Det är förmodligen ingen som har missat att det har varit alla hjärtans dag idag. Alltså allas hjärtans dag; heterosexuella, homosexuella, singlar, nygifta, par som firat guldbröllop och alla andra människor på jorden. Men vet ni egentligen varför vi firar den här dagen från början?

Det beror på Sankt Valentine eller Valentinus som han kan ha hetat också. Han lär ha varit en romersk präst som vigde kristna par, på 200-300-talet, trots att det var förbjudet både att vara kristen och att viga dessa kärlekspar. Han lär ha halshuggits den 14 februari år 269. Detta var under den tiden som de kristna förföljdes. Han blev dömd till dödsstraff eftersom han vägrade att avsäga sig sin tro.Innan han dödades smugglade han ut ett kort till fångvaktarens dotter som han var väldigt kär i. 

Var han en kärlekens förkämpe? Vad jag har förstått började man gifta sig av kärlek först på 1700-talet i Europa. Och han var förmodligen inte mer kär än någon annan. Ja, jag förstår inte riktigt varför han har setts som kärlekens främsta kämpe.

Men nu kan tänka på den stackars Sankt Valentine när ni äter upp de sista bitarna av den hjärtformade chokladen. Nej, förresten låt bli att tänka på honom. Det finns så mycket viktigare saker att tänka på. Som alla hjärtsjuka barn, idag är det ju även alla hjärtebarns dag. I morgon, måndag, är det dessutom den internationella barncancerdagen. Det har stått i tidningarna om 4-åriga Frej från Umeå som har startat en insamling för sin cancersjuka bästa kompis. Frej gick själv till mamma och sade att han ville tömma sin spargris för att ge pengarna till cancersjuka barn. Det verkar verkligen vara ett barn med hjärtat på rätta stället. Kanske är det så vi alla borde fira alla hjärtans dag? Att ge, vad vi kan efter vår förmåga, till de som behöver hjälp.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...