Nu har jag precis varit och provridit häst nummer två som jag har möjlighet att bli medryttare på. Araben var yngre, smidigare, mjukare och piggare. Det var många pluspoäng. Men här får jag en kvinna att rida med. Araben kommer jag mest att få rida själv. Kvinnan, som hade den här hästen, föreslog att jag kunde komma dit då och då även om jag väljer araben. Det är ju en möjlighet. För nu kommer det att bli svårt att välja. Dessutom har jag ju en häst kvar att prova.

Om jag ändå ska välja mellan hästarna jag har provridit så är araben roligare, det är helt och hållet min typ av häst. Men den hästen som jag provred i dag hade en avkomma som jag fäste mig vid. Det är en tvååring som är helt ljuvlig. I bland blir man fäst vid en häst vid första ögonblicket och det här var så. Han är dessutom till salu. Tänk den som hade så mycket tid och så mycket pengar att man hade råd att köpa honom. Drömma kan man ju... Men vad roligt det hade varit att vara med och se honom utvecklas och ridas in (de skulle nämligen försöka att ha kvar honom i ett år om inte den perfekta köparen dyker upp). Jag tror att han kan bli en riktigt bra dressyrhäst. Ja, vi får se vad jag väljer. Hur som helst så är jag jätteglad för att jag har bestämt mig för att ta upp hästarna igen. Jag är så oerhört glad när jag har suttit på hästryggen.

Det roliga med hästmänniskor är också att de älskar oftast alla sorters djur. I det första stallet som jag var så fanns det kaniner, marsviner och katter. Här blev jag välkomnad av två oerhört glada golden retriver, sedan kommer en liten jack russel springade och i stallet fanns flera katter. Det är så mysigt med livet på landet med många djur.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...