Då var det vardag igen. Jobb. Och ösregn. Allt är som det brukar vara. Fast ändå inte riktigt. Det är OS på tv. Jag är ingen speciell sportfantast i vanliga fall. Jag är inte som min vän som inte kan se på fotbollsmatcher med andra i närheten eftersom någon kan prata och störa spelet. Jag är inte heller som en annan vän som det inte går att prata med på en vecka om HV71 förlorar. Men OS är speciellt. Då vill jag gärna hänga med och se hur det går för svenskarna. Men det är inte så lätt. På natten sover jag och de sändningar som är på dagtid kan jag inte se för vi har ingen tv på redaktionen.

Men en sak förstår jag inte med OS och andra stora mästerskap. Varför anser folk att idrottarna sviker svenska folket när det går dåligt? Vissa gråter vi med; Sanna Kallur, Stefan Holm och Ara Abrahamian (hette han så?) får tårarna att rinna. Med all rätt. Det är synd om dom. Det gör ont i mitt hjärta när jag ser deras drömmar och förhoppningar falla sönder som ett skört brunt höstlöv.

Men en del idrottare får ingen förståelse. De sviker svenska folket. Men de tävlar väl inte för svenska folkets skull? Idrottarna är där, förhoppningsvis, för att de älskar att idrotta och de presterar så bra de bara kan. För sin egen skull. Detta är deras jobb. De har valt att lägga all sin tid och kraft på träning och tävling. Det är deras val. Jag skulle inte tycka att det kändes bra om jag hade haft en dålig dag och alla i princip ville hänga mig. Man brukar vara tillräckligt hängig ändå när man inte lyckats prestera max av sin kapacitet.

Spekulationerna kring Carolina Kluft stör mig. En del verkar anse att hon sviker svenska folket när hon väljer bort ett OS-guld i sjukamp. Men det är väll inte det som det handlar om. Hon verkade inte ha någon motivation kvar. Nu ville hon testa något nytt. Det är precis som att du kände att jobbet började bli trist och du ville byta till en annan arbetsplats för att få lite nya utmaningar. Ska någon komma och säga då: Nej, det får du inte för du är så bra på det här jobbet. Nej, jag förstår inte alls de här diskussionerna. Det idrottarna gör är oerhört imponerande och de är superduktiga. Att vara trea eller fyra i världen är inte dåligt på något sätt. Det är fantastiskt och att vi, svenska folket, har möjlighet att se dem göra sina bragder är ju jättekul. Inte ska vi tala om svek då. Låt Carolina Kluft följa sitt hjärta och göra vad som känns bäst för henne.

Då är semestern snart slut. Strömstad bjöd faktiskt på fint väder. Jag har haft några dagar med lugn och ro. Tankarna har fått färdats fritt, vilket har resulterat i att de har farit fram och tillbaks tills de var alldeles intrasslade i varandra. Men efter några dagar började jag att reda ut röran. Tror jag.

I går, lördag, var min kusin och hennes sambos 25-årsfest. En mycket glad tillställning. Det var mångkamp och vi delades in i grupper. Vilket lag vann, tro? Mitt lag förstås! Jag fick två fullträffar, av två, med luftgeväret till exempel. Är ganska stolt över mig själv. Fast om jag ska vara ärlig kanske det berodde på en hel del tur och att jag fick instruktioner kring hur jag skulle göra. Men vi vann och gladde oss åt det en bra stund.

Nu är jag tillbaks i Värnamo igen. Regniga, vardagstrista och höstlika Värnamo. I morgon är det jobb igen. Konstigt men det känns bara som att jag har varit ledig en helg. Fast när man är ledig en helg så känns det definitivt inte som en helg, snarare som några timmar.

Nu har jag varit i Trosa några dagar. Första gången i livet faktiskt. Var en vacker liten småstadsidyll med små gamla trähus, en å och havet. Men det regnade förstås även där. I lördags hade vi dessutom återträff med hästgänget från grundskolan. Sex tjejer som träffas efter många år och pratar minnen. Det kan inte bli annat än kul. Galet kul.

Nu är jag hemma och packar om. Resten av veckan är det Strömstad som gäller. Och jag hoppas innerligt att det före detta kommunalrådet, som brukar säga att solen alltid skiner där, har rätt. För nu längtar jag efter lite sol på min semester. Sol, värme och bad.

