Jag är så trött så att jag inte vet vad jag heter knappt. De sista tre timmarna försökte jag koncentrera mig men jag var i en trötthets dimma som gjorde att jag inte ens hörrde vad som sades i talarstolen. Jag förstod inte var jag var emellanåt. Det tar enormt på krafterna att vara kongressombud även om det är väldigt roligt också.

Dagen började med att alla nominerade till förbundsstyrelsen fick presentera sig. Vid sex i kväll kom valberedningens förslag. Smålands nominerade Petteri Kartunnen, från SVT i Växjö, finns med som ordinarie ledamot i valberedningens förslag. Så nu gäller det att vi lobbar för Petteri så att inte andra ledamöter röstar bort honom till förmån för någon annan. Kohandeln mellan distrikten har börjat. Vid ost- och kexbordet diskuteras taktiker för att få med sina representanter.

Sedan kom kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth för att svara på frågor kring presstöd, upphovsrätt och lite annat mått och gott.

Jag tror att denna dagen har varit den viktigaste hittills under kongressen. I dag togs arbetstidsförlängningen upp. Jag gick upp i talarstolen för första gången under kongressen och berättade hur situationen för Jönköpings-Postens redigerare ser ut. Arbetstidsförkortningen tas bort, helt plötsligt ska redigerarna jobba 40 timmar i veckan istället utan ett öre mer i lön. Alla var överens. Detta är skamligt. Och allt fler tidningar gör så här. Vi fick höra flera sorgliga exempel. Ärendet skickades vidare till avtalskonferenserna med poängtering på att den här frågan ska vara en av de mest prioriterade i nästa avtalsrörelse. Kongressen skrev också ett offentligt uttalande om att det här måste stoppas.

Dagens mest använda ord var schwung. Karolina Ekstrand, från Barometern, ville att en motion skulle skickas till avtalskonferens med lite extra tyngd och schung. Sedan skickades många motioner iväg med schwung under dagen.

En annan motion som var väldigt viktig och som också skickades vidare till avtalskonferenserna (det mesta hamnar där) rörde sidojobb. Det står i avtalet att ingen anställd journalist får jobba åt en annan tidning utan att fråga chefen. Det spelar ingen roll att det inte är en konkurrerande tidning. I praktiken innebär det att en person jobbar 50 procent men resten av tiden får den journalisten inte frilansa eller vikariera på en annan tidning om chefen inte vill det. Journalister får alltså inte bestämma över sitt eget liv.

Man lär sig oerhört mycket på en sådan här kongress. Jag har länge vetat att fackligt arbete kan vara krångligt. Men nu inser jag hur oerhört krångligt det kan vara med olika punkter, avvikelser och olika tolkningar av formuleringar. Sammtidigt blir man väldigt inspirererad. Jag tar med mig väldigt mycket hem, till min klubb och mitt distrikt, som jag vill jobba vidare med.

Men den viktigaste lärdomen under veckan är nog ändå att det är de bruna hårda godisarna som smakar bäst i godisskålen som står i kongressalen.