I dag tittade jag på ett nytt avsnitt av "Doktor Åsa" på internet. Jag gillar det programmet. Det här handlade om förälskelse och vad som händer rent fysiskt när man är nyförälskad.

Följande symptom får de flesta som är nykära:

 * Sover mindre

* Äter mindre

* Får svårare att koncentrera sig

En psykiater kommenterade detta:

- Man blir knäpp på ett positivt sätt.

När man ser på det så krasst så ser det ju inte bra ut alls. Ser ju sjukligt ut. Men i programmet påpekades också att det fick flera positiva effekter på kroppen att vara förälskad.

* Immunförsvaret blev bättre

* Risken för alzhaimers minskade

Det sista var ju riktigt intressant. När man är försälskad kan man ju snarare bli jättevirrig och glömma saker. Man tänker ju mest på en enda sak - honom eller henne. Tar man förvirringen då och slipper den, i form av alzhaimers, när man blir gammal alltså?

Några forskare har uttalat sig i olika artiklar om att förälskelse är psykos men kärlek är förnuft. Dessa känslor uppkommer tydligen på helt olika ställen i hjärnan och styrs av helt olika hormoner. Under förälskelsen är vi inte rationella och fungerar inte normalt. Vi blir nästan galna och besatta, menar forskarna. Enligt en amerikansk undersökning visar det sig att de som är mest förälskade i början av sitt äktenskap, där det fortfarande är himlastormande och rosaskimrande, skiljer sig i betydligt högre grad än de som var på ett mer förnuftsmässigt plan (och kanske kände mer kärlek och trygghet än förälskelse) vid bröllopet. Forskarna menade att känslorna kring förälskelsen är större än det mesta men de är också mest opålitliga. Mycket intressant.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...