Nu har vi tagit oss söderut igen. Men sommaren verkar ha försvunnit även härifrån. Just nu är jag på Studentgatan i Örebro och hjälper min kusin att flyttstäda sitt korridorsrum (ok, jag dammade bara lite). Helt plötsligt känner jag mig som de 30 år som jag nyss fyllde. Jag minns min egen korridorstid i Halmstad med skräckblandad förtjusning.

I korridoren här i Örebro står ett glas med sugrör till drinkarna, bredvid ligger en hel hög med cdskivor utan fodral och ett berg med värmeljus. Det är vad som krävs för en lyckad studentfest. På väggarna hänger skyltar som är stulna lite varstans, så är det nog i alla studentkorridorer.

Jag kan skratta åt de där minnena. Tänk när vi var unga studenter på Västersol i Halmstad. Jag blir varm i hjärtat av gemenskapen.

Men sedan går tankarna ett steg längre. Jag minns andra saker än gemenskapen och festerna. Golvet i studentkorridoren här i Örebro får mig att minnas det. Hur mycket man än städar så är golven i en studentkorridoren alltid kladdiga och sockarna fastnar för varje steg man tar. Ingen vill veta vilken sörja som har hamnat på golvet och sedan kladdats ihop till någon kolakonsistens.

Köket är ett kapitel för sig. När man kom ut på morgonen kunde det ligga gröt över hela diskbänken. Någon fick bråttom till högskolan och orkade inte göra rent efter sig. Det gick heller aldrig att veta om det fanns några rena tallrikar eller bestick. Dina egna bestick var sällan ens på den våningen där du bodde. Saker dök upp på de mest konstiga ställen.

En annan lätt irriterande sak var när du hade tenta dagen därpå

 och behövde sova ut. Men studenten i rummet bredvid hade redan haft sin tenta och hade världens fest med musik på högsta volym. Inte gick det att sova då. Just då, för närmare tio år sedan, var detta inga stora bekymmer i livet. Men idag måste jag erkänna att jag är evigt lättad att jag har min egna lägenhet och jag saknar faktiskt inte korridorslivet alls.

I dag har jag testat på geocaching och jag är fast. För er som inte vet vad denna ganska nya "sport" går ut på så kan jag förklara det. Geocaching handlar om att du går runt i naturen och med hjälp av en gps så letar du efter en skatt som kan bestå av en klädnypa, ett hårspänne och en plastanka. Ungefär så. Ja, det kan ju låta ganska fånigt. Men det är riktigt kul.

Vi skrev in kordinaterna i gps:en sedan gav vi oss ut på olika ställen i Skellefteå. När gps:en piper stiger spänningen. Nu är du riktigt nära och då gäller det att börja leta under stenar, i trädklykor eller på andra konstiga ställen. Geocaching kombinerar spänning och vacker natur. Kan det bli bättre?

Jag har redan kollat att det finna flera gömmor i Värnamotrakten och några ganska nära redaktionerna i Vaggeryd och Skillingaryd. Problemet är att jag inte har någon gps. Men det lilla problemet ska vi nog kunna lösa.

För er som är intresserade kan ni gå in på www.geocaching.com eller www.geocaching.se.

Regnet det bara öser ner. Mascaran rinner i stora floder när vi visar oss utanför dörren. Tjockaste jackan, vantar och mössa är det som gäller.

I dag har jag och Amanda varit inne mest hela dagen och tittat ut på regnet. Framåt eftermiddagen när vi satt helt förslappade i soffan så tittade Amanda på mig och sade:

- Vi borde göra något.

Så vi lånade kompisens bil och åkte till Skelleftehamn. Vi gick ur bilen, kollade in på ett totalt folktomt café och tänkte att här var livet ännu sorgligare än i stan. Vi hade med oss hunden i bilen och tänkte innan vi satte oss i bilen att vi kunde ta en promenad längs hamnen. Men den tanken lade vi ner väldigt snabbt. Vi bestämde oss för att åka tillbaks till stan och ta en stor kopp te på ett café där i stället. Så det blev tre mils omväg för att ta en fika på ett café som ligger en kilometer från lägenheten. Det mest sensationella var att jag inte ens körde vilse.

