Så var det snart slut. Det känns sorgligt att lämna alla nyfunna vänner. Men samtidigt så tror jag att vi ses igen.

I dag har det varit val till förbundsstyrelsen. Det blev en sluten omröstning. Alla kongressledamöter fick kryssa för vilka tio personer som de ville se i styrelsen. Det var spännande in i det sista. Under förmiddagen och lunchen gick alla runt och hörde sig för vilka andra skulle rösta på. Det gällde att få med så många som möjligt på sin linje. Helt plötsligt var vi inte kollegor som kämpade mot samma mål. Nu var vi konkurrenter och det blev politik av det.

I min mening tror jag att det är en jättebra styrelse som har valts. Det är med både unga och gamla, kvinnor och män, från tidning, tv och radio. Det viktigaste av allt: Petteri Kartunnen valdes in i styrelsen. Så nu har Småland sin egen röst i journalisternas maktcentrum. Det som däremot är tråkigt är att Alf Johansson, som har suttit i styrelsen under den här perioden, valdes bort. Han jobbar på Skaraborgs läns Allehanda som också är en Herencotidning. Vi i Småland ville förstås att han skulle vara kvar också för att han skulle kunna tala för oss som jobbar på de lågavlönade Herencotidningarna. Tyvärr blev det inte så.

Redan vid tre kunde kongressen avslutas. Sedan var vi fyra smålandsrepresentanter som lånade cyklar. Det var välbehövligt för kroppen att få röra lite på sig efter fyra dagar av stillasittande. Nu väntar det roligaste på hela veckan: FESTEN!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...