Var på skatteverkets information för blivande företagare i kväll. Det diskuterades skatt, moms, bolagsregistrering, deklaration och andra viktiga saker. Det låter ju inte precis som något man jublar av glädje över. Men det var mycket roligare än man kunde tänka sig och nyttigt.

Det roligaste var att där satt nästan 30 personer i samma situation som jag. Alla har en dröm om att starta en egen firma och det var inom helt olika branscher. Någon ville starta tillverkning av ostkaka, en annan ville ge ansiktsmassage och en tredje funderade på att starta en butik med bara ekologiska varor. Det roligaste var nog en man som nyligen hade blivit pensionär. Han hade jobat på Ericsson i Stockholm i hela livet. Jag ser det framför mig; en kostymman i storstaden som rusar fram i karriären. Nu hade han köpt en grävmaskin och hjälpte till att göra i ordning diken åt folk. Det glittrade i hans ögon, där han satt i sina lediga kläder med kaffekoppen, och berättade om sin nya verksamhet. Han hade alltid haft en dröm om att skaffa en grävmaskin och jobba med detta. Han berättade, med stolthet i rösten, hur han hade fått åkrar som tidigare var vattensjuka att bli jättebra att odla på efter att han hade dikat ut ordentligt. Han hade väntat hela livet på att kunna leva ut sin dröm och nu gjorde han det. Det var fantastiskt att se.

Jag hoppas att mina ögon glittrar på samma sätt som hans en dag och av samma orsak; att jag har vågat satsa på min dröm.

Som journalist träffar jag utsatta människor som har fått se samhällets baksida. Det är alltid lika sorgligt att höra hur myndigheterna behandlar dem. Migrationsverket, arbetsförmedlingen och försäkringskassan spelar alla i samma division. De ska vara nästan omöjliga att få tag på och de allra flesta som jobbar där är riktigt otrevliga och arroganta. Ibland undrar jag om det bara anställs personer som har fallenhet för att vara sura och omänskliga. Men det finns ju alltid undantag. Men överlag sticker dessa statliga myndigheter ut enormt.

På fredag är det FN-dagen och då tänker jag på mänskliga rättigheter. Det är något som Sverige inte är speciellt bra på. Nästan varje vecka får jag, som journalist, se exempel på där människor har behandlats på ett sätt som är allt annat än människovärdigt. Det gäller inte minst flyktingar som sänds ut. I dag läste jag ett avslagsbesked där migrationsverket inte ens har tagit hänsyn till skälen till varför familjen vill stanna. Nej, migrationsverket skriver bara att i ert land anser vi inte att det är farligt att vistas. Vad är det där för okunskap? Det är ju skamligt att åtminstonde inte ta hänsyn till alla fakta (att personen förmodligen kommer att dödas om den sänds tillbaks) och sedan kommentera dessa.  

Det finns tillfällen där poliser har stormat hemmen mitt i natten och tagit med sig familjen under brutala omständigheter. Sedan har familjen skickats ut ur Sverige med första planet. Jag förstår inte hur det kan gå till så i Sverige i dag?

Dessutom tycker jag att det är riktigt dåligt att flyktingar inte kan få besked på sitt språk, de flesta förstår ju inte svenska. Det minsta man kan kräva är ju att de borde kunna få pappren på engelska i alla fall.  

Det var inte många år sedan som ingen fick tala något annat språk i skolan än svenska under en tid. Det var totalförbjudet att använda ett enda ord på till exempel samiska eller tornedalsfinska trots att barnen inte kunde svenska. 

Och det var bara den svenska kyrkan som skulle få existera. Samer till exempel tvingades bort från sin religion. Både romer och samer tvingades i Sverige att tvångssteriliseras för att de inte ansågs vara rena raser.  Som sagt det var inte så länge sedan. Det är bara några generationer sedan tillbaks i tiden. Men tankesättet tycks fortsätta. Invandrare som inte har fått möjlighet till svenskaundervisning får alla papper på svenska. Det är väl det enda språk som ska användas, precis som det var förr för samer, tornedalsfinnar och andra minoriteter. Jag tycker att det är upprörande.