Solen skiner och kroppen värms upp efter den kalla och regniga vintern. Allt känns så mycket lättare och roligare. Som en kompis sade igår:

- Livet känns inte längre som ett hav av bajs.

Nej, tvärtom. Livet är underbart. Jag har nog drabbats av vårkänslor. Eller något liknande symptom som gör en glad, sprallig och som en tonåring igen.

Jag har inte kommit i fatt med sömnen sedan kongressen. Men i sådana här blommande tider så spelar det ingen roll. Fast i bland känner jag mig nästan drogad, jag är vaken och på vissa sätt är jag jättepigg. Men på andra sätt inser jag att kroppen är helt slut. Tröttheten känns mest när man sitter på jobbet och skriver. Men när jag kommer hem och det är dags att sova då vänder det. Vid tolvtiden varje natt har jag varit otroligt pigg. Vilket har resulterat i att jag har varit mer eller mindre medvetslös på morgnarna.

I natt var vi ett gäng som höll i gång till två på natten. Först såg vi Perrelli ta sig vidare till finalen. Sedan spelade vi guitar hero. Det var mitt första möte med guitar hero och för hoppningsvis den sista. Det började urdåligt och fortsatte ännu sämre. Mina fingrar har aldrig hört talas om ordet kordination. Men kul hade vi. Riktigt kul. Och om det inte hade varit för vårkänslorna så hade vi inte bestämt oss för att spela guitar hero klockan tolv på natten när vi skulle upp och jobba tidigt idag. Den här årstiden känns det som att allt är möjligt. Och det känns så underbart. Nu väntar en hel helg hemma i Värnamo med alla vännerna.

 

Snäckan

26 maj 2008 21:07

Känner igen detta att man inte kommer ikapp sömnen efter en kongress. Har missat allt med schlagern denna helg pga HRF kongressen i örebro, som dock var givande och roligt. Om du inte visste så blev det en liten intervju i radio Jönköping och en plats i styrelsen.

http://snackan.bloggsida,se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...