Nu har jag haft fem dagars semester. Det är nästan halvtid på mina två veckors ledighet med andra ord. Jag har i alla fall utnyttjat dagarna till max. Gick upp vid sex i måndags morse och tog tåget till Göteborg. Jag kan ju konstatera att jag måste ha gjort något dumt för gudarna har planerat riktigt dåligt väder när jag har semester. Jag minns hur det var på min lediga vecka i Skellefteå i juni; ösregn, blåst och bara några få plusgrader. Vantarna åkte på vid morgonpromenaderna med hunden. Det var inte riktigt lika kallt i måndagsmorse men regnet var tillbaks med besked. På en dag kom det lika mycket regn som det normalt gör på en månad. Jag gick med kompisar i Göteborg och på en halv minut var vi blöta innifrån och ut. Sedan gick vi in och fikade, vi hann torka till men gick ut och blev lika blöta på några sekunder. Snart blev det komiskt när det där pågick en hel dag. Jag och Petronella tittade på varandra där vi stod som två dränkta katter med håret hängande och kläderna klistrade vid kroppen. Det var nog en syn. Vi kunde inte annat än att skratta. Dessutom varnad SMHI för att det skulle bli betydligt värre än så i veckan. Det lät som att det skulle bli riktiga monsunregn över västsverige. Riktigt så illa blev det inte som tur var.

Tisdagmorgon var det upp tidigt och iväg igen. Då bar det av till Grebbestad med vännerna. Kom hem igår, fredag. Jag kan ju inte påstå att vädret där var lysande heller. Men det har inte varit lika dåligt som befarat. Vi bodde i en lägenhet precis vid Strandpromenaden, några få meter från hamnen. Det var underbart att vakna på morgonen och känna havsdoften tränga sig in i själen tillsammans med doften av nybakta bullar från caféet under oss. Vi var fem kompisar och vi levde verkligen ut kustlivet (bortsett från att sola och bada då); kollade på båtarna, åt räkfrossa, spelade minigolf, köpte rökt makrill i den lokala fiskbutiken, åt glass, mumsade i oss langos och njöt av folkmyllret i den idylliska sommarorten.

I fredags morse bar det av till mamma i Dalstorp. Sedan åkte vi tillsammans och såg Mamma Mia på Scandinavium. Det var jättekul att ha sett den och Abbalåtarna är ju verkligen fantastiska klassiker.

Nu är det några timmars lugn och ro innan det är dags att ge sig i väg igen. Då är det dags för en kväll med hästgänget. Vi är sex tjejer som umgicks nästan jämt under grundskoletiden; vi gick i skolan ihop och sedan tillbringade vi våra timmar i stallet. En del av oss har inte setts på tio år nu. Men i kväll ska det pratas minnen, skrattas och berättas vad vi har gjort med våra liv sedan dess. Det ska bli så oerhört kul.

I morgon, söndag, är upp och i väg igen. Nu är det Trosa som gäller i några dagar. Som sagt; jag ser till att få ut max av mina lediga dagar. Det där med att ta det lugnt och vila upp sig inför hösten och vintern får man göra en annan gång.

Nu väntar en ny tid på jobbet. I går, fredag, var sista dagen som jag och "mina" grabbar jobbade ihop. Vi hade avslutning på piren i Jönköping tillsammans. Åt gott och hade det trevligt i det varma sommarvädret. Men det var förstås en konstig känsla också. Nu ska vi inte jobba mer ihop. Den ena mannen ska sluta på redaktionen. Och den andra ska vara pappaledig i några månader. Så nu vet jag inte alls hur hösten blir. Håll tummarna för att det kommer några bra och trevliga människor och jobbar med mig.

Men innan jag börjar oroa mig för hösten så ska jag ha semester. I morgon, söndag, är min sista jobbardag på två veckor. Två veckor går tyvärr alldeles för fort. För några dagar sedan hade jag ångest för att semestern snart är slut trots att den inte ens har börjat. Men det har jag nog kommit över. Nu ser jag bara fram emot allt kul som jag ska göra. Redan måndag morgon börjar mitt kringresande - jag trivs ju bäst när jag är på resande fot under semestern. Först blir det Göteborg för att hälsa på min före detta kombo (som jag saknar väldigt, lägenheten är tom utan henne). Sedan blir det Grebbestad med några vänner. Hem till Dalstorp och åka därifrån för att se Mamma Mia på Scandinavium. Sedan hem till Värnamo på natten. Morgonen därpå till Trosa i några dagar (har aldrig varit där, lär vara en idyll vid havet, hoppas på det) och sedan avslutas semestern i underbara Strömstad hos min älskade släktingar som jag tycker så mycket. Så det är uppbokat varje dag. Allt är precis som vanligt alltså. Precis som jag vill ha det.