor är sannolikheten att en igelkott tar sig ut på ett isflak? Inte så stor. I det här fallet var sannolikheten så liten att jag ganska snabbt kom fram till att det inte var en igelkott. Den hade ju faktiskt inte ens taggar även om pälsen såg lite taggig ut. Det liknade mest ett ganska stort marsvin. Jag stod länge och tittade på hur den gnagde på en gren.

   Det var det här som jag stod några meter i från och tittade på. Jag var tvungen att fråga en man med barnvagn som gick förbi om han visste vad det var för djur. Men när jag började prata så blev djuret medveten om att det fanns människor i närheten och dök snabbt ner i älven.

- Tror du inte att det är en bäver, sade mannen.

- En BÄVER???? Är inte dom större?

Mannen trodde inte att dom var speciellt stora, men han kunde inte med säkerhet säga att det faktiskt var en bäver. Men när jag kom hem och googlade på bäver så måste jag säga att det kan inte vara något annat som jag såg. Min första bäver. I alla fall vad jag vet om. Det känns stort att ha stått bara några meter i från den.

Sedan upptäckte jag flera konstiga fåglar som jag inte kände igen sedan innan. Så när jag kom hem så satte jag mig med fågelboken och jämförde. Jag kom fram till att det måste varit knipa och storskrake som jag såg.

   Knipa. Hannarna har en karaktäristisk vit fläck på sidan av huvudet. Sedan har de svartgrönt huvud ovh svartvit randig rygg. Honorna är grå med chokladbrunt huvud och ett vitt band på halsen. Det känns ju som att det stämmer.

Storskrake. Honan har brunt huvud med en tofs som står bakåt och blågrå kropp. Hannen är väldigt svart och vit. Han har ingen tofs. De har röda ben och röd näbb med krok i änden.

   Änderna vilar ut på de sista isflaken som nu flyter omkring i älven.

Tänk vad mycket man kan se på en vanlig promenad hem från jobbet. Det gäller bara att ta sig tid och se upp. Det är något som jag är allt för dålig på. Oftast tittar man utan att egentligen se. Men vilka upplevelser det kan bli om man väljer att vara här och nu och studera allt liv som börjat spira.

I sommar ska jag bli lokalredaktör igen. Då ska jag jobba som inlandsreporter med fokus på Vilhelmina- och Storumans kommuner (där Tärnaby/Hemavan ligger). Det ser jag verkligen fram emot. Slippa stadsluften och få vara i fjällmiljö en hel sommar. Jag kan inte tänka mig något bättre sommarvikariat. Reportern som i vanliga fall jobbar i inlandet ska få mitt jobb i sommar, vi byter rätt av, och han verkar vara lika glad för att få komma in till stan ett tag.

Men nu kan det bli 30 mil enkel väg till ett jobb. Men vad gör det när sommarpratarna sätter i gång och man har vackra fjäll och klarblå sjöar utanför bilfönstret?

Påskhelgen firas på VK:s redaktion i Umeå. Jag jobbar med andra ord. Men det gör mig inte så mycket. Jag får långledigt nästa helg istället och åker till fjällen. Denna helgen är ju hela Umeå i Tärnaby och Hemavan, nästa helg blir det mer lugn och ro.

Ha en riktigt glad påsk allihop!

Kram från ett vårfint Umeå

Dagens Umeåväder: Sol och molnigt om vartannat, + 10 grader 

   För en vecka sedan var det lite frustration på redaktionen. Det visade sig nämligen att våren hade nått Lycksele och Skellefteå, men inte Umeå. Men nu verkar det som att våren har kommit även till Umeå. Och det gick riktigt snabbt.

   På en vecka har i princip all snö försvunnit och isen har börjat öppna upp sig och flyter nu omkring som stora isflak i Umeälven.

   I veckan tog jag en promenad på Bölesholmarna och fåglarna hade anlänt.

   Det var kanadagäss och måsar som guppade omkring i det kalla vattnet. Och så änderna som har övervintrat här.

