Mitt i all kris finns ändå några ljuspunkter också. VM-guld i skidskytte till exempel. Och att Greys Anatomy har säsongspremiär i kväll.

En annan sak som har glatt mig de senaste dagarna är Dagens Nyheter. Ja, jag trodde inte att jag skulle gå så långt att jag tyckte att den blev kul och intressant. Innan har jag tyckt att den har varit för stockholmsorienterad. Ja, det är den ju. Men ändå bra. Jag har den gratis i en månad. Det var ett erbjudande som jag fick. I samma stund som jag tackat ja insåg jag vad jag hade gjort. Tidningsberget i lägenheten kommer att växa till oanade höjder. Aaaahhhh.

Fast sagt och gjort. Nu dimper den ner på hallmattan varje morgon. Jag brukar inte hinna så långt på morgonen eftersom jag ska läsa vad mina kollegor har skrivit på vår Vaggeryd/Skillingarydssida samt titta på nyheterna på tv också. Så det brukar bli de första sidorna i DN bara. Där finns ledarsidorna. Jag har aldrig intresserat mig för ledarna i en tidning. Inte förrän nu. I går skrev en av ledarskribenterna om hur svenska staten har behandlat samerna genom tiderna med tvångsförflyttning, stjäla deras mark, tvångssterilisera dem med mera. Journalisten menade att ett sådant svek går aldrig någonsin att förlåta och det går aldrig att förklara bort eftersom det är lagbrott. Men samtidigt så går det aldrig att ge tillbaks marken till samerna idag. Då skulle det finnas risk för inbördeskrig i norrland. De nuvarande markägarna skulle bli rosenrasande. Det skulle bli ett svensk Palestina-Israel. En oerhört intressant ledare. Mer sådant åt folket. Det är viktigt att det kommer ut information om vad svenska staten faktiskt har gjort mot samerna genom historien.

Nu känns det som att finanskrisen har slagit ner på allvar. Jag har sedan oktober-november skrivit om varsel på företagen i bygden. Men nu känns det som att orosmolnen tätnar ännu mer. Inte minst med tanke på turerna kring Saab. Jag själv är inte drabbad, inte än i alla fall, som tur. Men folk i min närhet är det nu.

Jag har en vän som under några månader fick gå hemma med lön eftersom det var så lite att göra. Men företaget ville inte säga upp dem innan de var säkra på att det inte var en tillfällig svacka. Nu har största delen av de anställda på det företaget fått sluta. Men min vän är kvar ännu och jobbar nu heltid igen.

En annan bekant fick i veckan reda på att hon och hennes kollegor får gå ner väldigt i arbetstid. Det är en lösning för att slippa säga upp folk.

Och så har jag en annan nära vän. Där har de anställda fått reda på att det ser riktigt mörkt ut för företaget. Än har inte någon sagts upp men det hänger i luften. Det är förstås en väldig press. Till sommaren kanske ingen av dem har jobb.

Sådana här tankar har många i vårt land nu. Tänk så sårbara vi är. Undra hur lång tid det tar innan världen kommer ur denna djupa svacka?