Det var inte mycket annat att göra än att försöka bli av med alla barren i lägenheten. Dammsugaren åkte fram. Efter en stunds ihärdigt jobbande, en tiondel av barren kanske var borta, så slutar dammsugaren att suga. Jag kollar dammsugarpåsen. Mycket riktigt. Den är full. Full av granbarr. När jag öppnar dammsugaren så händer förstås det mest lysande. Granbarren pyser ut ur påsen och på golvet. Så där ligger dom igen. Och några nya dammsugarpåsar har jag förstås inte hemma.

Åker till affären. De har inga normala dammsugarpåsar. Däremot finns en ny dyr variant som andas och har femtielva olika funktioner som jag inte anser att en dammsugarpåse behöver ha. Men det är inte så mycket val, jag får köpa den.

Kommer hem. Sätter i den nya moderna varianten av dammsugarpåsen. Vad händer? Jo, dammsugaren verkar lycklig igen och suger som bara den. Jag får upp en hel del av granbarren. Fast i hallen går jag bet. Inser att jag får hämta en sopborste och skyffel. Med hjälp av dessa utomordentliga redskap fyller jag en Icakasse med granbarr. Detta är utöver allt som jag dammsuger upp.

Sedan övergår jag till dammsugaren igen. När jag är så nöjd jag kan vara så stänger jag av den sugande makapären. Fortfarande är det ju hundratals barr över hela lägenhet och det lär det nog vara fram till nästa jul skulle jag tro. De har en förmåga att stanna kvar väldigt länge av någon anledning och det spelar ingen roll hur mycket man dammsuger. I alla fall så bestämde jag mig för att kolla så att dammsugarpåsen, den nya och moderna, satt okej. Då visade det sig att dammsugaren hade sugit upp så mycket granbarr att dammsugaren var alldeles full. Dammsugarpåsen var bara halvfull. Men resten av dammsugaren hade granbarr i varenda lite vrå . Det var bara att hälla upp och ner på dammsugaren och låta det falla i en påse. Det blev nästan en halv ICA-påse till.

Om man tittar snabbt på golvet nu så ser det okej ut. Men är man våghalsig och går utan sockar, då känner man hur granbarren borrar sig in i fötterna. Aj. och sedan råker man trampa på en, två ,tre till. Aj, aj, aj. Hur kan små granbarr göra så ont?

Så kom alla julgranskulor av, liksom glittret och ljusen. Granen stod där naken. Och då menar jag att den mer eller mindre var naken. Det var inte många stackars barr kvar på den granen när jag hade fått ur den ur julgransfoten och ställt den utanför dörren. Men det var desto mer barr i lägenheten.

Sedan körde jag till återvinningscentralen och sade hej då till herr gran. Jag konstaterade att en av alla granar som låg där hade faktiskt färre barr kvar än min gran.

I dag skulle granen åka ut. Redan i tisdags skulle ju julen ha dansats ut egentligen. Men då jobbade jag för fullt och skrev om knutsdansen i Skillingaryd på kvällen. Så min egen julgran hann jag inte ta hand om. Och i ärlighetens namn fick den gärna stå kvar i några dagar. Den var så fin där den stod och lyste upp i vintermörkret med tomten och bocken som stod framför och "passade" den. Så det var faktiskt lite sorgligt när den idag skulle ut. Att granen slängdes ut symboliserade för mig att vardagen är tillbaks och allt är precis som vanligt. Jag förstår inte folk som säger "det är så skönt att det blir som vanligt och att man kommer in i sina rutiner igen". Inte för att julen på något sätt har stått för ledighet i mitt liv. Tvärtom har jag jobbat mer än vanligt. Så kan det ju bli för oss som har yrken som gör att man inte är lediga på röda dagar och klämdagar. Men trots allt jobb så har julgranen stått i rummet och symboliserat att det har varit en speciell tidpunkt på året. Den har spridit glädjen. Men nu skulle den bort. Sorgligt.