När vi sedan kom tillbaks hem så skulle vi släppa ut hunden från bilen. Han gäspade stort och satte sedan ut nosen. Han tittade på oss som om vi var idioter. Menar ni allvar? Ska jag ut i det där regnet? Det var vad han tycktes tänka. Det krävdes ganska mycket övertalning för att få honom att hoppa ut i regnet.

Fördelen med det här vädret är att det inte finns några mygg och att vi verkligen kopplar av i stället för att stressa från den ena aktiviteten till den andra.

I kväll väntar fotbolls-EM, souvaskebab och glass. Förfesten har redan börjat på balkongen (som ni ser på bilden).

Någonstans på flyget mellan Arlanda och Kallax i Luleå så försvann sommaren och solen. Ja, jag har fått rapporter om att det går att sola och bada hemma. Nej, jag är inte alls avundsjuk. Eller jo, det är jag. Här i Skellefteå är det några få plusgrader och duggregn. Så min semester valde jag att spendera på helt fel ställe. I dag ska vi ut på stan och köpa vantar för att inte frysa  ihjäl.

Trots vädret så är det något visst med den här staden. I dag tog vi en morgonpromenad längs älven med hunden. Det är underbart vackert. Och i lördags var det återträff med Unogänget från Jokkmokks marknad. Vi åt tre rätters middag - underbart gott. Spelade kubb och boule. Badade badtunna och lyssnade på Markus fina röst när han sjöng och spelade gitarr. Kvällen avslutades förstås med Uno. Och vem vann? Jag förstås!

Semester. Vilket underbart ord. Det låter nästan lika bra som sommarlov. Nu är jag ledig i tio dagar. Och i morgon, fredag, går flyget "hem" till Skelllefteå.

Redan i dag på morgonen ställde jag mig mentalt in på att det är semester som gäller. Lunchen intogs vid badplatsen vid Hjortsjön för att få en försmak av vad som väntar; sol, bad och avkoppling. Lugnet har redan kommit över mig. Nu är jag bara ledig och ska njuta av att göra precis vad jag vill.  

Just nu är livet bra underbart. Det är så bra så att det nästan blir fånigt när man ska skriva om det. Plötsligt har alla människor vaknat upp efter åtta månaders regnande och alla lever upp. Solen och den blå himlen gör att det känns som att man har hamnat i paradiset. Värnamo, som ibland kan vara en ganska sömnig småstad där det inte händer så mycket, lever upp. Vi vänner hittar på något varje kväll. Det har varit picknick i Åbroparken, grillning vid Osudden och glada kvällar på någon av uteserveringarna. Kvällarna har flera gånger slutat med att vi allihop har legat i en soffa hemma hos någon av oss och sovit. Ingen vill gå hem. Det är nu livet är, inte sedan.

I dag var både jag och Petronella lediga så vi bestämde oss att få ut max av dagen. Vi åkte till Varberg - en stad som har allt. Redan när jag slog upp ögonen i morse var dagen helt fantastisk och den fortsatte så. Vi åt frukost, satte oss sedan i bilen och körde mot friheten. Ja, jag vet det där lät som en klyscha men det var precis så vi kände. I Ullared blev första stoppet, vi gjorde lite fynd och åkte sedan vidare. Vi har under dagen gått med två stora leenden över hela ansiktena och varit förundrade över hur bra allt kan kännas ibland. Som Petronella sade:

- Jag är nästan avundsjuk på oss själva.

Så härlig har dagen varit alltså. Vi har gått på strandpromenaden, ätit underbar glass på Kulingen, strosat runt på fästningsormådet, solat vid Kåsa (lilla Apelviken vid Kurhotellet) och bara njutit av att det är sommar och varmt. Det kändes verkligen som semester.

Även på jobbet har det kännts som att alla är mycket gladare. I går kom det in en kvinna och gav blommor till oss på redaktionen för att hon tycker att vi har varit snälla och trevliga. Då kan man inte annat än bli glad.

Men åter till Hallands pärla - Varberg. Innan vi åkte hem skulle vi ta varsitt kontoutdrag. Och det visade sig att SKATTEÅTERBÄRINGEN hade kommit. Dagen var med andra ord fantastisk från första stund till sista.