Jag gick med raska steg genom centrala Umeå. Hade precis passerat MVG-gallerian och fokus var österut längs Kungsgatan. Plötsligt står den bara där framför mig. En reklamskylt. Och jag måste stanna för att läsa igen. På reklampelaren står det; "Är du säker på att du ska åt det hållet?"

Jag log för mig själv. Kan till och med en reklampelare se hur förvirrad jag är? Ja, jag måste stanna upp och i några sekunder tänka på om jag verkligen går åt rätt håll. Men jo, jag är på väg åt helt rätt håll. Jag ska till fotokursen på Universitetet. Så jag fortsätter att gå. Men jag hade lika gärna kunnat vara på väg åt fel håll. Det hade inte varit olikt mig och det beror på två saker; 1) Jag har en helt otroligt dålig lokalkänsla och 2) Mitt minne är nästan lika dåligt som lokalkänslan, så under tiden som jag är på väg någonstans kan jag ha glömt vart jag är på väg.

Jag behöver inte ta några exempel. Ni som känner mig vet allt för många gånger när minnet eller lokalsinnet har spelat mig både två och tre spratt. Men det brukar ju kunna leda till en del skratt - efteråt. Lokalkänslan är nog tyvärr medfödd. Jag har alltid varit sådan att jag har kunnat gå vilse även om jag bara ska ta en promenad i mitt eget kvarter. Ja, det räcker med ett stort hus för att jag ska villa bort mig totalt. Okej, jag erkänner, det räcker med ett litet hus också för att jag ska tappa bort riktningen helt.

Men det här med minnet är intressant. Jag upplever att det bara blir sämre och sämre med åren. Dessutom är jag som en senil pensionär. Jag minns nämligen väldigt väl det som hände på mellanstadiet men jag minns inte alltid vad jag gjorde igår. En bekant visade mig en intressant forskning kring det här. University of London har gjort en undersökning på kontorsarbetare som visade att ju fler kommunikationssätt de hade tillgång till, desto mer glömde personerna. Det innebar att testpersonerna skulle svara i telefon, kolla mailen, ha koll på vännerna på facebook, twittra emellanåt, svara på sms med mera. Forskarna menade att personernas IQ sänktes ganska mycket. IQ:n och minnet sänktes mer än av regelbunden användning av maijuana. Dessutom blev koncentrationsförmågan, efter några timmar i en sådan här miljö, lika dålig som om personerna inte skulle ha sovit alls natten innan. Mycket intressant.

Men den forskningen är ju egentligen inte förvånande. Folk kan kontakta dig dygnet runt via msn, mail eller mobil. Man kollar in på facebook för att se vad Kalle har ätit till lunch och att Ada sitter och funderar på livets stora frågor. Sedan gäller det att gå in och kolla de närmaste vännernas bloggar; någon är ute i världen och jobbar med välgörenhet, en annan tipsar om roliga och billiga saker i vardagen och en tredje får mig att skratta. Du kanske ska kolla in de som twittrar, så att du vet vad alla gör just nu. Plötsligt kommer ett sms i mobilen och mailen plingar till; ett nytt mail om något du måste ta ställning till. Försöker att plugga lite. Msn blinkar och någon vill prata med dig. Ja, det är faktiskt inte konstigt att minnet sviktar när man har så mycket "onödig" information som man tar in. Det är snarare helt logiskt. Men jag har dragit ner på tiden med msn (har jag lagt ner helt), facebook och att läsa bloggar. Det är ju trots allt roligare, och tydligen även sundare, att leva i den riktiga världen och inte i datorns värld.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...