Idag förstod jag vad vår nationalsång handlar om. Förhoppningsvis får vi höra den några gånger under de närmaste veckorna. Kanske är det Anja Pärson. Men störst chans är det kanske för Helena Jonsson. Eller så någon helt annan som tar en guldmedalj för Sverige i OS och ser till att "du gamla du fria" spelas. Men det är ganska stor chans att det blir någon från Västerbotten som tar medalj. För det är ganska många deltagare med härifrån, med Anja Pärson från Tärnaby i spetsen.

Idag har jag varit ute på den västerbottniska landsbygden och sett ställen som jag aldrig har varit på. Vi passerade byar med namn som Varmvattnet och Blomåkern. Vad sägs om det? Men vackrast var det i trakterna kring Sörfors, Överboda och Kassjö. Klarblå himmel, härliga mjuka snöklädda ängar som blänkte i solen och en temperatur på minus tolv grader. Rimfrosten gnistrade på björkarna och vi hade Vindelälven som sällskap under vår rundtur i bilen. Det var kurvigt med små vägar. Upp och ner körde vi, över gamla smala broar där det inte gick att mötas och långt ner där nere fanns hela tiden älven. Och borta i horisonten skymtade de snöklädda höjderna. Det var så magiskt vackert. Då hör jag plötsligt vår nationalsång i mitt huvud; "Du gamla du fria, du fjällhöga nord, du tysta du glädjerika sköna... för jag vill leva, jag vill dö i norden".

Ja, när det finns ställen som är så vackra som de här norrländska små byarna då vill jag verkligen leva och dö i norden. Det enda som jag är ledsen över är att jag inte hade med mig kameran. Så tokigt det kan bli. Annars hade ni fått se några av världens vackraste ställen på bild också. Men när ni hör den svenska nationalsången nästa gång så tänk på vad den handlar om; Västerbottens landsbygd.