Det var ett skrik så hjärtskärande så det inte går att beskriva. Jag hade precis stannat bilen och skulle in till redaktionen när jag ser hur en fågel i hög hastighet far från taket och kraschlandar på gatan. Fågeln ligger där på asfalten och skriker av smärta. Hela mitt hjärta skriker också. Vad ska göra för den stackars lilla parveln? Hur får jag slut på lidandet? Att döda den själv var otänkbart. Jag kunde inte ens döda en fluga som låg på golvet och hade breakdance i dag eftersom den hade skadat en vinge och inte kunde flyga.

Jag ringde veterinären som sade att hon gärna hade hjälpt mig. Men det fanns regler för små trastungar och andra vilda djur som uppehöll sig i tätorterna. Så jag kunde inte flytta den. Däremot hade jag fått döda den på plats för att slippa låta den lida. Men som sagt, det klarade jag inte. Bestämmelserna var att kommunen skulle kontaktas när ett djur behöver dödas och så kontaktar de någon. Men kommunväxeln hade stängt sedan flera timmar. Då gav veterinären mig rådet at ringa polisen. Så jag ringde polisen, gjorde en anmälan om en stackars fågel och kvinnan som svarade var jättetrevlig. Hon skulle skicka en patrull på platsen och sade åt mig att sitta kvar.

Så jag satt på redaktionen och höll koll på min nya vän trots att jag hade planerat att se fotbollsmatchen med kompisarna. Men den här lilla fågeln blev viktigare än allt. Jag fick springa ut och schasa i väg skatorna som försökte äta upp den försvarslösa lilla fågelbebisen. Djur är verkligen grymma. De ser på en sekund att någon är skadad och ser sin chans att fåen god måltid eller åtminstonde en rolig lekstund.   Efter en timma ringde jag tillbaks till polisen. Då hade en manlig polis varit ute utan att säga till. Jag blev kopplad till honom.

- Jag var ute och den var död. Den dog alldels nyligen för den var varm när jag kände på den.

Jag förklarade att min fågel var inte död. Han var nog inte lika fågelkär om man säger så för han frågade:

- Menar du att jag ska åka till Skillingaryd en gång till för en fågel?

- Mmm

Men han vägrade. När jag kom ut nästa gång hade fågeln satt sig upp igen. Det var ett under så sargad som den såg ut efter fallet. Men så insåg jag att det nog var en annan fågelunge, förmodligen brorsan, som kanske hade ramlat ur samtidigt. Det kanske trots allt var "min" fågel som polisen hade hittat en bit bort. Skatorna hade väl tagit död på den och sedan släpat dit den. Det gör så enormt ont i hjärtat. Men den led så döden var bäst. Jag hoppas att den får det bra i fåglarnas himmel. Tyvärr tvingades jag att lämna brorsan som inte var flygfärdig och inte kunde hitta någon mat själv och dessutom också verkade lite skadad. Det sved i hjärtat. De är ju så otroligt hjälplösa de små liven. Den kommer inte heller att klara sig. Världen är hemsk och hård.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...