I en vecka har jag letat efter ett nytt underställ, lager 2, och jag har kollat på många ställen för att få det så billigt som möjligt. Men jag har inte hittat vad jag ville ha. Det har varit konstig passform, sladdriga, för tunna eller för tjocka och ett par var väldigt bra men lite för dyra (tyckte jag då). Ja, ni vet hur det är. När man vet vad man vill ha, då hittar man det aldrig. I dag hittade jag ett par märkeslångkalsonger. De var perfekta. Det var precis sådana som jag letade efter. Det fanns bara ett fel. Det var dom i särklass dyraste långkalsongerna på denna sidan jordklotet. Men jag bestämde mig ändå för att köpa dom. I det ögonblicket verkade turen komma in i mitt liv. När jag kom till kassan visade det sig att det var 50 % rea på långkalsongerna. Det visste inte ens kassörskan som sade att sådana kvalitetssaker brukar aldrig reas ut. Så det var bara att tacka och ta emot. Nu står jag väl rustad för Jokkmokks marknad. På fredag bär det av, med stopp i Gävle och Skellefteå på vägen.

Men redan i morgon, onsdag, ska jag ut och åka tåg. Jag ska till Stockholm över dagen på fackkurs. Jag har blivit ansvarig för utdelning av presskorten i Jönköping-Värnamoområdet. Det är konstigt men jag hör ofta mig själv säga ja till sådana här saker och sedan i efterhand tänker jag tanken som jag borde ha tänkt före: hur ska jag hinna det här. Fast å andra sidan så tycker jag att det fackliga arbetet är oerhört roligt. Så det finns oftast tid för det. Det är alltid kul att träffa andra likasinnade, så det ser jag fram emot i morgon.

 

Therese

28 januari 2009 08:43

Ibland har man verkligen tur.. vad bra!
Tjingeling

http://bluecochlea.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...