Nu har vi tagit oss söderut igen. Men sommaren verkar ha försvunnit även härifrån. Just nu är jag på Studentgatan i Örebro och hjälper min kusin att flyttstäda sitt korridorsrum (ok, jag dammade bara lite). Helt plötsligt känner jag mig som de 30 år som jag nyss fyllde. Jag minns min egen korridorstid i Halmstad med skräckblandad förtjusning.

I korridoren här i Örebro står ett glas med sugrör till drinkarna, bredvid ligger en hel hög med cdskivor utan fodral och ett berg med värmeljus. Det är vad som krävs för en lyckad studentfest. På väggarna hänger skyltar som är stulna lite varstans, så är det nog i alla studentkorridorer.

Jag kan skratta åt de där minnena. Tänk när vi var unga studenter på Västersol i Halmstad. Jag blir varm i hjärtat av gemenskapen.

Men sedan går tankarna ett steg längre. Jag minns andra saker än gemenskapen och festerna. Golvet i studentkorridoren här i Örebro får mig att minnas det. Hur mycket man än städar så är golven i en studentkorridoren alltid kladdiga och sockarna fastnar för varje steg man tar. Ingen vill veta vilken sörja som har hamnat på golvet och sedan kladdats ihop till någon kolakonsistens.

Köket är ett kapitel för sig. När man kom ut på morgonen kunde det ligga gröt över hela diskbänken. Någon fick bråttom till högskolan och orkade inte göra rent efter sig. Det gick heller aldrig att veta om det fanns några rena tallrikar eller bestick. Dina egna bestick var sällan ens på den våningen där du bodde. Saker dök upp på de mest konstiga ställen.

En annan lätt irriterande sak var när du hade tenta dagen därpå

 och behövde sova ut. Men studenten i rummet bredvid hade redan haft sin tenta och hade världens fest med musik på högsta volym. Inte gick det att sova då. Just då, för närmare tio år sedan, var detta inga stora bekymmer i livet. Men idag måste jag erkänna att jag är evigt lättad att jag har min egna lägenhet och jag saknar faktiskt inte korridorslivet alls.