I dag är jag inte kaxig. Ramlade av hästen igår. Mitt i leran. Jag hade ridit klart och skulle bara sitta av. När jag är halvvägs av, jag befinner mig i luften alltså, så kastar sig hästen helt om. Jag såg inga monster i form av traktorer  eller lastbilar. Inte ens den minsta lilla katt som äter hästar syntes till. Inte heller några konstiga ljud hördes. Så jag har ingen aning om vad som hände. Kanske hade Alyzza bara kollat in att gårdens största lerpöl fanns just där. Ja, jag kunde nästan se hur hon skrattade där jag låg i leran och höll i hennes tyglar. I det läget påminde hon ganska mycket om seriefiguren Mulle i Min Häst. Jag skrattade inte lika mycket. Det var lera överallt inifrån och ut. Armen som jag landade på gjorde rejält ont. Men som mycket värre än så var det inte.

I dag känns det desto jobbigare. Armen är bara lite öm, så den är det ingen fara med. Ett stort blåmärke på armbågen men så länge jag inte kommer åt armbågen med något så känns det inte. Men jag måste ha sträckt till nacken också för jag har en släng av nackspärr idag. Eller så har jag sovit väldigt konstigt, det är ju inte omöjligt. Eller sovit... Jag har knappt sovit alls. Kroppen är helt slut men jag kan inte sova. Förstår inte varför. På vardagarna när jag måste upp tidigt för att vara på jobbet i tid då sover jag som en stock hela natten. Men när jag är ledig så ligger jag och vrider och vänder mig och kan inte sova. Det hela blir inte bättre av att jag har en förkylning i kroppen. Har ont i halsen och är snuvig. Men det har inte brutit ut på allvar. Här har vi det andra konstiga fenomenet. Varje gång som jag har varit ledig tre dagar i rad de senaste månaderna så jag har jag fått ont i halsen. Men det bryter aldrig ut. När vardagen kommer och varenda minut är uppbokad igen så försvinner det. Eller så är det så att det inte försvinner  utan det ligger bara där i kroppen redo för att kasta sig över mig nästa lediga period. Men irriterande är det.

Så med en kropp som är öm efter att ha ramlat av hästen (och som redan hade träningsvärk från Body Pumpen i torsdags), som inte har sovit och som har förkylning i kroppen så känns livet idag lite ynkligt. Men jag bestämde mig innan för att ta en promenad. I morgon är det ju jobb och då måste jag vara pigg. Jag gick i långsamt tempo, inte likt mig, och en kort runda på kanske två kilometer. Efter halva sträckan kände jag hur jag började få håll. Efter hela rundan flåsade jag nästan. Vad är detta? En dålig kropp? Nej, på sätt och vis är det en jättebra kropp. Den visar ganska tydligt när något inte är som det ska vara. Det får jag väl vara tacksam för.

Under promenaden hände en trevlig sak. Jag gick förbi ett äldre par. Mannen vände sig mot mig, log och sade:

- Grattis på den stora dagen.

Jag förstod att han menade den internationella kvinnodagen. Så jag var snabb med att gratulera hans fru också. Då log hon väldigt stort och sade:

- Jag har till och med namnsdag idag. Det är inte alla som har namnsdag på den internationella kvinnodagen.