Vid tvåtiden kom vi fram till Jokkmokk. Vi hann känna stämningen och gå runt och kolla läget en stund innan det blev mörkt. Sedan hade jag bokat in jobb. Skulle intervjua folk från Värnamotrakten som var på bussresa och besökte Jokkmokks marknad. Det var förvånade smålänningar som jag träffade utanför Sven Carlssons bussar.

- Är du från Värnamo Nyheter? Vad gör du här?

Men alla ville vara med och berätta om sina upplevelser under den första marknadsdagen. Tyvärr går det ju aldrig att ta med allt i tidningen. Men det var kul att få sådan positiv respons.

Det finns ett problem med att vara journalist på Jokkmokks marknad. Kylan. Det går inte att skriva med tjocka tumvantar. Så jag fick skriva med de tunnare fingervantarna. Och det kan jag bara beskriva med ett ord. Smärta.

När jag kom tillbaks till vårt klassrum (där vi sover under marknaden), rum 25 som under alla år, så tittade jag på Marcus, min vän, och sa:

- Jag tänker aldrig mer gå ut.

- Fryser du? undrade han.

Det går inte riktigt att beskriva vad mina fingrar kände då. När de blir riktigt kalla domnar de bort och går inte att röra alls. Jag hade gått över den fasen och kommit in i en smärtfas. Men detta var ändå en ganska lindrig smärta jämfört med när händerna sedan började att tina igen. Då kan man tala om att det gör ont.

Men det där med att jag aldrig mer skulle gå ut höll bara en timma. Sedan var jag ute igen. Men fingrarna fick sig en törn, blev stora sprickor i några av fingrarna. Men det läker så småningom. Sedan under marknaden köpte jag riktigt varma vadmallsvantar. Så efter den iskalla starten så klarade sig händerna riktigt bra. Sedan så njöt jag av att vara mitt i den norrländska sagovintern.

På torsdagen gick färden norrut. Vi började i Skellefteå där snöandet och blåsten hade fått fart. Men det var inget emot hur resten av helgen skulle bli vid norrlands kusten. Många kom inte ut med sina bilar. Det kom enorma mängder snö på några dagar. Men vi åkte från snöstormen lagom till att den började.

På vägen upp till Jokkmokk gjorde vi ett stopp vid Storforsen. Det var som att stiga in i en annan värld. Allt var vitt; himlen, vattnet, snön, isflaken, skummet i forsen, träden... Ja, det var häftigt att se.

Jag har långhelg. Ledig fredag till söndag. Vad händer då? Jo, jag blir sjuk. Eller vad man nu ska kalla det. Tror inte att jag har feber och då vill inte jag kalla mig sjuk. Men hela kroppen värker. Huvudvärken blev inte bättre av att jag gick rätt in i en träbjälke när jag skulle ställa in en påse på vinden. Jag hade planerat att vara i stallet. Men nej då. Sitter och tittar ut; det är snö, minus fyra grader och klarblå himmel. Oj, vad jag vill vara ute. Det är underbart väder för en ridtur. Men vartenda steg är en pärs för kroppen. Så att ta sig till stallet var tyvärr otänkbart idag.

Men jag var där hela dagen igår. Först red jag dressyr med Alyzza. Hon går riktigt okej i galoppen nu (har varit hennes stora stötesten, i början var det bara slängtrav eller rodeo - men ingen galopp) och i traven går hon emellanåt riktigt bra. Känns väldigt bra. Efter min egen ridning hjälpte jag en ung nybörjare med ponnyn som hon rider ibland. Jag ledde henne i skogen. Jag satt själv upp på den lilla schetlandsponnyn i några minuter. Mer än så ville jag inte utsätta honom för. Det märktes att det var 20 år sedan som man var i lagom längd och vikt för att rida så små hästar. Fötterna släpade nästan i backen. Det var en intressant upplevelse. Såg nog komiskt ut. Men nog försökte sig den där lilla envisa ponnyn på att bocka trots att han hade en stor lång klump på ryggen.

 Många minnen kom tillbaks från ponnytiden. Vad roligt vi hade då. Jag såg mycket av mig själv i den här unga tjejen. Allt var roligt; hon ville gärna ge hästarna hö, mocka med mera. Jag kan tycka att stallsysslorna är avslappnande idag men när man var yngre var det roligt på ett annat sätt. Allt som gick att göra i ett stall var underbart. Det var kul att se mig själv i den här tjejen.

När jag ändå är hemma idag tänkte jag lägga ut bilder från Jokkmokks marknad. Har inte hunnit det tidigare. Men här kommer allt från de underbara festivaldagarna under Jokkmokks marknad.

I dag var jag nere i centrum i Skellefteå. Gick förbi "Möjligheternas torg" och kände, som jag brukar göra här, att det finns så mycket möjligheter i livet. Jag tog Skellefteå-Guiden" (gratistidning) som stod i ett ställ utanför ett café. Jag frilansade åt dem när jag bodde i Skellefteå. Med ens startade drömmarna om frilansandet igen. En dag ska jag göra verklighet av drömmarna och frilansa på heltid igen. Jag har en plan för hur jag ska nå dit. Men jag vill inte avslöja den ännu.

