Jobbet känns ganska motigt just nu, så där som det gör ibland när sommaren är över och de kalla höstvindarna förväntas att dra in över landet. Jag kan bli lite vemodig och tänka att allt roligt är slut för en ganska lång tid. Det roliga verkar börja när vitsipporna börjar titta upp och säga hej igen. Men så är det ju inte alls.

Denna hösten kommer jag ju att rida en hel del igen. Jag har bestämt mig för vilken av hästarna det blir. Det blir inte en, det blir två. Rättare sagt så här är det; jag har valt araben som nummer ett. Hon är så söt och pigg. Var och red henne i dag. Det kan nog bli en bra höst. Hon kommer att bli min glädje, tror jag.

Men vid tid kommer jag även att rida ett halvblodssto. Det är dealen. Så får vi se hur det går och hur mycket tid jag kommer att ha.

Jag såg lite på tv-galan Kristallen i kväll. De delade ut en hel hög med priser till tv-personligheter. Det jag reflekterade över var barnprogramsdelen. När jag var liten, för väldigt länge sedan, så fanns det inte den uppsjö av barnprogram som finns i dag. Så man kallade det rätt och slätt barnprogram. Men sedan hände något. När min syster, som nu är 15 år, var liten så såg hon inte på barnprogram. Hon såg på Bolibompa och det tror jag att barn gjorde till alldeles nyligen. Det existerade inte så mycket annat. Bolibompa var så ledande med sin gröna drake att alla barnprogram fick gå under samma benämning. Det var ett starkt varunamn. Ungefär som märket termos nu får alla tv-kannor att kallas just så. Filofax är ett annat exempel.

Men vad har hänt nu med bolibompa? Satsar svt på barnprogrammen? Jag har inga barn så jag är inte inne i den världen. Den enda gången jag ser på barnprogram är på helgerna när jag jobbar. Det går nämligen bara barnprogram så tidigt på morgnarna på helger. Men när man hör talas om barnprogram idag så är det oftast Lattjo Lajban. Är det helt enkelt så att barn säger att de ser på Lattjo Lajban idag oavsett vilket barnprogram de ser på? Så som de sade Bolibompa förr. Det var bara en tanke som flög genom mitt huvud.