Jag var inne på en annan blogg och läste idag. Där hittade jag några oerhört kloka rader om livets möten. Det handlar om att man möts, umgås ett tag och sedan skiljs vägarna åt - frivilligt eller ofrivilligt. Jag vet inte alls vem som har skrivit det. Men jag som är en människa som tror väldigt mycket på ödet tror att det kan vara så här. Jag tror att vi lär av alla människor vi möter.  Så här stod det:

Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller för resten av livet. När du förstår orsaken kommer du också att förstå hur du ska förhålla dig till denna person.

När någon kommer in i ditt liv av en orsak är det ofta för att fylla ett behov. De har kommit för att hjälpa dig, för att ge vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och/eller spirituellt. Det kan verka som om de är sända från himlen och det är de.

De är där för det du behöver dom för. Så plötsligt, utan att du gör något fel och vid en opassande tidpunkt, kommer du eller denna person att säga eller göra något som gör att ert förhållande till varandra tar slut. Ibland dör personerna, ibland lämnar ni varandra av olika orsaker.

Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut. Det som är viktigt att förstå då är att ditt behov är mättat. Ditt öde är fullbordat. Deras arbete är utfört. Det är nu dags att gå vidare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...