Sedan var jag inne på Clas Olsson. Mycket lägligt så hade de en stegräknare billigt. Igår kväll var jag nämligen inne på motiomera.se och anmälde mig. På den sidan kan man skriva upp hur mycket man går varje dag. Det är en tävling mot sig själv. Jag har en rutt som jag ska gå (alltså bildligt, inte i verkligheten) från Värnamo till Lidingö. Ville helst gå ända hit till Skellefteå. Men det gick tydligen inte att gå så långt. Min tanke var att börja när jag kom hem. Jag har en stegräknare liggande där hemma. Men när jag såg den här på Clas Olsson så slog jag till. Det är ju nu när jag är ledig som jag kommer att gå som mest. När jag jobbar sitter jag bara still vid datorn. Jag satte på mig stegräknaren med en gång. När jag kom hem från stan (eller staaaan som det heter här) så var det slappande som gällde en stund. Jag och Musta låg i varsin ände av soffan och såg på en film från 1970-talet. Sedan var det dags för eftermiddagspromenad. Det var oerhört skönt ute även idag. Vi gick över en timma i rask takt och det hade vi nog gjort även utan stegräknaren men det blev ännu lite roligare nu. Man mår så bra av så här mycket frisk luft. Just nu visar stegräknaren på 12 632 steg. Då har jag kvar kvällspromenaden och hade inte köpt den när jag tog morgonpromenaden. Så jag har gått betydligt fler steg egentligen. Någon som känner för en utmaning? Den som går flest steg på en vecka vinner? Mamma? Jennie? Någon? Jag ser det snarare som en utmaning mot mig själv. Men det är alltid kul att tävla. Jag har börjat att komma i gång med träningen allt mer. Gymmix två gånger i veckan, ridning en till två gånger i veckan och sedan promenader är planen. Jag börjar komma in i det ganska bra nu.

I morgon klockan nio fortsätter färden norrut. Då ska vi norr om polcirkeln, till Jokkmokks marknad. Lite jobb kommer det att bli. Ska skriva ett reportage om det när jag kommer hem. Men sådana jobb är alltid kul och den största delen av tiden kommer jag ändå att vara ledig. På vägen blir det förmodligen en paus vid vattenfallet Storforsen också och lunch är planerat till Älvsbyn. Jokkmokk, here I come.

Nio dagars ledighet i rad. Det är knappt jag kan tro att det är sant. Men dagarna går alldeles för fort. I dag har jag bara tagit det lugnt. Jag och Musta (hunden) var ute på en förmiddagspromenad längs Skellefteälven. Båtarna ligger översnöade och älven är det is på. Det är roligt med den här staden är att folk rör mycket på sig. Vilken tid på dygnet man än är ute så möter man skidåkare, löpare, personer som håller på med power walking med flera. Jag har tänkt på det förr, invånarna här känns häslosamma - de gillar utomhusmotion.

Jag och Musta blev omåkt av äldre damer med sina sparkar. Sparkar! Det har jag inte sett söderut på många år. Men det är ju sällan man ser snö ens i mina hemtrakter i Småland. En annan sak som jag reflekterade över var en skolklass som hade längdskidåkning på schemat. Undra om eleverna i Götaland någonsin åker skidor i skolan nu för tiden? När jag var barn fanns det ju mer snö. Då minns jag att vi åkte skidor ibland. Men för min del slutade det alltid i kaos, skidorna for åt ena hållet och jag åt det andra. Nej, längdskidor har aldrig varit min grej men jag önskar att jag hade lärt mig det bättre. Jag tror att det är kul och en riktigt bra motionsform. 

Det var en riktigt skön helg i Gävle. Jag och kusinen tog det lugnt; var på Waynes Coffee House och såg på bio bland annat. Det var mitt första besök i Gävle. Det enda som jag visste innan jag kom dit var att Brynäs kom här ifrån, Gevalia tillverkas här och förstås att julbocken brinner varje år. Men nu vet jag mer. Det är en gammal militärstad och delar av militärens gamla byggnader tillhör nu högskolan. Rätt i genom Gävle rinner gavleån och utmed den finns vackra gamla hus (påminner lite om i Trosa). Gävle har också en del museum, bland annat traktormuseum och pelargonmuseum. Just de museumena lät ju inte så upphetsande. Men de har också ett före detta fängelse som har bevarats som det såg ut förr. Det lät riktigt intressant. Sedan fick jag lära mig att Läkerol tillverkas i Gävle. Man lär sig mycket på en helg.

Nu har jag kommit till norrland och äntligen får jag höra knarret under skorna. Knarret som uppkommer när vinterstövlarna och snön möts. Resan från Gävle till Skellefteå var oerhört vacker. Den kritvita snön hängde på granarna. Solen skapade miljontals små diamanter som glittrade i snön på ängarna. Med snö, kyla och sol trivs jag som bäst. Den här bilden är tagen under förmiddagspromenaden idag i Skellefteå.