I dag är jag ledig från jobbet. Men som vanligt så är jag inte ledig. Jag har två intervjuer inbokade som jag ska göra till frilanskursen.

Jag åt frukost med en kvinnlig bekant idag. Hon sjuder oftast av energi och har en sådan stor livsglädje och värme. Hon älskar utmaningar och vill göra det omöjliga möjligt. På fem minuter fick hon mig att inse att man alltid ska följa sina drömmar.

Du har enorma möjligheter, sade hon. Du har rätt att leva ett liv i harmoni. Ett liv som är rätt för dig. Inget ska få hindra dig. DU KAN ALLT!

Men hon gav mig också konkreta tips på saker som jag ska kolla upp före jag kastar mig ut i ovissheten med ett eget företag. Jag ska ta tag i detta så fort jag kan. För det gäller att vara förberedd och veta vad man gör om pengarna inte ramlar in i den takt som behövs för att betala räkningarna. Då måste det finnas en plan B. Det sade hon. Men i nästa andetag sade hon: men det löser sig alltid om man vill en sak riktigt mycket.

Så nu är jag taggad. Men i eftermiddag ska jag träffa en frilansjournalist som berättar hur verkligheten är och han sade redan i telefon att just nu är livet i frilansvärlden ganska hårt. Så i kväll kanske jag inte tror lika mycket på min dröm.

Men just nu vet jag att jag kan allt. Jag säger som Lotta på Bråkmakargatan; "jag kan allt...fast det förstås inte slalom". Nej, det gick inte så bra för mig när jag åkte slalom sist. Det slutade med ett brutet ben och tre månaders sjukskrivning.

Men just nu så ser jag bara vilka möjligheter världen erbjuder mig om jag bara tar chansen. Jag måste leva det liv som är meningen att jag ska leva. Det kommer att bli hårt, jag kommer att ramla och slå mig men på något sätt så klarar jag det. Det vet jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...