Jag har haft en väldigt bra helg i Göteborg. Var på Göteborg horse show. Jag njuter av att gå omkring i den stora mässan och att sitta på läktaren inne i Scandinavium och titta när de riktigt proffsiga ryttarna rider.

Jag handlade en del på mässan. Köpte bland annat en ny ridhjälm. Det har jag varit i behov av länge. Sammeten på skärmen hade lossnat på min gamla hjälm. Den var lite för välanvänd och såg helt bedrövlig ut.

Natten mellan lördag och söndag sov jag på Hotell Gothia (precis vid Svenska mässan). Jag gillar känslan av hotellakan. Här var utsikten, från 16:e våningen där vi bodde, fantastisk. Men det bästa av allt är alltid frukosten. Här hade de en hemmagjord musli som var helt fantastiskt god, var mest frön och nötter i den. Hade de sålt den i lösvikt hade jag definitivt köpt med mig hem.

Jag vill aldrig att sådana här roliga helger ska ta slut. Men det gör dom ju tyvärr. I morgon är det kommunfullmäktige. Så jag vet vad jag ska göra hela måndagskvällen.

Denna veckan har jag vilat hela veckan eftersom kroppen har kännts lite matt. Det var nog vettigt. Har inte blivit sjuk. Så nästa vecka är det nya tag igen. Då ska det tränas. Jag börjar redan i morgon bitti med att rida, så att jag kan inviga den nya hjälmen och det nya schabraket som jag köpte. Nu har jag blivit inspirerad och hoppas att Alyzza i morgon ska gå lika bra som Briar och jag ska rida som Jan Brink. Men man kanske inte ska jämföra sig med ett av världens bästa dressyrekipage. Men det är så härligt att få inspiration.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...