Kunskapskanalen har haft en samisk temakväll i kväll. Jag satte mig skönt till rätta i tv-soffan och förberedde mig på att de närmaste två timmarna skulle bli riktigt intressanta. Och så blev det också även om jag måste medge att jag blev lite besviken. Jag minns nämligen den senaste temakvällen (eller har jag missat någon?). Det var för fyra-fem år sedan. Då hade SVT storsatsat. Inspelningen skedde inte inne i en studio i centrala Stockholm. Nej, det var vid en lägereld nära renarna. Det kändes äkta. Denna gången kändes det som att redaktionen gjort det lätt för sig, de visade inslag från ett gäng filmer som redan gått på tv och bjöd in lite samer som nu bor i Stockholm (jo, det fanns andra också). I mina ögon kändes det "stockholmiserat" när de satt i sina studio och pratade. Jag saknade det unika i programmet.

Men nu ska jag sluta att klaga för allt som visas om samerna är bra. De syns på tok för lite i tv. Dessutom fick jag ett tiotal idéer kring framtida reportage. Känns bra. Jag blev också jätteinspirerad att se filmen "Kautokeinoupproret" som började att gå på bio i september. Bio hinner jag nog inte med i dessa dagar så jag får väll vänta tills den dyker upp på dvd. Men då ska jag skynda mig att köpa den. Det blir extra roligt eftersom jag har varit i Kautokeino. Var där på samernas påskfestival 2004. Bilden togs då.

Det var den 8 november 1852 som Kautokeinoupproret inträffade. En svensk (spelas av Mikael Persbrandt) hade öppnat en krog. Konflikter uppstod. Samerna blev upprärda över att deras samhälle, där de alltid hade levt i fred, nu skulle öppnas upp för turister och förbiresande. Detta var starten till upproret. Att duktiga skådespelare som Persbrandt och Michel Nyqvist är med gör att jag ännu mer hoppas på att kunna se filmen snart.

Det är regissören Nils Gaup som har gjort filmen. Kautokeinoupproret vann fem guldbaggar (motsvarande pris rättare sagt) i Norge. Jag önskar att Nils Gaup även ville göra en film om Alta-upproret. Det skedde under året som jag föddes, 1978. Alta älv skulle byggas ut, vattenkraftens tid var kommen och samerna och deras renar skulle få stå tillbaks. Samerna gjorde uppror och det ledde faktiskt till att det norska Sametinget startade. Det tror jag hade blivit en oerhört intressant film. Kanske ska sälja in den idén till Nils Gaup.

I dag skulle det varit starta eget-kväll med information till alla som undrar hur man gör när man ska starta den där firman som finns i huvudet. Fyra förväntansfulla personer, i 30-årsåldern, stod vi utanför dörren fem i sex. Dörren var låst. Personen som skulle hålla i kvällen svarade inte på sin telefon. Till slut upptäckte någon oss och öppnade. Vi kom in men bara för att upptäcka att kvällen var inställd. För få anmälda. Ja, då var ju förmodligen samtliga anmälda på plats. Dessutom var hon som höll i kvällen sjuk.

Men vi fick en rundvandring på Företagsfabriken av en annan kvinna. Där får nystartade företag flytta in och får väldigt billig hyra under det första året.

Det var synd att det inte blev någon starta-eget-kväll för vi var allihop väldigt taggade för att ställa alla tusen frågor vi bär inom oss. Men trots det så kände jag att jag fick ut något av kvällen. En känsla av samhörighet. De tre andra personerna brann av hopp precis som jag. Jag såg samma sak i deras ögon, som jag själv känner i hjärtat, de har en dröm och hoppas på att kunna leva i den där drömmen en dag. Det spelar ingen roll att vi vill jobba med helt olika saker. Det som ger samhörigheten är att vi allihop har tagit steget och hoppas på att bli våra egna en dag. Vägen dit är lång men man når aldrig målet om man inte tar det första steget.