Jaha. Då var lervällingen förvandlad till stenhård knacklig massa igen. Det blev nästan bara skritt idag eftersom det var så hårt. Vi passade på att öva på mjukhet och rörlighet. Alyzza som i vanliga fall är väldigt pigg och energisk verkade inte tycka att det var något vidare kul att gå runt på volter, i öppna och sluta, över bommar och mellan bommar och... Hon drog benen efter sig och hade ingen lust att öka på steget. Fast jag förstår henne. Rörlighetsövningar i skritt kan säkert jämföras med hur man själv kände inför grammatikläxorna i skolan; nödvändigt men urtråkigt.

Mer film åt folket! Det borde vara en slogan för januari. Fast det finns ganska mycket bra film, bara att gotta ner sig i biosalongen med favoritgodiset eller under den gosigaste filten hemma i soffan. Att januari är en filmmånad syns inte minst på att Guldbaggegalan är i morgon.  Jan Troells film "Maria Larssons eviga ögonblick"  är nominerad i samtliga kategorier.  Det är en film som jag verkligen skulle vilja se. Jag tror att den är ett mästerverk. Kanske har jag för höga förväntningar. Det får jag ta reda på en dag. Dessutom är Mikael Persbrandt med och det brukar bli bra.

Ett annat mästerverk ( ja, jag skulle nog nästan vilja använda så stora ord) är Australia. Jag såg den på bio i måndags. Den har allt; australiensisk vildmark, ondska, kärlek, naturfolkets själakontakt med världen och inte minst visar den en hemsk historia kring hur de vita i Australien behandlade aboreginerna. Huvudpersonen spelas av Nicole Kidman som själv kommer från Australien.

Från en ursprungsbefolkning till en annan. Vi går från aboreginerna i Australien till samerna i Norge. Igår såg jag "Kautokeinoupproret" här hemma i soffan. Den handlar om hur samerna i Kautokeino blir allt mer försupna. Men en dag korsar Leastadius (spelad av Michael Nykvist) deras väg och får dem att inse att i spriten bor djävulen. När samerna inte längre dricker sprit som förr så går affärerna dåligt för handelsmannen (spelad av Mikael Persbrandt) i byn. Samerna samlas tillsammans och läser Leastadius skrifter. Detta förargar ortens nya präst. Konflikten växer mellan samerna å ena sidan och handelsmannen och prästen på andra sidan. De förstår inte alls varandras problem och behov. Det blir uppror och slutar med döden för flera av de inblandade. Filmer om samernas historia och med vackra fjällvyer och renar i närbild får mig att smälta. Men detta hade varit en bra film med en bra historia även utan det.

Aldrig får man vara riktigt nöjd. I flera veckor har det varit minusgrader och stenhårt i marken så att det bara har gått att skritta. Dessutom har både händerna och fötterna hållt på att förfrysa vid varje försök till ridtur.

 Nu är det plusgrader och det går äntligen att rida lite mer ordentligt igen. Men istället så är hagen en enda stor lervälling och Alyzza har lera ända upp på magen när man tar in henne. Både på ridbanan och i skogen kan man tro att syndafloden har varit framme så blött som det är. Som sagt; aldrig får man vara riktigt nöjd. Tio centimeter snö och några minusgrader hade varit perfekt.

Men jag är ganska nöjd idag ändå. Alyzza är mest riden i skogen och har inte jobbats så mycket på gräsbanan som finns vid stallet. Jag har ridit där lite grann men nu var det länge sedan. Så idag kände jag att det var dags igen. Hon gick riktigt bra i slutet och inte en enda gång försökte hon kasta sig runt eller hitta på andra dumheter, för att komma undan, som hon har gjort tidigare. Överhuvudtaget så har vi börjat komma in i varandra mycket mer nu; hon vet hur jag fungerar och jag vet hur hon fungerar. Hon är mycket mer harmonisk. Så det kändes riktigt bra.

Detta är första helgen på över ett halvår, om det räcker, som jag inte har något planerat. Eller när jag tänker efter är det förmodligen första gången på flera år. Fast det är ioförsej planerat att jag ska ha en oplanerad helg. Så det kanske inte räknas som en oplanerad helg?

Jag har bestämt att jag bara ska ta det lugnt; sova länge, rida, ta promenader, fika med en kompis, mysa framför tvn och se "Kautokeinoupproret". Jag har beställt filmen och idag låg den på hallmattan när jag kom hem. Så jag ser fram emot en härlig stund med samisk historia, norsk natur och Mikael Persbrandt.

