Direktlänk till inlägg 28 mars 2009
Större delen av min uppväxt handlade om Tessan eller Grey Theresia Arden som hon egentligen heter. Det var en häst som jag red till och från i sju år. Under stora delar av de åren hade jag henne som min häst. Eller det är fel att kalla henne häst. Hon var en vit ängel med vingar. Hon var mitt allt. Tyvärr är hon död nu men jag har en stor blyertstäckning, av en professionell hästtecknare - Elisabeth Ljungberg, på Tessan som hänger ovanför soffan. Den tavlan har fått hedersplatsen i lägenheten. Jag tittar på den varje dag och tänker: "tack, för varje dag vi fick tillsammans".
I går satt jag och läste Ridsport (var inne på redaktionen en sväng också, den ligger här i Trosa) och då hittadejag ett reportage om ett stuteri utanför Göteborg. Och där är en stor bild på Tessans barnbarn. Mitt hjärta blir alldeles varmt. På stuteriet finns Quinie Arden som nu är elitpremierad (det finaste ett sto kan bli). Det är Tessans avkomma. Hon föddes på Hökåsen (stallet där jag höll till) och var kvar hos samma familj tills hon var fem-sex år tror jag. Jag såg Quinie växa från det där lilla kolsvarta busfröet till en riktig häst. Det är så roligt att läsa (jag har hört det innan, så det var ingen överraskning) att det har gått så bra för henne. Två av hennes avkommor är nämligen godkända hingstar idag. En av dem, Boccaccio Arden, är tänkt som tävlingshäst i dressyr. Han var på bild, var jättevacker. Jag sitter och läser reportaget om stuteriet och inse: Göteborg är så nära. Jag måste åka och hälsa på Quinie och se hennes vackra avkommor. Jag hoppas verkligen att det kan bli av.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 |
13 |
14 |
15 | |||
16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | |||
23 |
24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|