Jag var inne på en annan blogg och läste idag. Där hittade jag några oerhört kloka rader om livets möten. Det handlar om att man möts, umgås ett tag och sedan skiljs vägarna åt - frivilligt eller ofrivilligt. Jag vet inte alls vem som har skrivit det. Men jag som är en människa som tror väldigt mycket på ödet tror att det kan vara så här. Jag tror att vi lär av alla människor vi möter.  Så här stod det:

Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller för resten av livet. När du förstår orsaken kommer du också att förstå hur du ska förhålla dig till denna person.

När någon kommer in i ditt liv av en orsak är det ofta för att fylla ett behov. De har kommit för att hjälpa dig, för att ge vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och/eller spirituellt. Det kan verka som om de är sända från himlen och det är de.

De är där för det du behöver dom för. Så plötsligt, utan att du gör något fel och vid en opassande tidpunkt, kommer du eller denna person att säga eller göra något som gör att ert förhållande till varandra tar slut. Ibland dör personerna, ibland lämnar ni varandra av olika orsaker.

Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut. Det som är viktigt att förstå då är att ditt behov är mättat. Ditt öde är fullbordat. Deras arbete är utfört. Det är nu dags att gå vidare.

Jag har träffat en annan människa som heter Jeanette Johnsson och som dessutom också är journalist. Vad är oddsen för det? Var lite häftigt när hon bara stegade in på redaktionen och presenterade sig.