Hej,

Jag har förstått att det nästan är sommarvärme vissa dagar i södra Sverige. Det är det inte här. Men å andra sidan hade något varit väldigt fel med klimatet om snön redan hade varit borta här i fjällen.

I söndags var vi ute en tur på fjället. Det var första gången i vinter. Det kan ju tyckas opraktiskt att göra det när man hoppar på kryckor och det inte är speciellt smidigt att ta sig fram. Men jag fick sitta i skoterpulkan. Satt på renskinn med en filt över mig, det var oerhört mysigt. Kändes som att jag var fem år igen eller något i den stilen. Men några fördelar ska man ju ha med ett skadat knä.

Det är lika fascinerande varje gång att komma upp på fjället. Att det finns en så vacker värld. Det är vitt så långt ögat kan se och så rofyllt. Jag kan inte tänka mig något lyxigare än att få tillbringa några timmar, för att inte säga en hel dag, på fjället.

Igår var vi och lyssnade på Ola Skinnarmo som hade föredrag på Framtidsdagen i Tärnaby. Det var väldigt inspirerande. Allt är möjligt. Om du tror att du kan det, så kan du det. Oavsett vad andra säger. Med andra ord: precis allt är möjligt. Det konstiga är att man tror på honom. Han är bara en vanlig göteborgare som har skidat till Sydpolen (som yngsta någonsin i världen!). Kan han så kan väll jag. Men Ola Skinnarmo är nog ingen vanlig Svensson. Och jag har nog ingen lust att skida 110 mil i 50-60 graders kyla. Men något mindre äventyr skulle jag gärna utsätta mig för. Något på lite närmare håll. Ska bara komma på vad jag ska göra först. Jag tar gärna emot tips på vad för utmaningar som ni tycker att jag ska ta mig an när knät är läkt.

När vi kom hem så var det en annan form av äventyr som mötte oss. Det hade blivit stopp i något rör. När man spolade i toaletten så kom det upp i duschen. Inte så mysigt. Robin höll på bra länge för att få ordning på det. Men till slut sade det slurp och det löste sig. Den tillfälligt handikappade flickvännen var inte till så stor nytta. Hon satt med sin fil och flingor och kollade in vilket sorts fönster som skulle vara finast till huset. Mycket trivsammare.

På tal om att vara handikappad. Jag förstår plötsligt vilket problem alla trappor är. Jag har ju ändå kryckor, men trappor är besvärliga. Men jag tänker på dem som sitter i rullstol, de blir ju utestängda från så många platser. Bara en hög list kan ställa till med problem om man inte är uppmärksam. Det är bra att alla offentliga ställen ska handikappanpassas.

En dag såg vi en bäver i ån. Det var lite häftigt. Den finns på fotot här, men jag vet att det är en bedrövlig bild och att djuret knappt syns. Jag får skylla på att jag stod innanför fönstret, det var mycket träd i vägen,
snöade/regnade och dessutom var det en bit ner till bävern. Men den var där (det är klumpen som kan misstas för en sten - men "stenen" rörde på sig). Kul att ha djurlivet så nära.

Vi har äntligen fått upp en fönsterbräda också och köpt växter. Det har jag väntat på länge och nu blir jag så glad varje gång som jag tittar på den ståtliga orkidéen. Tänk så lite som kan förgylla vardagen. Nu väntar jag bara på sommaren. Då har jag planer på att anlägga en trädgård här utanför huset. Får se hur det går utan några förkunskaper alls. Men jag får väll fråga de som kan och jag har köpt på mig några böcker, om att bygga upp en trädgård från start, som jag ska lusläsa. Och så får jag börja i liten skala.

Ha det bra allihop.

Dagens Joesjöväder: + 6 grader, snöar (går ibland över i regn). Snödjup: 1 meter (näst mest i Sverige
tydligen).

Hej,

I fredags var jag i Lycksele och gjorde en skiktröntgen på knät. Det var någon del, som hette något på latin, som var skadad. När sjukgymnasten förklarade på svenska så fattade jag det som att det var fästet till ett ligament till ett ledband som var av + att en liten benbit i knät hängde löst. Så jag får inte böja knät på cirka en månad. För att vara riktigt säker på att jag inte böjer knät så har jag fått en skena till benet.

Så här ser den ut på närmare håll. Är kanske lite svårt att se eftersom jag har svarta byxor under.

