I helgen har jag fått fint främmande. Det är raskatterna Lilla My (bilden) och Snaggis som är här på kollo medan husse och matte är på bröllop. De har verkligen energi. Nyss kröp Snaggis ned under överkastet och kastade sig fram när den inte ont anande Lilla My närmade sig. Syskonkärlek... För de är faktiskt syskon och lika energiska. Inte still en sekund. Springer fram och tillbaks och vill vara med och se vad man gör hela tiden. Men det är trevligt. Vi ska ha det så mysigt här i helgen.

Vi slutade tidigare på jobbet idag eftersom det är röd dag imorgon och ingen tidning. Så jag har börjat att röja på vinden inför flytten. Ibland förvånas jag verkligen över mig själv. Jag hittade bland annat en mycket välanvänd tandborste, en flaska halvfylld med vatten och en pumptvål med lite kvar. Varför sparar jag sådant här? Ja, det är inte klokt. Sedan hittade jag massa kökssaker som jag hade behövt under de här tre åren som jag inte har orkat packa upp dem. Och en hel del kläder som får åka till klädinsamlingen för de kommer jag aldrig att använda igen. Bland annat hittade jag några hellånga manchesterklänningar. Fast jag vet inte om jag kan göra mig av med dom. Men det är tur att modet har förändrats sedan slutet av 90-talet för jag kan inte påstå att jag skulle ta på mig dom idag på en fest. Fast man ska aldrig säga aldrig. De flesta moden kommer ju tillbaks.

 Jag körde tillbaks en madrass till en kompis också. Det var väldigt länge sedan som jag lånade den nu så det var dags för en återresa. Jag kände mig lite som Mr Bean när jag stod där och skulle få in den extra breda madrassen i min bil. Madrassen var ju bredare än bilen! Som tur är så är madrasser mjuk aohc det gick att trycka och använda våld. Problemet var att då fick knappt jag själv plats i bilen längre. Men nu är den återlämnad.

Jag kunde bara vara kvar på Elmia Wood i några timmar. Sedan var jag tvungen att åka tillbaks till redaktionen. Men just då gjorde det inte mig så mycket. För regnet det öste ner och hela mässområdet var en enda stor leråker. Himlen var djupt grå. Geggan på området var djup och det var rejält kallt.

De senaste dagarna har det varit riktigt monsunregn här i Småland. Jag trodde knappt att det kunde regna så kraftigt på en gång. Ibland har solen skint från en nästan klarblå himmel men regnat har det gjort. Och i perioder har det haglat också.

Jag hade knappt på värmen i bilen på hela vintern för jag är inte så frusen av mig. Men den här veckan har jag fått köra på värmen nästan för fullt och dessutom ha vantarna på igen. Kylan går genom märg och ben.

Jag är ju egentligen ingen skogsmässa. Jag förstod inte alls vad skogsfolket tänkte när de fascinerade tittade på de stora nya maskinerna för skogsbruk. Men det spelar inte så stor roll. Det är roligt ändå. Det är allt folket och den internationella känslan som gör sådana här tillställningar så speciellt. Och hade jag varit innepå området varje dag så hade jag nog lärt mig en hel del.

I dag har jag varit ute på Elmia Wood, världens största skogsmässa, och den arrangeras just i "min" jobbkommun, Vaggeryds kommun. Den håller på onsdag till lördag denna veckan och väntas dra ungefär 50 000 personer från i princip hela världen. Det var en timmas bilkö för att ta sig ut till mässområdet i Bratteborg. Den turen tar i vanliga fall 15-20 minuter.

Jag älskar stora tillställningar; mässor, konserter, tävlingar... Man får träffa andra journalister och massor av människor. Dessutom är det alltid så bra fixat för oss journalister. Det finns ett presscentra där man kan fråga om allt och de hjälper till att få tag i folk som man vill intervjua. Dessutom är det kul bland så mycket journalister att försöka hitta sin egen grej, något som inte alla andra skriver om.

Åh, vad jag trivs i sådana sammanhang. Tyvärr var jag bara där en kort visit. Det är roligare när man kan vara på plats samtliga dagar och lär känna lite nytt folk och verkligen har tid att hitta de intressanta personerna att intervjua.