I dag var jag med om en riktigt konstig sak på jobbet. Det har aldrig hänt tidigare och jag har inte hört talas om någon kollega som har varit med om det heller. Det ringde en dam till mig idag som var med på ett foto som jag tog i helgen. Hon stod med massa andra människor inne i ett tält. Men hon var lite upprörd för jag hade förvrängt bilden sade hon. Det enda som var gjort var att göra bilden lite ljusare, men det kan väl ingen bli upprörd för, tänkte jag. Nej, det var inte alls det hon menade.

Kvinnan bad mig leta fram bilden. Som tur var hade jag kvar den på kortet i kameran. Både kvinnan och hennes man fanns med på bilden. Mellan dem var ett tomrum.

- Där sitter min syster, sade kvinnan om tomrummet.

Jag förstod ingenting och det hade inte kvinnan gjort heller när hon såg tidningen. Hon kunde inte förstå varför vi på tidningen hade retuscherat bort hennes syster. Men det hade vi förstås inte gjort. Systern fanns inte på originalbilden heller. Helt osynlig.

Jag försökte med alla logiska förklaringar som jag kom på.

- Din syster kanske var på toaletten precis när bilden togs.

- Hon kan inte gå utan hjälp så då hade jag varit med henne.

- Hon kanske böjer sig ner precis när bilden tas.

- Hon är inte så vig, man hade sett något av hennes kropp i alla fall.

Kvinnan fortsatte bestämt hävda att hennes syster faktiskt satt på tomrummet. Och det är väl bara två saker som återstår; antingen är kvinnan som ringde till mig galen eller i alla fall glömsk. Med största sannolikhet var systern inte där just då. Men tänk om. Tänk om systern faktiskt var där och hon är osynlig på bilden. Totalt osynlig och genomskinlig i så fall. För personerna på raden bakom syns. Det låter ju helt totalt galet. Men tänk om...

 

Tezz

28 augusti 2008 23:39

Oj märkligt! Synd att man inte kan få svar på hur det egentligen ligger till, visst är det som du säger, att hon förmodligen inte var där just då, men man vet ju aldrig. Mystiska saker har ju hänt förr.

http://blogg.gd.se/tezzinthecity

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...