I dag var jag på biblioteket för att analysera hur olika tidningar är uppbyggda. Det är en övning till frilanskursen men det var också väldigt nyttigt eftersom några av tidningarna förhoppningsvis kan bli mina framtida uppdragsgivare. I alla fall så var tidningen Mama ett av de magasin som jag tänkte studera. När jag kom till tidningshyllan stod det att alla tidningar som riktade sig mot föräldrar fanns på barnavdelningen. Jag frågade i utlåningsdisken var barnhyllan fanns. Det hade ju inte jag någon aning om. Har liksom inte haft någon anledning att gå dit innan. Kvinnan i disken var väldigt hjälpsam och visade mig till rätt hörn av biblioteket.

- Där har du de nyaste numren och där har du alla de gamla numren om du vill låna med dig hem, sade hon.

Och sedan log hon på ett sådant sätt som kvinnor bara ler i ett visst läge. Hon trodde att jag var gravid. En del kvinnor får liksom något drömskt i blicken när de talar med någon som är gravid.

Det är likadant när man är på kvinnokliniken och sitter i väntrummet med kvinnorna med sina stora magar. Plötsligt känns det som att alla tittar på en med den där speciella blicken. Det är som att det finns en samhörighet mellan kvinnor när det ligger ett barn i magen hos den andra. I väntrummet brukar det kännas som att alla tror att jag har ett barn i magen. "Men hon måste nyss ha fått reda på det för det syns inte ännu. Eller så sitter hon och är nervös för att hon ska göra ett gravtest och hoppas innerligt att hon har et barn i magen..."

Så verkar folket tänka. Eller är det jag som inbillar mig? Ja, i vilket fall som helst så spelar det inte så stor roll. Men kvinnan i dag fick absolut ett annat tonfall när jag frågade efter mammatidningar. Det var mycket tydligt och intressant. Undra varför det är så?

I går gjorde jag ett nytt personlighetstest. Nu börjar jag komma fram till vem jag är. Fast i ärlighetens namn så tror jag att jag hade lite koll på det även innan personlighetstesten. Jag har liksom umgåtts med mig själv i 30 år, då lär man känna sig själv ganska bra. Men det som personlighetstesten har lärt mig är hur andra uppfattar mig. Det intressanta är att vänner och kollegor ser på mig ungefär så som jag tror att jag är. Men familjen har en liten annan bild av mig. Det är nog inte så konstigt. Man är ju inte samma person i alla lägen.

Personlighetstestet som jag gjorde igår fick jag av min mentor. Det kändes seriösare än det första. Var över 170 frågor och frågorna var ställda på ett bättre sätt. Här blev man inte indelad i fack på samma sätt utan det var olika sorters skalor. Inom de flesta områden låg jag precis som genomsnittet och det är ju inte så intressant. Det roligare var att veta i vilka fall jag utmärker mig åt något håll. Så här visade testet:

* Jag är mer reserverad mot folk som jag inte känner än de flesta. Det behöver inte alltid synas. Men jag håller en känslomässig distans.

Denna punkten gjorde mig lite fundersam för jag tycker inte att jag är reserverad. Men när jag tänkte till så insåg jag att det är så. Jag går gärna fram och pratar med folk, men jag delar inte med mig av mina innersta känslor på ett bra tag (mer än i sällsynta fall). Dessutom vill jag oftast inte krama folk som jag inte känner lite mer väl. I de lägena blir jag väldigt reserverad. Så det stämde nog.

* Jag undviker helst konflikter och ser till att jämka eller anpassa mig istället.

Det är också lite tveksamt om det stämmer. Om jag tycker att något är fel så skulle jag aldrig hålla tyst. I de lägena skulle jag aldrig undvika konflikter. Men överlag tycker jag att arbetsmiljön och umgänget med vänner är trevligare om man försöker att samarbeta och kompromissa. Man kan inte alltid få sin vilja igenom. Jag vill göra åt med min energi på annat än konflikter och låter konflikten bli sista utvägen för att lösa ett problem tror jag.

* Är mer självsäker än de flesta i nya situationer. Tar kontakt med nya männsikor och är väldigt stark i sociala situationer.

Jo, jag tackar jag. Allt annat vore väldigt underligt. Eftersom jag är journalist kan jag ju inte tycka att det är jobbigt att ta kontakt med nya människor eller ställas in för nya situationer.

* Vill inte följa regler om det är smidigare att kringgå reglerna.

Detta var en av de starkare punkterna även på det andra testet och jag tyckte att det var väldigt konstigt. Men så visade jag testet för en person som känner mig väldigt väl och har jobbat ihop med mig. Han skrattade och sade: det där är ju verkligen du. När han förklarade så insåg jag. Rutiner på jobbet kringgick jag i princip alltid om de försvårade för mig. Det är sant. Och det är faktiskt, när jag rannsakar mig själv, en av de stora anledningarna till att jag vill vara min egen och starta frilansfirma. Jag har svårt att följa regler som jag inte ser någon mening med.

*Min slutledningsförmåga när det gäller logiska problem är över genomsnittet.

Det förvånade mig verkligen. Men ska jag vara ärlig så handlade en del om ords relation till varandra och det är ju enkelt för mig som jobbar med ord dygnet runt. Problemen som handlade om siffror och matte var jag däremot urusel på. Det är inte alls min grej.

Tack för era synpunkter. Det har varit roligt att se hur ni har svarat om mig. Det var också kul att alla sade att jag absolut inte drivs av status (som det första testet ansåg). För det känner jag ju inte själv att jag gör heller; fina bilar, stora villor, dyra märkeskläder och sådant är inte viktigt för mig. Det viktigaste är att få hålla på med det som jag tycker är roligt.