Hej,

Nu har jag varit nere i södra Sverige i snart en månad. Jag hade tänkt att hälsa på betydligt fler än jag gjort. En envis förkylning och en oerhörd trötthet kom i mellan.

Men jag har hunnit med ett besök i Strömstad hos mina fina kusiner. Eskil, min kusins son, fyllde ett år i onsdags. Tiden går otroligt fort.

   En vacker dag tog vi en promenad ner till havet. Moster Amanda och Eskil njuter i höstsolen.

   Havet är fint.

   En nybadad Eskil.

   Eskil med mamma Emilie.

   Han har börjat lära sig gå nu. Här håller han ett stadigt tag i kusinmor Frida och moster Amanda.

   Han sitter nöjd och glad i bilen.

   Botvid gillade "min" säng. Mysigt med lite sällskap.

Det var mysigt att ha tid att bara sitta och prata och umgås på dagarna. En tur till Nordby shoppingcenter fick jag och Amanda också in.

Dagens Dalstorpsväder: + 8 grader och sol

   Hej,

Nu var det länge sedan som jag skrev. Det beror mest på att jag är som en duracellkanin. Just nu en trött duracellkanin. Men i många år har jag varit som en duracellkanin som bara gått på. De sista åren har batterierna blivit sämre (börjar jag bli gammal?) och ja, nu höll nog batterierna på att ta helt slut. Så nu är jag nere i södra Sverige och laddar upp med ny energi. Skönt. Fast jag funderar på om jag ska ta och bli en Lisebergskanin istället. De verkar ha roligare liv än duracellkaninerna.

   Jag började min visit nere i södra Sverige med några soliga dagar i Göteborg. Folk satt på caféernas uteserveringar i linne och njöt. Ja, det har varit några otroligt fina och varma dagar med temperaturer på över 20 grader.

   Jag och några kompisar gick runt lite i de gamla arbetarkvarteren i Majorna. Jättemysigt. Och det var så skönt att för en stund komma undan från storstadens brus.

   Jag och Petronella tog båten till Fredrikshamn över dagen.

   Här fanns jättegoda chokladtoppar. Vi köpte kaffe och varm choklad i en chokladbutik och då ingick sådana här chokladtoppar med skum inuti. Det fanns väldigt många att välja på. Jag valde en med vit choklad och hallonskum, det smakade som fromage ungefär, jättegott.

   Det fanns många små söta hus i Fredrikshamn. Men båtresan är nog ändå det mysigaste. Sitta och prata. Gå och shoppa i taxfreen. Och på hemvägen spelade en trubadur. Han såg ganska uttråkad ut men var duktig och körde gamla goa låtar.

   Efter dagarna i Göteborg och Fredrikshamn så åkte jag hem till barndomsbyn Dalstorp. Här kan man gå rätt ut i skogen. Härligt. Och just den här dagen var ljuset så vackert.

   Jag och X, familjens hund (som för övrigt har vunnit både SM-guld och NM-silver i rapport de senaste månaderna), har tagit promenader i skogen.Och han har fått leka med sina pinnar som han älskar.

   En dag var jag och pappa ute och plockade en överfull korg med trattkantareller. Mormor hjälpte mig att rensa dem sedan.

   Jag har hunnit med att träffa jättefina vänner i Borås också. Vi var och åt på en libanesisk restaurang, Babylon. Den kan verkligen rekommenderas. Jättegod mat, vacker inredning och utmärkt service.

Hoppas ni har det bra allihop och njuter av höstens vackra färger.

Kramar från Dalstorp

Dagens Dalstorpväder: Mulet och + 12.5 grader

Hej,

Det är inte så lätt att vara harmonisk när bussar, lastbilar och flyg åker förbi så att det skallrar i fönstren. Och det är inte så lätt att hålla sig lugn när det är folk över allt som stressar åt alla håll. Och det är ljud dygnet runt. Men det är så här det är i stan. Jag saknar inlandets lugn. Så när jag fick chansen förra veckan åkte jag direkt tillbaks till fjällen. En dag vandrade jag Drottningleden, på cirka en mil, från Hemavan till Laisaliden. Här i fjällen finns harmonin.

Jag tog god tid på mig och kollade in alla svampar. Den här såg inte så aptitlig ut men den var vacker, tycker jag, trots att den håller på att falla isär.

   I skogen märktes det tydligt att hösten hade kommit till fjällen.

   Mortsbäcken är vacker.

   Här har jag kommit lite närmare och står på bron.

   Det var bara att följa de röda markeringarna längs hela leden. Så inte ens jag, som inte har något lokalsinne alls, kunde gå vilse.

   Så här vackert är det när man har kommit upp på fjället.

Jag mötte herr Lämmel som försökte gömma sig bakom stenen.

   Renar såg jag också, till min stora lycka.

   Jag bara gick och strosade i min egen takt, funderade över livet, satte mig ibland och läste i en tidning som jag hade med mig.