   Jag stog länge och kollade på två hackspettar som kilade upp och ner för träden. Tyvärr fick jag ingen bild på dem. Kanadagässen var mer villiga fotomodeller.

Det är som att hela naturen får mer liv nu. Ja, inte bara naturen. Människorna är gladare och ser energiskare ut också.

Dagens Umeåväder: Sol, + 12 grader och hård blåst

I lördags vaknade jag upp i Joesjö, halvsatte mig upp i sängen medan pojkvännen fortfarande halvsov bredvid, såg ut genom fönstret och...Nej. Det blåste. Vi som hade planerat att åka slalom om vädret var okej. Men det var det inte. Det kunde vi konstatera ganska snart. Om det blåste så pass här nere på marken så skulle det blåsa väldigt mycket uppe på fjället. Så slalolm var inte att tänka på.

Plan nummer två var att åka till Mosjoen (är inte så många mil från Joesjö) och titta på sprinttävlingarna där bland annat Petter Northug och Emil Jönsson var med. Men den idén fick vi också spola eftersom fjällvägen hade drevat igen.

Vi valde då ett tredje alternativ: längdskidor. Kungsledenrännet gick av stapeln i lördags. En åtta mil lång skidtävling mellan Hemavan och Ammarnäs. På fjället blåste det full storm och var ingen sikt alls. Så de stackars skidåkarna hade nog ett äventyr som de sent ska glömma. Men vi valde att stanna nere "på marken" och där gick det bra. Ett tag tittade till och med solen fram och då blev det jättevarmt och man fick ta av vantarna och knäppa upp jackan.

Jag har inte åkt längdskidor sedan högstadiet. Så det var väll snarare skidorna som var ute och åkte med mig emellanåt. Men det var kul. Är ju alltid skönt att komma ut och se fjällen torna upp sig runt omkring.

Efter fikapausen, på ett ställe inne i skogen där det var lä, så skulle vi ta oss uppför en seg backe. Det var lättast att gå. Fördelningen av vem som skulle bära vad blev väll inte så rättvis, men det blev till min fördel. Medan Robin fick bära båda skidorna hade jag stavarna och fikat i ryggsäcken.

Vi hade äkta Västerbottenskidor, den gamla varianten som man har vanliga skor till och spänner fast. Om det berodde på mig, skorna eller skidorna ska vi låta vara osagt men skidorna tyckte om att dra till vänster. I några nedförsbackar var det väldigt nära att det blev hård närkontakt med några små sega fjällbjörkar.

   Här är vi nästan hemma igen i vackra Joesjö.

   Efter skidturen åkte vi in till Tärnaby. Vi stannade på vägen där en vacker vy öppnade sig.

Molnet såg speciellt ut, nästan som ett ufo som är på väg att landa.

   Vi åt middag på Tärna Vilt. Restaurangen är byggd som en kåta. Jättemysigt.

   Det var buffé med bland annat röding och hjortskav.

   På vägen tillbaks åkte vi in och fikade hos ett trevligt par som är vänner till Robin. De hade oerhört sociala får. De såg ut ungefär som hundarna när de vill ha något extra gott.

   Jag har köpt en ny kamera (liten och smidig eftersom jag inser att jag inte orkar bära runt på en systemkamera) och den har ansiktsigenkänning på katt och hund. Men inte på får. Lite dåligt...

Var ute och fotade lite på kvällen i det fina ljuset.

   Idag när jag gick hem från jobbet så kollade jag lite i älvkanten efter små tussilagoknoppar. Men de såg jag inte. Men plötsligt lyste det blått i det bruna gräset. Skilla! Och sedan ännu mer blått. Och lite länge bort upptäckte jag till min häpnad vitsippor. Det finns ju knappt här. Men det var ett stort område med både utslagna vitsippor och knoppar. Och mitt i allt en förvildad lila krokus. Igår när vi åkte från Joesjö till Umeå såg jag dessutom en tofsvipa traska omkring på en åker. Så nu har nog våren kommit till Umeå också även om ganska mycket av snön är kvar.

Dagens Umeåväder: Sol och + 10 grader