Jag är med i något som kallas mentorsprogrammet. Vi har fått möjlighet att göra ett personlighetstest. I dag skulle dessa analyseras. Jag måste erkänna att jag är lite skeptisk men en del verkar ändå stämma.

 Det finns fyra personlighetstyper enligt detta test. Ni kan ju klura ut vilken ni är av dem.

RÖD

* Vill bestämma

* Har klara mål framför sig

* Vill att saker och ting ska gå snabbt

* Blir arg snabbt men det går över väldigt snabbt

GUL

* Vill också att saker ska gå snabbt

* Har massor av idéer och visioner

* Är kreativ

* Är väldigt framåt och social

* Allt som planeras genomförs inte alltid

* Måste känna glädje och motivation för att utföra uppgifter

GRÖN

* Är lojal

* Lugn

* Blir sällan arg men när han/hon blir det så exploderar personen.

* Är eftertänksam

* Är väldigt noggrann i allt den gör

* Tycker att det sociala livet är väldigt viktigt och alla ska vara vänner.

BLÅ

* Är analytisk

* Måste tänka länge och reflektera över alla olika vinklar

* Är administratör och bra på att organisera

* Är ofta tystlåten

* Gillar att göra saker i ett långsamt tempo

Jag var i grunden den gula personlighetstypen. Men på jobbet har jag tvingat anpassa mig på vissa punkter och bli en blå typ. Kursledaren sade att det är väldigt krävande och gör en väldigt trött om man måste förändra sin person så radikalt. Men det är vanligt, de flesta måste anpassa sig. Men då har vi löst gåtan om varför jag alltid är så trött. För det kan ju inte ha något att göra med att jag har på tok för mycket att göra och hinner sova alldeles för lite?

Men det kan nog ha en bidragande orsak att man tvingas bli någon som man inte är. För det är ju skrivandet och mötet med människor som jag älskar med journalistiken. Men att vara ansvarig på en lokalredaktion innebär att man också ringer städbolaget när de inte sköter sig, måste se till att alla tidningar hamnar på återvinningen, får köpa nya handdukar när de gamla är så äckliga att de vandrar iväg av sig själva (tvättmaskin finns inte hos oss), får faxa papper, svara på mail, planera veckan med mera. Så att jag tvingas bli lite blå är nog sant.

Alla har ju förstås lite av alla färger i sig i olika situationer. Det här var en del av sammanfattningen som stod om mig:

* Är en självständig person

* Vill inte bara se sig som en i laget utan vill vara ledaren

* Drivs av status och möjlighet att påverka

* Fungerar bäst i team

* Fattar snabba beslut

* Har en tendens att bryta mot givna regler och övertygar andra om att det var rätt i den situationen. Hon anser att regler bara behöver följas om de gör arbetet lättare. ( Det där var ju intressant)

* Drar snabba slutsatser utan att ha alla fakta på bordet

* Är duktig på att ge feedback

* Är en positiv person

* Uppfattas som vänlig och pålitlig

* En del tycker att hon pratar för mycket och visar för mycket känslor

* Har lätt för att uttrycka sig

* Hon bedömmer andra människor efter deras förmåga att uttrycka sig verbalt.

Ja, det var mycket det och rapporten var oändligt mycket längre. En del av sakerna tycker jag inte stämmer speciellt bra. Medans andra punkter nog är mitt i prick. Men detta är mitt grundbeteende enligt testet. Men det är svårt att säga själv hur det stämmer. Så kan inte ni som känner mig, nära och kära, skriva en kommentar om ni anser att det stämmer eller inte och vilken del som stämmer bäst/sämst. Vore jättekul att få veta. Vi ska även ha en personlig analys med läraren längre fram där vi går in i detaljer i våra personligheter. Ska bli intressant.

Jag har upptäckt en ny tidning "passion for business". Den vänder sig till kvinnor i karriären; antingen som egenföretagare eller andra som har ambitioner om att göra karriär. Jag blev fäst vid tidningen med en gång. Den skriver om intressanta affärssaker ur ett kvinnligt perspektiv istället för som dessa mängder av tråkiga torra affärstidningar som finns för stela män i kostym. Okej, nu generaliserade jag men ni förstår nog min mening. Som journalist vill jag inte göra reklam för något men ibland får man göra ett undantag.

Det är egentligen inte tidningen som jag tänkte uppmärksamma utan en väldigt intressant artikel, av Linda Newnham ochMargareta Hägglund, som jag läste i går innan jag somnade. Den handlade om att vara mammaledig och samtidigt ha ambitioner att fortsätta klättra på karriärsstegen när man kommer tillbaks.  I artikeln stod det: " Vi kvinnor är mer oroliga för hur det ska gå med karriären när vi skaffar barn. Finns det fog för oron? Svaret är tyvärr ja, utan tvekan ett ja".

Sedan radar de upp fakta:

* Under 2007 fick jämställdhetsombudsmannen, Jämo, in 62 anmälningar från kvinnor som kände att de hade missgynnats vid föräldraledigheten. Men bara tio anmälningar från män.

* Statistiska centralbyrån, SCB, har gjort en undersökning som visar att ju längre du är föräldraledig desto sämre blir dina karriärmöjligheter. Chanserna till befodran var större om du var föräldraledig max nio månader.

Det är sorglig läsning. Varför ska det vara så? Att man väljer att skaffa familj betyder för mig att man vill stanna i den staden/samhället en längre tid. När man börjar bygga bo borde ju arbetgivaren vara glad och se det som att denna personen kan stanna länge i vårt företag om vi sköter våra kort väl och tar hand om henne/honom.