Jag älskar vintern. Det har jag alltid gjort. Ingen tvekar på att jag trivs bäst när det är två meter gnistrande snö och jag sitter vid en värmande eld och ser på det dansande norrskenet. Det finns inte mycket som slår det. Då lever jag.

Men jag måste erkänna att det finns dagar då även jag inte gillar vintern. Dagar som idag. Det har varit nästan - 20 grader kallt och stark blåst. Det är så kallt att pannan värker trots att jag har tjock mössa och händerna med luddvantar ovanpå mössan. Blåsten gör att ögonen tåras. Snön, som ser ut som silverkonfetti, yr upp i ansiktet. Tårarna och snökonfettin fryser direkt och bildar små iskristaller som skär som knivar mot huden. Plötsligt kommer en vind så att jag nästan slås omull coh björkarna lägger sig nästan ner. Vad är det det här? Så här ska inte vintern vara! Men jag har ju inte suttit fast på någon tågstation i flera dygn, som folk i södra Sverige verkar ha gjort.

Jag har haft en riktigt bra helg. En dag av enorm blåst får man väll leva med. Igår satt jag nästan hela dagen på biblioteket utan att läsa en enda bok eller tidning. Jag ägnade mig åt släktforskning. Vill ni att tiden ska gå fort så testa det. Det är en bra aktivitet för att få tiden att bara rinna iväg. Jag var tvungen att gå ner till bibliotekscaféet och ta mig en macka när jag insåg hur hungrig jag var. På caféet finns en miniatyr av hela världen känns det som. Här pratas det på många olika språk, det finns gamla och unga, fattiga och rika... Det är en härlig stämning. Och det bästa av allt. De har fantastiskt goda rostade bagels med philadelphiaost på mackorna istället för ett kilo smör. Bara en sådan sak gör att jag lätt gillar stället!