Min kropp är 12 år. Jag kan inte riktigt smälta vad den där vågen kom fram till. Men resten av mig föddes för 30 år sedan. Jag minns tydligt festen i somras, ute på Åminne Bruk, där detta jubileum firades. Så jag undrar bara; vad gjorde min kropp de första 18 åren av mitt liv om den bara är 12 år?

Jag kan inte riktigt komma fram till om det är bra eller dåligt att kroppen känner sig som 12 år (om den nu gör det, det betvivlar jag). Varför ska en våg ens visa hur gammal kroppen är? Räcker det inte med att den visar vad man väger längre? Varför är vi så besatta av åldern? Borde inte det viktigaste vara att vi mår bra och känner oss lyckliga?

En person som verkar lycklig och nykär är Gunilla Dahlgren (hon med lilla fruntimret som hade föreläsning i Skillingaryd igår).

- Varje morgon vaknar jag och känner mig som 25 år. Men jag undrar varför det ligger en vithårig pensionär bredvid mig, sade den 69-åriga författaren och fick publiken att skratta förtjust.

Jag tror att många, precis som Gunilla Dahlgren, känner sig betydligt yngre än de är enligt kalendern. Lilla fruntimret säger i en av hennes böcker:

- Jag trodde att mina barn skulle bli vuxna. Men de är fortfarande lika barnsliga som jag.

Tänk så mycket lättare allting vore om vi accepterade oss själva som vi är och inte hakar upp oss på vilket år vi föddes.

När du stiger upp ur sängen i morgon gå då fram till spegeln, kolla på bilden som möter dig och säg som Gunilla Dahlgren brukar göra:

-Du bruden (eller karln), du har inte mycket att vara ledsen för och vad läcker du är.

Oavsett om du är 18 år, 53 eller 79 år så är du jättesnygg och du är snygg just för att du är du. Åldern spelar ingen roll. Och tänk på så mycket roligt du har framför dig i dag och imorgon; du får träffa dina nära och kära, du kanske lagar någon god mat eller ser ett bra tv-program. Njut av livet, ta vara på de små guldkornen i vardagen. Bry dig inte om några grå hår eller om kroppen har några kilo mer.  Lev livet. Ta för dig och njut.