I dag har jag varit på föreläsning med Mia Törnblom som har skrivit böckerna om självkänsla. För att reda ut begreppen med en gång så handlar sjävlförtroendet om hur man presterar medan självkänslan handlar om hur man är inombords. Man kan vara superduktig på jobbet eller bäst på alla prov i skolan och man vet att man är duktig. Men man tycker inte att man är värd något som människa. Då har man bra självförtroende men en dålig självkänsla.

Det är självkänslan som är viktig för att man ska må bra innifrån och ut. Föreläsningen började med att Mia Törnblom skuttade upp på scenen med all sin energi. Hon hade på sig ett par mjukisbyxor och en halvsliten t-shirt. Och så börjar hon prata:

- I morse vaknade jag och tittade på klänningen och de höga fina stövlarna som jag hade hängt fram. Sedan kände jag "nej, jag vill inte ha det där idag". Så jag frågade min man; "kan jag föreläsa i myskläder". Han sade mmm, fast han sov egentligen och hörde kanske inte vad jag sade. Men jag tog myskläderna.

Vilken skön inställning. Just det var egentligen vad föreläsningen handlade om; det är inte vilka kläder man har, om man är smal eller tjock, eller om man är den smartaste på jobbet som spelar någon roll. Det viktiga är att alla duger som de är och man ska älska sig själv just så som man är.

En av de viktigaste sakerna är också att se det goda i andra människor och inte irritera sig på saker som andra gör. Irritationen leder lätt till ältande och det stjäl energi och tär på självkänslan. Ju mer irriterad man blir på andras fel och brister (och när de behandlar oss illa) desto sämre är självkänslan ofta. Kan man rycka på axlarna och gå vidare efter meningsskiljaktigheter, utan att tankarna kring problemet mal vidare, då är man ofta säker i sig själv och mår bra.

Mia Törnblom slängde ut en bra mening som kan vara bra att leva efter "jag är en härlig skit som gör så gott jag kan". Fler borde vara nöjda med att de gör sitt bästa. Jag har sjävl varit, och är, väldigt dålig på det. Jag har alltid dåligt samvete när jag åker från jobbet för att jag inte har gjort ännu mer. Men jag har blivit bättre på att vara nöjd över det som jag ändå får gjort och med Mias ord rinnande i öronen hoppas jag bli ännu bättre på det.

Hon sade en annan sak som jag kände igen mig så extremt väl i " Många har ON hela tiden och aldrig OFF. Konsekvensen blir att de aldrig är här och nu. De oroar sig för saker som de inte hann med igår och planerar samtidigt för framtiden". Så sade hon något som hon hade lärt sig av en nykter alkoholist som hade levt stora delar av sin tid på parkbänkar:

 -Om du står med ena benet på igår och andra benet i morgon så pissar du på idag.

Myndigheter upphör aldrig att förvåna. Igår fick jag hem ett brev från Transportstyrelsen (tydligen en ny myndighet som har tagit över en del av Vägverkets uppgifter). Fast brevet var skrivit av länsstyrelsen. Bara där var det underligt.

Men i alla fall så var det en påminnelse på att jag ska skicka in läkarintyg för att jag ska få köra bil. Inget konstigt med det. Jag äter medicin och måste därmed skicka in läkarintyg vartannat-var tredje år om att medicinen inte påverkar min körning negativt. Det stod "vilken undersökning och vilken läkare som har rätt att utföra läkarintyget står i det förra brevet som du fick från oss". Vaaa? Vilket förra brev? Och även om jag fått ett tidigare brev varför kunde de inte skriva även i detta brevet vad som gällde? Upenbarligen hade handläggaren som skrev brevet inte den minsta aning om vad för slags läkarundersökning som krävs. Hur ska då jag veta det? Ibland vill de nämligen ha en stor undersökning. Ibland räcker det att man går till läkaren. Hon frågar: "mår du bra?". Jag svarar "ja", betalar 250 kronor och så är det klart.

Jag ringde till länsstyrelsen. Fick prata med en mycket otrevlig dam. Det verkar också vara en röd tråd för alla myndigheter att de bara anställer folk som är sura och otrevliga. Så när jag frågade vilken undersökning det var sade kvinnan "det står i brevet som du har fått tidigare". Jo, det var jag klar med redan innan, men jag vet ju inte var brevet finns. Men det tyckte kvinnan att det var ju mitt problem och inte hennes. Om jag ville ha svaret på min fråga fick leta fram brevet på något sätt. Så jag frågade om hon inte hade några uppgifter i datorn. En tung suck kom. Tystnad. Sedan en tung suck. Sedan "ja,ja, jag får väll leta och se om jag hittar något". Och det gjorde hon. Länsstyrelsen hade skickat ut ett brev till mig 2006, stod det i hennes dator, om vad som skulle gälla för läkarintygen i år, 2009. Det var tre år sedan! Varför i hela friden skickar en myndighet ut papper tre år i förtid? Det här är sjukt. Systemet är sannerligen helt sjukt.