Så var kongressen ingång. Jag och Mikael kom redan igår kväll. Bussen från Stockholm ut till Djurönäset skulle vi ha köpt biljett till i förväg det gick nämligen inte att köpa biljett på bussen. Där stod vi klockan kvart i elva på kvällen. Men innan vi hann fundera på hur vi skulle lösa det så sade busschauffören att vi fick åka med gratis. Sånt trodde jag bara hände i Norrland. Men denna gången stämde visan;"en busschaufför, en busschaufför, det är en man med glatt humör...".

Det är tur att Mikael hamnade i rummet bredvid mitt. Vi har nämligen en olåst dörr mellan våra rum. Hade varit lagom mysigt om en ful, fet, full gubbe ramlade in där mitt i natten...

Så till kongressen. Den invigdes med makedonsk musik och skådespelerskan Rachel Molin som pratade lite. I dag höll vi på till tio på kvällen vilket tydligen är väldigt tidigt. Luttrade kongressledamöter säger att ibland kan beslut fattas vid två på natten. Hur bra blir de besluten, tro? Redan nu ikväll svarade jag ja på två olika förslag när vi skulle rösta. Då är man trött. Som tur var vaknade jag till och röstade bara på ett förslag till voteringen. Men jag är omänskligt trött nu. Det här tar verkligen på krafterna. Jag kunde knappt hålla ögonen öppna vissa stunder.

Det roligaste med kongressen är allt folk. Vi från Smålandsdistriktet sitter ihop men de flesta av oss känner inte varandra sedan innan. Jag har också träffat en klasskompis från barndomen och flera personer som jag har gått kurs med. Det är riktigt kul.

De viktigaste frågorna i dag har varit medlemsskapets gränser, frilansfrågor och nya medlemmar. När det gäller medlemsskapets gränser så tappar journalistförbundet medlemmar precis som många fackförbund.Vi måste hitta ett sätt att få in nya medlemmar. Samtidigt vill förbundsstyrelsen inte ha in "hobbyjournalister". De är rädda att folk som inte är journalister ska vilja bli medlemmar. Varför skulle de vilja det?  All imåste vara yrkesverksamma och de måste jobba ganska mycket med journalistiken för att få vara medlemmar enligt styrelsen. Jag förstår inte varför man måste ha inskränkningar kring vilka journalister som får vara medlemmar. Beslutet blev att förbundsstyrelsen till nästa kongress om tre år ska ta fram ett förslag på hur medlemsantalet ska öka och vilka som ska få vara medlemmar.

E n stor och viktig fråga är frilansjournalisterna. I dag måste de tjäna minst 7800 kronor i månaden under fyra månader. Annars får du inte bli medlem i journalistklubben som frilansare. Som frilansjournalist tjänar du inte bra, det går inte att leva på det i början. Det är samtidigt i början som man behöver mest hjälp men då ska man inte få vara medlem och inte få någon hjälp. Det är sjukt! Som före detta frilansjournalist så gör det ont i hjärtat när de som bestämmer i facket, förbundsstyrelsen, vill att de journalister som behöver mest hjälp inte ska få den. Detta förslaget går tillbaks till förbundsstyrelsen för att de ska arbeta fram ett nytt förslag.

Förbundsstyrelsen hade ett liknande förslag. Nya medlemmar i förbundet ska inte kunna få någon hjälp på tre månader. Detta förslaget kom till för att förbundsstyrelsen tror att nya medlemmar går med bara för att få hjälp med en fråga och sedan går ur. Hur kan man vilja jobba för att få nya medlemmar men samtidigt säga att de nya (som ofta sitter fast i vikarieträsket och samtidigt har sämst koll på regler) inte ska få någon hjälp? Visst, det fanns en liten kommentar om att i speciella lägen ska även nya medlemmar få hjälp. I min värld är detta riktigt sjukt. Som någon sade i talarstolen: "Solidaritet är ett ord som inte används så mycket och solidaritet för mig är att hjälpa de svagare." Detta förslaget drog styrelsen tillbaks när de märkte det stora motståndet.

Överlag så känns många av förbundsstyrelsens förslag som ett stort misstroende mot oss journalister. Vi måste komma åt fuskarna är undermeningen i deras förslag. Så uppfattar jag en hel del av deras förslag.

Därför tror jag att den viktigaste punkten under veckan kommer vara när vi ska rösta fram den nya förbundsstyrelsen. Det är trots allt de som har makten mellan kongresserna. Denna styrelsen verkar ha gjort ett fantastiskt jobb, inte minst i avtalsrörelsen. Så jag riktar inget misstroende mot dem även om jag inte tycker likadant i alla frågor. Men det är viktigt för mig nu att hålla koll på vem som säger vad och vem av dessa ledamöter som står upp bäst för de svaga; lågavlönade, vikarier, frilansar med flera.