Det har varit en bra helg. I lördags kväll var jag, Robin, pappa och min svärmor och åt på Sånninggården, som ligger utanför Hemavan. Det var fantastiskt gott. Och en sådan mysig miljö, ett riktigt gammalt hus som de hade inrett i den gamla stilen också. Riktigt charmigt. Pappa är nämligen på besök för att fira sin 60-årsdag.

Igår, söndag, var det jättefint väder på förmiddagen. - 16 grader, strålande sol, rimfrost på träden och vindstilla. Kan nog inte bli så mycket bättre än så här. Men det är verkligen varierande väder nu, har till och med regnat vissa dagar och varit som mest + 7-8 grader och plötsligt blir det nästan - 20 grader igen. Det är tvära kast. Snöar gör det nästan varje dag nu.  

En till bild från gården i går morse.

Dagens väder: Molnigt, blåser lite och + 2 grader. Snödjup: 120 cm

Nu är jag fjällbo på riktigt. Från den 1 mars är jag folkbokförd här i Joesjö. Fast det känns ju som att jag har bott här ett tag nu. Sedan december har jag inte varit mycket i Umeå, så nu känns det som att det är här jag bor. Ja, i veckan fick vi till och med upp vår postlåda. Då fick jag tillfälle att pyssla lite också för att få namnen på den.

Jag fick följa med på sparken när vi satte upp postlådan ute vid vägen (eftersom jag inte kan gå just nu). Jag åkte slalom i helgen och någon tycker tydligen inte att jag ska göra det. 2007 bröt jag vänster ben på två ställe. Nu har en liten bit av ett fäste till ett ligament slitits av i vänster knä efter att jag voltade några varv i Anjabacken. Jag tror att någon försöker säga mig något i stil med att jag ska ägna mig åt andra saker, inte åka slalom! Nu väntar en tur ner till Lycksele lasarett för att datortomografi för att se hur allvarligt det är. Så det är bara att hålla tummarna att det är en skada som läker hyfsat fort. Men just nu är det kryckor som gäller och inget jobb och ingen ridning. Och definitivt ingen slalom.

Det har varit ett enormt oväder här i några dagar; snöstorm. Det har blåst något otroligt och kommit närmare en halv meter snö till, skulle jag gissa. Vägarna över till Norge har varit stängda i omgångar.Snön utanför huset var så hög att vi nästan inte såg något ut alls. Bilen är totalt skymd bakom snöhögarna och att det har funnits en trappa upp till dörren till huset går inte att ana, den är helt översnöad. Men idag är det lugnare igen och solen tittade till och med fram en stund.  

Naturen skapar vackra konstverk ibland. När det var plusgrader så bilades istappar vid hustaket. När det kom snö på dem så såg det nästan ut som stalaktiter som finns i grottor. Snyggt.  

När det stormar ute och jag inte kan göra så mycket, eftersom jag bara har ett fungerande ben just nu, så kan jag iglädjas åt de fina blommorna som jag fått av sambon. Och så har jag ju tid att läsa, se tv-pgrogram på svt play och annat sådant som man sällan tar sig tid till annars.

Dagens Joesjöväder: - 1 grad, sol en liten stund, nu molnigt, snödjup: 125 cm.

Så här såg det ut igår kväll. Tre killar och deras älskade teknikprylar.

William med sin mobil.

Christoffer med sin Ipad (eller om det var mobilen som han hade just där) och Robin med datorn.

Väldigt socialt... Men mysigt att ha dom nära i alla fall.

Dagens Joesjöväder: Snöstorm i natt. Nu + 3 grader och snöar.  

Förra veckan var jag nere i södra Sverige och hälsade på släkt och vänner. Var så skönt att bara ta dagarna som de kom och inte ha något planerat alls. Men det var ju en chock att komma till värmen. Jag är van att inte gå ut utan termobyxor, tjock jacka, ullvantar och varmaste mössan. Nu var det helt plötsligt runt 15 grader, sol och inte en snöflinga så långt ögat kan nå. Jag fick ta ut innerjackan för att inte drypa av svett. Och det är ju trevligt med vår, det måste jag medge. Blommorna började titta upp; snödroppar, krokus och påskliljor. Men här i norrland lär det där dröja några månader till och det gör mig inget alls. Jag åker gärna skidor några gånger till innan det blir vår.

När jag var i Göteborg passade jag på att gå till botaniska trädgården. Det var mitt första besök där och det kan varmt rekommenderas. Vilket ställe! Att komma från trafiken och folket vid Linnéplatsen, i närheten, och in i lugnet och grönskan. Det var härligt.

