Ja, ibland är det riktigt gott att leva, eller gött som det heter på "hemspråket" västgötska. Idag har varit en sådan dag. Jag fick reda på att jag får ledigt första veckan i februari. Då infaller nämligen min julafton; jokkmokks marknad. Jag blir verkligen som ett barn på julafton bara av tanken. 10 000 människor samlas till en stor festival där den samiska världen står i centrum. Jag brukar sova på en trasig madrass på golvet i skolan och betalar 200 kronor per natt för det. Så gör många hundra andra besökare också. Och det är livet. Bättre än så kan man inte ha det; en trasig skumgummimadrass.

I mitten av klassrummet står bordet där något av det viktigaste under marknaden sker. Där spelas det uno. En viktigt tradition.

Men det är inte för de söndriga madrasserna och unot som man åker. Det är för stämningen. Här i den 30-gradiga kylan och gnistrande snön händer något i varje hörn; renrace, konserter, filmvisningar, slöjdutställningar, föreläsningar och den stora marknaden med samiskt hantverk och mycket annat vackert (och en del krafs). Jokkmokks marknad är livet när det är som bäst.

Men jag hinner med mer än så på min lediga vecka. Ska hälsa på kusinen i Gävle på vägen upp och sedan blir det några dagar "hemma" i Skellefteå och hälsa på vännerna där. Ja, Skellefteå känns faktiskt fortfarande som hemma trots att jag bara bodde där i ett halvår. Om två veckor sätter jag mig på tåget. Det ska bli så fantastiskt roligt.