Då var semestern slut och det var dags att jobba igen.Men semesterkänslan sitter kvar. Glasögonen på hjässan, kjol och linne. Sedan var jag redo att börja jobba.

- Du ser inte ut som någon JP-reporter, sade min kollega när jag kom i morse.

Han och vikarien påpekade att jag såg pigg och glad ut. Jo, semestern var underbar och den lever kvar inom mig. Kollegan har rätt; någon reporter känner jag mig inte som just nu. Som reporter är man stressad, trött och har tusen saker i luften samtidigt. Allt händer på en gång och man är uppmärksam på varje liten sak; det kan bo en nyhet överallt. Man är lite som en duracellkanin tills tröttheten slår in.

Men nu är jag inte sådan. Jag känner mig inte som en reporter alls. Jag är ju en turist i Kroatien. I mitt huvud är jag kvar där och ser ut över adriatiska havet, bergen och alla gamla välbevarade hus.