Det stod en annan intressant sak i senaste numret av Journalisten också. Det var ett temanummer som handlade om mediernas rapportering om invandringen. Jag minns att jag för länge sedan fick en enkät att svara på kring det där. Huvudfrågan var: mörkar medierna om problem med invandringen? Tre av fyra journalister har, enligt undersökningen, aldrig avstått från att rapportera om negativa aspekter från invandringen. Men samtidigt så ansåg de flesta journalister att främlingsfientligheten har ökat och därmed tänker man ett varv extra ibland.

Jag kan bara säga hur det är i Vaggeryds kommun där jag jobbar. I vardagliga situationer kommer rasism fram ganska ofta. Ibland blir man chockad över hur hatiska folk kan vara. Dessutom verkar det som att Folkfronten (före detta Nationalsocialistisk front) har börjat att etablera sig där. Det har delats ut flygblad i brevlådorna och satts upp klistermärken i samhället. Sådana här tendenser gör att man är väldigt försiktig med att rapportera om vissa saker. När det gäller brott till exempel så får inte vi journalister rapportera om vilket land personen kommer från om det inte är relevant. Det står i våra etiska regler.

Men det är en viktig fråga att diskutera. Det framkom också i undersökningen att de flesta journalister vill ha mer diskussion kring invandrarfrågan på redaktionerna. Ja, det vore bra att prata om hur vi på bästa sätt rapporterar om både de positiva effekterna och de negativa effekterna med invandringen. Visst, finns det problem. Men vi får igen väldigt mycket av invandringen också. Vi får ett mångkulturellt land där vi kan lära oss av varandras erfarenheter. Det är oerhört viktigt. Om vi väljer att vara öppna för nya kulturer och kunskaper vill säga.

I det senaste numret av "Journalisten", journalisternas egen facktidning, står det om frilansares situation. Hälften av frilansarna måste jobba med annat för att kunna klara sig och betala räkningar, enligt en ny undersökning. Nästan 15 procent av frilansarna tjänar mindre än 100 000 kronor på ett år. Det är dystra siffror. Det är en hård verklighet som jag längtar till.

Smålands frilansklubb hade nyligen sitt årsmöte. Där konstaterades det att flera frilansare som hållt på i väldigt många år, upp emot 20 år, har tvingats att lägga sin firma vilande för att det inte går att försörja sig som frilans just nu. Frilansarna har drabbats av kristiderna. När det lri dåliga tider för tidningarna så är den första åtgärden att inte köpa in material från frilansare.

Jag måste vara galen som vill in i den världen. Men jag är medveten om hur hårt det är. Och jag tror inte att jag ska kunna leva på det, åtminstonde inte till en början, utan att man måste ha ett arbete vid sidan av. En kompis, som också har börjat att fundera på att frilansa, sade en vacker och poetisk sak om framtiden som frilansare; "antingen blir det som en vissen maskros eller så blir det en vacker solros".