I dag har jag intervjuat några av artisterna från Diggiloogänget. LasseHolm, Arja Saijonmaa, Ola och Amy Diamond var på Hooks herrgård för att ge intervjuer inför de två konserterna som ska hållas där i juli. Det var en lättsam och glad stämning. Här var det inga näsor i vädret. Det minns jag av förra årets Diggiloogäng också, det var väldigt lätt att prata med dem och det märktes att de hade en stor sammanhållning.

Lasse Holm kom in som världens energiknippe idag i sina glada röda byxor. Han skrattade och pratade nästan hela tiden. Det var show från den stunden han klev in i rummet. Han verkar vara en showmänniska även privat. Han och Ola skämtade mycket med varandra. De höll låda helt enkelt. Arja Saijonmaa pratade om sitt hippieliv i USA och var glad att årets show har flower powertema så att hon får återanvända en del av sina kläder från den tiden. Amy Diamond var lika söt som alltid.

Nu börjar nedräkningen till årets show. Förra året var verkligen en succé. Arrangörerna brukar använda det ordet. Men jag kan bekräfta att det var så. Då var det första gången som Diggiloo besökte Hooks herrgård. Scenen ligger så vackert precis vid sjön och det var en strålande sommardag. Den dagen glömmer man sällan. Sådana dagar finns det inget bättre yrke. Få sitta längst fram under konserten utan att betala ett öre och kunna fota så mycket man bara vill. Ja, sådana stunder är livet bra. Sedan dess har jag längtat efter årets konsert.

Man kan ju inte säga annat än att man får göra varierande saker som journalist. I går läste jag politikernas två olika budgetförslag hela dagen. Kommunfolk skriver ju inte så att vanligt folk förstår. Det kan man lugnt konstatera. Det finns ingen logik alls. Men efter en del frågor så fick jag nog fram ungefär hur de vill lägga upp budgeten för 2010. I dag var det ju då Diggiloo på morgonen och i eftermiddags besökte jag Vaggeryds Chark. Väldigt olika uppdrag med andra ord och det är kul.

Det är mycket jobbb och lite fritid som kretsar i tankarna. Men igår umgicks jag med killkompisarna. Jag lagade mat och bjöd hit dom. Det blev till och med efterrätt. Vi är fyra stycken som brukar laga mat åt varandra ibland. Det är kul. Förr var vi så många journalister i ungefär samma ålder som umgicks nästan jämt. Nu är det bara vi kvar från "den gamla goda tiden". Och snart är inte ens vi kvar. M. har redan flyttat men är än så länge hemma i Värnamo med jämna mellanrum. Och nu är jag också på väg att flytta. Så snart är de bara två kvar. Trist.   

I kväll är det Greys anatomy som gäller. Onsdag är en helig dag. Greys anatomy är det enda programmet som jag verkligen inte vill missa under veckan.