   Men mest av allt så njöt jag bara.

   Plötsligt står en ren på en klippa ovanför mig.

   När Robin hämtat mig i Laisaliden åkte vi en tur. Så här höstigt är det i Hemavan just nu.

   Här fanns det bastu och badtunna bland annat. Fint ställe.

   Det var en vacker kväll.

   Solnedgång i Umasjö.

Dagens Umeåväder: Regn, blåst och + 15 grader

Hej,

I lördags var jag och Robin uppe på Atoklimpen, samernas heliga fjäll.

   Här syns spår efter ett snöras som drog fram för några år sedan.

   Den här stenen var speciell med sina "skivor". Området har en speciell geologisk och botanisk miljö. Atoklimpens topp består av en vulkanisk bergart, peridotit, som omvandlas till bl.a serpentinsten. Tungmetallerna i serpentinberggrunden och den näringsfattiga miljön gör att endast ett fåtal växter kan överleva här.

   Det fanns rödlav på en del stenar.

   Här såg berget speciellt ut. Det ser ut som att det vittrar sönder nästan. Konstigt. Skulle vara kul att kunna mer om bergarter och olika stenar. Det inser man när man går där och kollar.

   Här syns toppen av Atoklimpen. Toppen är väldigt karaktäristisk och kan urskiljas väl från de andra topparna i området.

   Utsikt från vår fikaplats.

   Den här tjärnen och klipporna fick mig plötsligt att tänka på Västkusten. Fast Polarull växer inte där förstås.

Här vid Atoklimpen finns flera lämningar från tiden när samerna levde som nomader. Det finns bland annat spår efter visteplatser med härdar, kåtatomter, förvaringsanläggningar, bengömmor, rester efter renhagar och renvallar. I området finns även samiska förhistoriska gravar. Här finns bland annat Skuggmannens grav. Sägnen säger att han var lika lång som sin skugga, efter utgrävningar visar det sig att han var ca 160 cm lång eller kort snarare.

   Atoklimpen har också varit en central plats för den samiska religionen. Den här bulliga stenen är en offersten. Än idag offrar folk saker här för att få lycka av naturgudarna. Men idag handlar det mest om enkronor som sticks in i skrevor i klippan.

   Det fanns flera tjärnar i naturreservatet. Jättevackert.

   På vägen ner träffade vi på ett gäng sociala får.

   Robin matade dem med min överblivna smörgås.

   Ett av fåren och Robin blev extra bra vänner, så fåret tänkte följa med hem.

   Det var en otroligt vacker fjälltur.

   När vi kom hem igen tog Robin och körde hem lite ved, eller blivande ved rättare sagt.

   Traktorn är gammal och söt. Så där rikigt genuin.

Dagens Umeåväder: + 20 grader, i morse regn och sedan molnigt.

Hej,

Nu är jag tillbaks i Umeå. Jobbar på dagarna och försöker att packa upp allt från min inlandssommar på kvällarna. Så det har inte hunnit hända så mycket roligt att berätta om än. Så vi går tillbaks i tiden eftersom jag som vanligt ligger lite efter verkligheten här på bloggen.

Helgen för två veckor sedan var Robins syster, hennes sambo och två söner på besök i Joesjö. Så det var fullt upp.

   På lördagen var i ute och plockade kantareller. Här har William hittat ett fint exemplar.

   Det var så varmt och fint. Annars har det börjat kännas i fjällvärlden att hösten verkligen är på väg på allvar. Christoffer hoppade från ett av träden.

   Jag önskar att jag hade samma energi som Christoffer och William.

   Här sitter Robin, Marie och Pär och väntar på att laxen ska grillas klart.

På kvällen var det fest för hela familjen på gården, alltså jag och Robin, svärmor, svärfar, Robin syster med familj och hans bror med familj. Det bjöds på surströmming bland annat. Men så mycket norrlänning har jag inte blivit ännu att jag vågademig på att smaka. Men detfanns både kyckling och lax också så det var inga problem.

   Det är så fint i Joesjö. Här är Robins fina lilla hus.

   På söndagen åkte jag med en sväng till Robins jobb. Då var det renar på vägen. Jag tycker att de är så otroligt vackra.

   Och på Krutfjället var det lika vackert som alltid.

   Krutfjället igen.

Dagens Umeåväder: + 20 grader, regn i morse, molnigt sedan.

Nu har hela sommaren gått. Mina åtta veckor som inlandsreporter tog slut igår, fredag, och i morgon bär det av ner till Umeå igen. Det har varit en fantastiskt fin sommar som jag kommer att minnas med mycket värme.

Jag har ju delat min tid mellan Joesjö och Vilhelmina. Joesjö tror jag att jag kommer att återse ganska ofta. Men Vilhelmina har jag ingen direkt anknytning till förutom jobbet. Så nu är det dags att ta farväl av Vilhelmina. Men jag hoppas att jag kommer tillbaks ganska snart.

