Regnet det bara öser ner. Mascaran rinner i stora floder när vi visar oss utanför dörren. Tjockaste jackan, vantar och mössa är det som gäller.

I dag har jag och Amanda varit inne mest hela dagen och tittat ut på regnet. Framåt eftermiddagen när vi satt helt förslappade i soffan så tittade Amanda på mig och sade:

- Vi borde göra något.

Så vi lånade kompisens bil och åkte till Skelleftehamn. Vi gick ur bilen, kollade in på ett totalt folktomt café och tänkte att här var livet ännu sorgligare än i stan. Vi hade med oss hunden i bilen och tänkte innan vi satte oss i bilen att vi kunde ta en promenad längs hamnen. Men den tanken lade vi ner väldigt snabbt. Vi bestämde oss för att åka tillbaks till stan och ta en stor kopp te på ett café där i stället. Så det blev tre mils omväg för att ta en fika på ett café som ligger en kilometer från lägenheten. Det mest sensationella var att jag inte ens körde vilse.

När vi sedan kom tillbaks hem så skulle vi släppa ut hunden från bilen. Han gäspade stort och satte sedan ut nosen. Han tittade på oss som om vi var idioter. Menar ni allvar? Ska jag ut i det där regnet? Det var vad han tycktes tänka. Det krävdes ganska mycket övertalning för att få honom att hoppa ut i regnet.

Fördelen med det här vädret är att det inte finns några mygg och att vi verkligen kopplar av i stället för att stressa från den ena aktiviteten till den andra.

I kväll väntar fotbolls-EM, souvaskebab och glass. Förfesten har redan börjat på balkongen (som ni ser på bilden).