Jag förstår inte varför jobbhögen växer, istället för att minska, ju mer jag jobbar. Den senaste veckan har det varit hur mycket om helst på jobbet. Men jag gillar när det händer saker hela tiden. Tyvärr, blir ju stressnivån ganska hög också, man varvar aldrig ner. Folk ringer, någon kommer in på redaktionen, det kommer in mail som ska svaras på, faxen piper till och ett bra tips som kommer där måste kollas direkt... Mitt i allt detta ska man skriva artiklar också och ha koll så att morgondagens sida fylls.

Den senaste veckan har allt för mig handlat om besparingarna inom äldreomsorgen som ska göras i Vaggeryds kommun. Allt annat har hamnat i en hög som jag kallar "saker att göra så snart som möjligt och helst fortare ändå". Det roliga under denna hektiska vecka är att folket verkligen har engagerat sig; det skrivs insändare som aldrig förr, folk ringer till kommunalrådet och är arga, de skriver protestbrev till socialförvaltningen...

En person har skickat in en ny slogan till JP som han/hon tyckte passade Vaggeryds kommun; "Här kan du leva, här kan du bo, men när du blir äldre får du ingen ro".   

 Överallt i samhällena i kommunen tycks det pratas om de stora nedskärningarna. I ett sådant här läge gillar jag att vara journalist. Missförstå mig rätt nu. Besparingar är aldrig kul, de tycker inte politikerna heller som tvingas besluta om dem. Politiker har det för övrigt inte lätt, de måste hålla sig till budgeten samtidigt vill invånarna att kvalitén på verksamheterna i kommunen ska bevaras eller helst höjas. Nej, jag avundas  inte politikerna.

Men till saken om varför jag uppskattar att vara journalist i sådana här lägen. Jo, för att det är så här journalistken ska fungera i ett demokratiskt land. Jag skriver om vilka förslag och beslut som politikerna lägger fram. De invånare som inte gillar förslaget blir arga och det visar de tydligt. Så har de varit nu och jag är så glad när folk vaknar upp och inser att de har en chans att ställa politikerna mot väggen. Politikerna är folkvalda och ska representera folkets åsikter. Då är det ju toppen när folket visar vad de vill.

Men nu ska jag skippa kommunekonomi några dagar och ägna mig åt...frilansjournalistens ekonomi. Det är nämligen dags för en tur till Göteborg och till frilanskursen igen. Ska bli inspirerande.