att den placerar toapappret i början av en affär? Det resulterar i att jag lägger ner förpackningen med toapapper i kundkorgen och sedan är det fullt. Så när jag ska lägga i något annat i korgen får jag ta ur det där toapappret varje gång. Frukt ska i. Toapapper ut. Ägg in. Toapapper ut. Kyckling in. Toapapper ut.

Sedan ställer jag det på golvet och glömmer det vid mjölken. Men så kommer jag på toapappret och får vända om och hämta det. Irriterande.

 Jag vet att det är ett I-lands problem. Folk svälter ute i världen och jag hänger upp mig på var i butiken toapappret står. Men ändå... Man behöver väl inte göra saker besvärliga bara för att de går att göra besvärliga? Då säger kanske någon; "ta en vagn nästa gång". Klokt. Men FEL. Jag handlar inte så mycket så att jag behöver en vagn. Om det inte hade varit för att slippa ta ut toapappret då. Dessutom blir det bra träning för armmusklerna när man konkar runt den överfulla matkorgen på Kvantum. Men som sagt - toapappret stör rutinen.

Döm om min förvåning när jag ställde mig i duschen i morse och vattnet rann ner hur fint som helst. Hustomten hör bön. Någon har fixat avloppet till duschen. Fast det är sant, det kan vara en granne som har fixat sitt avlopp - det kanske var där huvudproblemet var och inte hos mig. Hur som helst så stiger inte vattnet till några centimeter längre och riskerar att rinna ut för dörren och ut i hallen. Jättebra. I morgon när jag vaknar kanske alla lamporna lyser igen.

Jag vet inte vad det har tagit åt min hustomte. Men han kanske strejkar. Eller så har han flyttat utan att skicka en adressändring.

Men om någon har en hustomte att låna ut så får han gärna byta flera lampor i min lägenhet. När han ändå håller på kan han fixa rören så att vattnet rinner ner lite bättre. Och kolla om fönstret som inte går att stänga går att laga så att jag slipper frysa en vinter till.

Denna helgen har det inte hänt mycket i Vaggeryds kommun. Mest kyrkligt att skriva om. I dag var jag på gudstjänst. Det händer inte ofta. Någon gång vart tionde år eller så. Men jag inser att kyrkan, som lokal, är bra. Det finns bra möjligheter att tänka och slappna av. Gudstjänster i sig är däremot inte så roliga. För att inte tala om psalmerna, många är så dystra i melodierna och så omoderna.

På eftermiddagen var det dags för att tältmöte. Där var det betydligt livligare. Halleluja sades det lite nu och då hela tiden. Folk stod upp. Det var sång och musik. Mycket gladare än i svenska kyrkan. Men för mycket för mig. Efter fem minuter fick jag en känsla av att jag befann mig mitt i en sekt. Det är nog deras sätt att prata och deras uttryck. De är så...frälsta. Och det är ju inte jag.

I dag var jag hemma hos en 91-årig man och intervjuade honom. Det första jag ser när jag kommer in i huset är en dator som står på. Jag kan inte låta bli att påpeka det. Jag tror inte att det är så många personer över 90 år som använder en dator.

- Man måste ha en dator om man ska skriva. Det är väl ingen som använder skrivmaskin längre, sade han som om det var det naturligaste i världen.

Men det var nog ingen vanlig människa. Det är nog inte många 91-åriga män som cyklar eller grejar i trädgården.

Men en modernitet förstod han sig inte på; ungdomar som inte dricker kaffe. Jag tackade vänligt men bestämt nej.

- Men det är inget vanligt kaffe. Det är pulverkaffe. Det kan du väll dricka.

- Nej, tack.

- Men du kan väl åtminstonde ta lite...

Nej, kaffe lyckades inte heller han få mig att dricka. Många är de som har försökt. Men kaffe dricker jag inte, där går gränsen.

God mat, kända artister och öltält. Det har varit Värnamodagarna i stan. För första gången någonsin. Hela centrum har varit i feststämning i dagarna fem. Och hur mycket har jag varit på festivalområdet? Inte en enda minut. Men jag har hört en hel del av konserterna från mitt fönster. Här, åtta minuters gångväg från centrum, var volymen nog alldeles lagom. 

Arrangörerna lyckades ju tajma det så bra så att lilla jag jobbade och därmed inte kunde vara ute och svira hela nätterna. Dessutom har jag varit jättetrött. Och helt pank. Så det var nog inte meningen att jag skulle gå. Men jag gör ändå tummen upp för grabbarna som har tagit det här initiativet. Hoppas att det kommer tillbaks nästa år. Då ska jag vara med i det glada partygänget.

Jag har varit nära att köra på tre personer i dag. Inte för att jag var ouppmärksam. Tvärtom hann jag stanna i god tid, så jag fick aldrig hjärtat i halsgropen. Men det kändes som en sammansvärjning. Först var det ett litet barn som rusade ut framför bilen när jag kom från jobbet. Han stod och hoppade framför bilen och trodde att han retade mig när han i själva verket kunde varit död om jag inte varit uppmärksam i just den stunden.

Den andra personen var en vuxen, förmodligen drog- eller alkoholpåverkad man, som gjorde ungefär likadant som det lilla barnet. Det hände när jag åkte hem från kräftskivan. Där var hastigheten betydligt högre, det var kolsvart och mannen hade inga reflexer. Så han hade man kunnat missa utan problem och kommer man i 90 km/h är det inte lätt...

Den sista som jag höll på att köra över var en nära vän. Jag visste inte att mina vänner åkte i bilen framför. Men chauffören stannade till vid vägkanten. Han slänger upp dörren och kliver rakt ut i gatan. Tre gånger på samma dag... Varför?

Så var det helg igen. Jobbhelg. Sedan i onsdags har min kropp inte velat vara med. Den har varit så oerhört trött och vill helst bara ligga i soffan med favoritfilten. Men det går inte. Jag har ett jobb att sköta.

Men ikväll har jag varit på en jättemysig kräftskiva med nyfunna vänner i Mentorsprogrammet. Det var ett fantastiskt ställe vi var på, hemma hos en tjej som är med i mentorsprogrammet. Hon och hennes sambo bodde i ett stort herrgårdsliknande 1800-tals hus. Så snyggt. Kräftskivan hölls i jordkällaren. En riktigt gammal jordkällare av sten med plats för långbord med vit duk. Det var levande ljus på kandelabrar (öh, stavas det så?) och när dörren öppnades syntes sjön precis utanför. Detta är Småland när det är som bäst.

Sedan kom jag hem och det första som hände när jag kom hem var att lampan i vardagsrummet gick sönder. Det var inte bra. Lampan i hallen har nämligen varit trasig i nästan två år utan att någon har bytt den. Vad gör egentligen hustomtarna nu för tiden? Det är ganska mörkt här nu. Lite hjälp vore på sin plats.