   Vilhelmina kyrkby strax innan ovädret bryter ut.

   Utsikten över Volgsjön, från Vilhelmina kyrka.

   Här sitter näcken och spelar i en bäck en bit utanför Vilhelmina.

   Några hägrar en regning dag på en av resorna.

   Det har regnat en del den sista veckan och det här är väll vad man kallar sjötomt?

   När jag kom hade löven precis slagit ut och nu har många björkar börjat att bli gula. Så jag var verkligen hela sommaren i inlandet.

Robin kommer att köra mig och alla grejer till Umeå i morgon och sedan kör han tillbaks till Joesjö för att jobba på måndagen. 80 mil totalt. (Tack för att du är så snäll och gör det, Robin). Och jag kommer att jobba på redaktionen inne i Umeå på måndag igen. Kommer kännas konstigt när man har skött sig själv så länge.

Så i morgon blir det till att gå upp tidigt. Men nu ska vi in till svärmor och svärfar och äta toast med färska kantareller. Vi har precis bakat en rabarberpaj också, med gårdens rabarber, som vi ska ta med.

Ha det jättebra allihop.

Dagens Joesjöväder: Molnigt och + 15 grader.

Hej,

Mina turer fram och tillbaks på de vackra norrlandsvägarna fortsätter. Det är ju fantastiskt att kunna ha så här vackra resvägar och när man dessutom har "Sommar i P1" på radion, då är det inte jobbigt att åka långt.

   Här är ett ställe utanför Dikanäs.

   Utanför Storuman fick jag här om dagen tvärnita för den här tjädermamman och hennes tre ungar. Visst, ser hon lite sur ut? Men det är inte mitt fel att ungarna går rätt ut på E12 utan att se sig för. Det är kul med alla djur som man ser.

   För några veckor sedan tog jag vägen från Kittelfjäll över till Norge när jag skulle till Hemavan. Det var fantastiskt vackert. Jag hade kunnat fota hur mycket som helst om jag bara hade haft tid. Men tid är ju tyvärr en bristvara när man jobbar.

   Vackra Tärnaby. Vägen slingrar sig fram längs fjällen och sjöarna.

   Ja, hela området kring Tärnaby är vackert.

   Norrland är speciellt. Vackert både med och utan snö.

Nu ska jag snart ge mig ut igen på nya uppdrag, med en nyservad redaktionsbil den här gången. Känns bra.

Dagens Vilhelminaväder: + 7 grader och halvklart väder 

Hej,

Jag har ett ganska stort område att bevaka, större delen av Västerbottens inland. Så det blir en del bilåkande. Jag bor halvt i Vilhelmina i sommar och halvt hos pojkvännen i Joesjö utanför Tärnaby. Eller det var så det var tänkt i alla fall. Men de sista tre veckorna har det varit betydligt mer jobb i Tärnabytrakten. Och det har jag inget emot, här har jag ju de fina fjällen precis utanför fönstret och fint sällskap också, förstås. Ja, det är härligt här. Se själva.

   Här är Jovattsån, precis vid Robins och hans familjs postlådor. Den utsikten har man inte när man hämtar posten på så många ställen.

   Vi har grillat två gånger nu i sommar här på gården.

   Precis som på andra gårdar så har de sin egen hässja. Men, som för så många, så är den mest för traditionens skull. För att det ser mysigt ut.

   För någon vecka sedan var det fiskefestival i Tärnabytrakten. Nästan varenda by hade sin egen kväll med fika och lite fiskeinformation. Här har Joesjöborna, och turister, samlats nere vid en av sjöarna för lite äkta norrländskt kokekaffe och väldigt gott bröd.

   Det var en fin kväll.

   En kväll nere vid Jovattsån, precis nedanför Robins stuga.

   Den här fågeln, och dess artfränder, har trippat omkring mycket utanför fönstret. Men jag har inte kunnat luska ut, varken genom fågelböcker eller internet, vad det är för en sort. Men den röda stjärten känns väldigt utmärkande.  

   Förra helgen var vi ute och plockade kantareller. Så sedan dess har det varit kantarelltoast nästan varje dag. Härligt. Igår var vi ute och plockade lite blåbär och hjortron också. Men hjortron var det väldigt ont om. Och de få som fanns var inte riktigt mogna än. Men vi lyckades få ihop lite till filen i alla fall.

Just denna vecka är det varannan dag som gäller. Varannan dag i Joesjö och varannan dag åt Vilhelminahållet. Så nu ska jag snart vända mot Vilhelmina igen, för att redan i morgon kväll åka tillbaks till Joesjö. Det är tur att det är en trevlig bil.

Det märks att det går mot höst nu. När jag åkte från Vilhelmina igår vid klockan nio på morgonen så var det bara + 5 grader.

Dagens Joesjöväder: Ena stunden regn, andra stunden solsken, + 10 grader