Det var orkidéeutställning just nu och jag som tycker att orkidéer är så vackra gick och bara njöt. Det fanns helt vanliga brukdorkidéer.

Men också lite ovanligare färger och former.

Och en del som såg väldigt speciella ut.

Och så fanns det köttätande växter.

Helgen tillbringade jag i Strömstad med släktingarna. Mest umgicks jag med kusin Emilie och kusinbarnet Eskil, snart 1,5 år. Men jag fick också hela fredagen med min fina moster Maggan, eftersom hon var ledig den dagen. Jättemysigt! Här är vi och hälsar på kusin Frida och hennes sambo Per-Martin. Frida och Eskil hade roligt med en telefon.

Eskil är verkligen en liten solstråle. Man blir varm i hjärtat av att läsa Max blöja och bygga med legoklossar. För att inte tala om när den lilla parveln ger mig en varm och härlig kram.

Havet är härligt också. Havet och fjällen ger ungefär samma känsla av ro, av att allt är bra precis som det är. Här har det blivit lite kallare igen och ligger lite is på viken vid Tånga.

Nu är jag tillbaks i Joesjö igen. Här är en bild från hagen i morse. Sture kollar nyfiket på mig när jag kommer.

Här är det snö fortfarande. Snöade ganska rejält i natt. Men tyvärr slog det över i regn nu i eftermiddags. Det är inte så mysigt. 

Just nu sitter jag och ser på tre sociala killar; sambon och hans två systersöner. De sitter med varsin smartphone eller Ipad och spelar samma spel. Ja, jag förstår inte så mycket alls av vad dom gör. Men jag inser att jag börjar bli gammal när jag tycker att det är konstigt att umgås genom att vara tyst och stirra på en teknisk apparat. Fast jag är ju inte så social jag heller, jag som sitter här vid datorn.

Dagens Joesjöväder: + 5 grader och snöblandat regn.

Hej,

Nu är vintern fantastisk. Massor av snö, snödjupet ligger på en meter ungefär, och solen börjar att värma. Vårvintern, som nu närmar sig med stormsteg, är en ljuvlig tid för vinteraktiviteter.

Det är så vackert nu. Jag hörde en fin kommentar utanför konsum idag. En äldre man sade:

- Vi har det bra, vi har kvar heligheten (och pekade på kyrkan) och har inga inbördeskrig.

Så trots att snön ligger djup på taket (och runt omkring), så är det inte bara tomten som är vaken. Tvärt om kanske, här på gården skottade Robin och hans bror tak hela helgen.

Själv var jag och hjälpte till på ponnyridning vid slalombackarna. Det var verkligen uppskattat av barnen. Det var lite andra kringaktiviteter, som att bygga en snöborg också, så det var en lämplig dag för att göra lite reklam för stallet och ha ponnyridning. Här förbereder vi Eilert som körde släde med barnen och föräldrarna.  

Jag åkte med en bit från stallet och ner till byn, var jättemysigt. Kändes som att man förflyttade sig bakåt i tiden.

Igår var Robin med i stallet och red för första gången i sitt liv. Jättekul att han ville följa med och det gick dessutom jättebra. 

Själv försöker jag tillbringa ganska mycket tid på hästryggen nu igen. Här rider jag Bylur, vår islandshäst. Men annars rider jag de två större hästarna mest. Totalt är det tre hästar i stallet och de är väldigt olika, så det är kul att man kan variera sig.

Förra helgen köpte vi hastigt en ny bil (nåja, inte ny, men ny för oss). Vi slog till direkt. Vi har mer och mer fått behov av en bil till. Och den här har skött sig väldigt bra första veckan. Fast vissa morgnar ser den ut som att den tror att den har hamnat i nordpolen med alla istappar som hänger ner från den.

Ha det jättebra och njut av snön ni som har lycka att ha den kvar.

Dagens Joesjöväder: - 2 grader (- 20 grader i morse), snöat lite och varit lite sol.    

Första helgen i februari är det alltid Jokkmokks marknad, en gammal och kär tradition. Förra året var det ett uppehåll eftersom jag var på skrivarkurs och kompisen fick barn i den vevan. Men nu var vi tillbaks och njöt.

Det var mitt sjunde år i år. Men det är ju ingenting jämfört med hur länge en del har varit på marknaden. Det är inte ovanligt att träffa på folk som har varit där i 30-35 år. Det verkar som att det blir ett beroende av att återvända varje år. Kylan, snön, det samiska hantverket, konserterna, stunderna vid lägerelden, gemenskapen på skolan där vi bor, renarna, all glädje och mycket mycket mer.