Jag ska inte städa. Har insett att det spelar ingen roll hur mycket jag dammsuger det är ändå lika mycket granbarr över hela lägenheten. Jag ska inte heller tvätta trots att tvättkorgen svämmar över. Och jag ska inte tvätta bilen trots att den är mer brun än blå. Allt det där kan jag göra en annan helg. Det är sådant som jag brukar göra på alla andra lediga dagar så denna helgen ska bli speciell. Kanske börjar jag att ta bort några av tomtarna. Men bara om jag känner för det. För denna helgen ska jag göra vad jag vill och bara slappa utan att bry mig om allt som egentligen borde göras.

I dag har det varit en vacker vinterdag; snöfall och några minusgrader. Jag tog en lunchpromenad på skjutfältet i Skillingaryd bland de gamla militärbyggnaderna. Så här vackert var det då.

Annat är det nu i kväll, det regnar och den vackra snön har förvandlats till isgator. Mindre mysigt.

I dag har jag försökt att råda bot på min trötthet. Jag gick till hälsokosten och köpte blutsaft så att jag får i mig lite järn och vitaminer. Kanske är det problemet så här i vintertider. Jag borde nog äta mer grönsaker också. Fast det borde man ju alltid göra... I hälsokosten så såg jag yerbamate-te. Min kusin tipsade om att det var jättebra att dricka när man kände sig trött och hängig. Kanske får gå tillbaks och köpa det också. Det smakade tydligen som hö, men hjälper det så kan det vara värt det.

Nu ska jag äta min fil och se ett avsnitt av Greys anatomy på dvd innan jag stupar i säng.

I går kväll hade jag tänkt att se Eva Rydbergs "Rabalder i Ramlösa". Jag har för vana att titta på hennes pjäser på trettondagen. Men jag klarade av fem minuter sedan sov jag. Jag vaknade till i soffan vid niosnåret och insåg att det var bättre att lägga sig i sängen om jag skulle sova. Så jag sov till jag skulle upp till jobbet vid halvsju. Jag öppnade ögonen då till mobilens pipande, men inte var jag pigg som en lärka. Jag var dödstrött. Har inte kännts som att jag har vaknat på hela dagen. Jag har bara tvingat ögonen att vara öpnna och det har varit nog så jobbigt. Det går inte att koncentrera sig när man är så trött, inget fungerar.

Nu ska jag snart iväg och laga mat med vännerna och se på Grammisgalan. Undra om jag klarar att hålla mig vaken längre än igår? Inte troligt. Men försöka duger ju alltid.

Jag ser fram emot helgen. Jag har redan bestämt att jag ska ägna de två dagarna åt att sova och få frisk luft. Minns inte när jag hade en oplanerad helg sist, minns inte ens när jag hade en hel helg hemma i Värnamo sist utan att jag jobbade. Men nu är det bara två dagar kvar. Nerräkningen har börjat.

Det finns en sak som har stört mig något enormt den sista tiden; alla blinkande långtradare. Det går inte en dag utan att man möter en hel hög sådana på E4:an. De har massor av blinkande gula lampor som snurrar. Allt fler större fordon har dessa; plogbilar, saltbilar, extra långa lastbilar, extra breda lastbilar, lastbilar med mindervärdeskomplex... Det ser ut som ett enda stort tivoli på motorvägen. Jag gillar tivolin men de ska inte finnas på E4:an!

Plötsligt när jag kör till eller från jobbet så ser jag de där lamporna och ju närmare det blinkande lastbilstivolit som jag kommer desto mindre ser jag av vägen. Det blinkande ljuset tar upp allt utrymme; väg, himmel och skog. Allt man ser är det blinkande gula ljuset och det är totalt livsfarligt. Jag kan tänka mig att detblinkandeoch snurrande gula ljuset kom till för att lastbilarna skulle synas på extra långt håll och singnalera fara. Men detta är ju töntigt; motsatsen blir den rakt motsatta. De snurrande tivoliljusen orsakar ju en stor trafikfara. Förbjud dem! Lamporna behöver väl ändå inte blinka och snurra. De flesta av oss människor som har synen i behåll ser även vanliga lampor och dessa orsakar inte någon fara.

Så här såg det ut vid det stora torget i Bergamo, piazza Vecchia, där två stora och fantastiskt vackra katedraler låg. Detta torg lär ha utsetts till världens vackraste torg. Det var en skön känsla att vara långt från blinkade neonskyltar och motorvägar. Bergamo var en bra plats för ett ögonblick av ro.