I år var det verkligen kallt. - 40 grader och på nätterna ännu kallare. Så vi var inte ute så långa stunder i taget. Men det är bra att det finns många ställen att gå in och värma sig på en stund. Och konstigt nog så frös jag inte direkt trots den extrema kylan. Jag har väll äntligen lärt mig hur man klär sig. Jag minns de första åren när jag hade på tok för tunna vantar och skor. Jag trodde att jag skulle förfrysa hela kroppen och funderade allvarligt på att inte gå ut mer.

Renrajden går genom byn varje dag. De första åren försökte jag trängas med allt folk för att få en skymt av den. Men i år kände jag inget behov av att se den och då dyker den upp mitt framför fötterna på mig. Konstigt men trevligt.

Vild-Hasse var på marknaden som vanligt. Han sålde sin korv och lite annat från vilda djur.

Vi sover på Östra skolan varje år, i klassrum 25. Det gör vi alltid. Det är så roligt att komma tillbaks och se att de flesta återvänder från år till år. Det blir som gamla bekanta som man bara träffar en gång per år och vissa sidor av varandra lär vi känna väldigt väl ( som vad man tycker är roligast på marknaden) men vi har ingen aning om vad de andra jobbar med t.ex Lite roligt.

Här var mitt lilla kryp-in. Vi kom bland de första i år och kunde därför få hela och fräscha madrasser. Det är inte alltid man lyckas med. Dessutom kan man välja en plats nära ett uttag, för att ladda mobiler och kameror, när man kommer först. Det är riktigt bra.

Det blev en lite kortare variant i år. Kompisen åkte hem redan på fredagkväll och jag på lördag förmiddag. Men vi hann med mycket ändå. Jag köpte på mig varma kläder, Gaahkko - det fantastiska goda samiska brödet (glödkaka på svenska), varma sulor och lite annat smått och gott.

Det var så otroligt vackert på hemvägen. Här är en bit utanför Sorsele på väg mot Tärna.

Nu har vi kommit närmare Tärnaby och befinner oss på Blå vägen och det är blå timmen. Väldigt blått och vackert blir det.

Det har varit fullt upp ett tag nu. Har hoppat in och jobbat extra på Fjällhotellet i Tärnaby, har också gjort några jobb åt Västerbottens-Kuriren här uppe i Tärnaby. Dessutom har jag börjat att röra mer på mig igen, känns oerhört bra. I lördags var det slalom, i söndags ridning och igår längdskidor. Det är en fantastisk lyx att bo här i fjällen och ha skidbackar, som har fostrat många världsstjärnor, bara en liten bit bort. Och det finns många fina preparerade längdskidspår också. När jag har blivit lite duktigare skulle jag vilja testa längdspåret som går uppe på kalfjället. Vore härligt.

Jag har dessutom hittat ett stall. Jag som är och förblir en hästtjej är fantastiskt glad för det. När man, som jag, har ridit större delen av livet så är det något i livet som saknas när inte hästarna finns där. I det här stallet så har de en oerhört bra lösning. Det finns tre hästar och alla medlemmar, vi är runt tio stycken, delar på hästarna. Det finns ett stallschema så att man har hand om stallet några dagar i veckan morgon och kväll. Och så rider man några gånger i veckan. Alla som är med vill hålla på med hästar, men ingen har tillräckligt med tid för att ha en egen häst. Så ett hästkollektiv är ju en lysande idé. Jag är så glad att jag har hittat det här stället. Och det är så fantastiska ridvägar. Man ser fjällen nästan överallt och kan rida upp en bit på fjällen. Så oerthört lyxigt!

Ha det bra alla hjärtans dag allihop. Nu ska jag ut på en promenad i snön, se om jag ser några ripor, rådjur eller kanske räven.  

Dagens Joesjöväder: 0 grader och snöar rikligt, snödjup:84 cm

Hej,

Vi svenskar pratar alltid om detta väder. Finns det inget samtalsämne så kan man alltid tala om vädret. Så nu ska jag vara typiskt svensk och skriva om vädret.

Dagarna före jul var ljuvliga hemma i Dalstorp med massor av snö. Men dagen före dopparedan så försvann all snö. Jag var naiv att tro att det inte kunde försvinna på en dag. Men jo då, det gick alldeles utmärkt. Tyvärr.

Så på julafton sken solen och det såg ut så här hemma på mammas gata. Jag och mormor tog en julaftonspromenad och det var närmare tio plusgrader och solen värmde precis som på våren. Vi stod en stund och njöt av solen i ansiktet. Det var riktigt skönt. Men på julafton ska det inte vara sånt väder. I Borås Tidning var det dessutom bild på snödroppar som hade börjat titta upp. Ja, världen är bra konstig.

Jag och mormor rådde om oss själva fram till Kalle Anka eftersom mamma jobbade (som vanligt) och pappa brukar pyssla med annat på förmiddagen. Lillasyster Jennie och hennes hund var dessutom hos hennes pojkväns familj. Så det var lite konstigt. Men det gick bra ändå.

Efter jul så upphörde solen. Då kom monsunregnet. Det regnade och regnade och regnade... På ett sätt som det nog bara kan göra i Boråstrakten. Så på nyårsafton såg det ut så här vid badplatsen i Dalstorp. Gungor, lyktstolpar och dasset står långt ut i vattnet. På kvällen var det minusgrader och en jättemysig nyårsafton firades med vännerna i Värnamo och pojkvännen som kommit ner från norrland. Tack alla som var med, var oerhört roligt att ses. Vi hade ett fantastiskt fyrverkeri också, det gick inte av för hackor.

Men nu är jag tillbaks i norrland. Några dagar innan jag kom tillbaks hade snön kommit tillbaks till Umeå, annars hade det varit en snöfattig jul och nyår där också, förstod jag. Men här i Joesjö är det inte snöfattigt. Snöar lite varje dag. Eller vissa dagar snöar det väldigt mycket, om jag ska vara ärlig. Har hållt på att förstöra min klena rygg på snöskottningen. Men den vänjer sig nog. Det är ju så otroligt vackert. Och ju kallare desto vackrare. Jag måste nog ha varit eskimå eller en siberian husky (draghund) eller något liknande i mitt tidigare liv, för jag älskar kyla och snö. Jag mår som bäst då. Enligt SMHI är snödjupet i Hemavan just nu 82 cm, så det är väll ungefär det samma i Joesjö. Rejält med snö är det i alla fall.

Jag hittade lite kul information på SMHI:s sida också. Joesjö har rekord i största dygnsnederbörden i Sverige för både februari och mars sedan början av 1900-talet. Den 16 februari 1976 kom det 85.2 mm snö (om jag förstått det rätt så blir det ungefär det samma i cm) och 25 mars 1982 kom det 84.4 mm snö. Mer har det alltså inte snöat i Sverige i februari eller mars. Men det räcker kanske.

När vi ändå håller på med rekord så kan vi fortsätta lite till. Köldrekordet för december uppmättes i Malgovik, utanför Vilhelmina, den 13 december 1941. Då var det - 53 grader där. Det står en stor skylt om rekordet när man åker igenom byn. Men näst kallast i december har det varit i Hemavan, - 48.9 grader var det dagen före nyårsafton 1978.  

Igår stod jag en bra stund och kollade på sex ripor som höll till utanför fönstret. Det är härligt med naturen in på knuten. Vi matar både fåglarna och rådjuren, så djuren blir en del av vår vardag. Kan ni se riporna? De är fyra stycken men det är inte lätt att se dem i snön.

Jag gillar att pyssla. Innan jul testade jag och pojkvännen att göra egna tvålar. Och oj, vad roligt det var. Kan varmt rekommenderas. Det finns många olika tvålformar att köpa, bland annat på Panduro, och vi gjorde det lätt för oss och köpte färdig tvålmassa som man bara smälte ner och hällde i doft och färg. Annars kan man göra tvålmassan från grunden också om man vill.

Det blir fint med lite hemmagjorda tvålar och rosenknoppar i badrummet.

Och ännu finare är det med en fin och omtänksam pojkvän hemma i soffan.

Jag gillar som sagt kylan. Sover väldigt gärna med öppet fönster och alla element avstängda även den här tiden på året. Men de finns de som gillar kylan ännu mer än jag. Peder Karlsson, som bor i grannbyn Joeström, har bestämt sig för att sova ute i 100 nätter. I övrigt lever han normalt; jobbar på dagarna och är med familjen på morgonen och kvällen. Men på natten går han ut till sitt tält oavsett om det är 10 minusgrader eller 30 minusgrader och storm. Ni kan följa han på bloggen på:

http://pederkarlsson.blogspot.com/

Ha det bra och njut av vintern allihop.

Kram

Dagens väder i Joesjö: Uppehåll (efter flera dagar med rejält snöfall) och - 12 grader