I dag började frilanskursen på JMG (Institutionen för journalistik och massmedier vid Göteborgs Universitet). Det kändes sepeciellt att börja plugga igen efter att ha varit borta från det i fyra år. Men jag är betydligt mer motiverad än jag var då.

Första steget var att ta sig till Universitetet. Med mitt lokalsinne så oroade den här delen mig. Jag skulle gå från Järntorget till Mediahuset som ligger nära Linnéplatsen. Alla som känner till Göteborg vet att det är väldigt nära. Bara en enda rak väg at följa. Jag hade kartan i högsta hugg och fått en noggrann beskrivning av min vän. Tro det eller ej, jag lyckades faktiskt och hittade stället utan problem.

Sedan kom jag dit. Campus Linné stod det på skylten. Flera höga byggnader tornade upp runt mig. Plötsligt kände jag mig liten. Jag var på vift i den stora världen. Den breda stentrappan bredde ut sig framför mig. "Hjälp, en så här bred och lång trappa hade vi inte i Lund. Det här känns STOOOORT". Men samtidigt så kändes det som om den där trappan är vägen till min framtid. Jag ska ta ett steg i taget, via att gå frilanskursen, och när jag står där högst upp då lever jag på mitt frilansande.

Jag gick in till entrén i huvudbyggnaden. Det satt en ensam kille i soffan. Jag tänkte direkt att han hör nog till vår kurs också och var precis som jag osäker på att hitta och var därför där för tidigt. Så jag började prata med honom. Det är nog nästan bara vi journalister som med en gång dyker på stackars människor och börjar prata. Men det visade sig att han inte alls skulle gå i min klass. Jag väntade på sina klasskompisar och skulle göra ett grupparbete. Men han var trevlig och social så vi pratade på. Efter några minuter visste jag att han bodde på 20 kvadrat med en kille som pluggade på Chalmers som han inte kände för några veckor sedan. Dessutom visste jag att det var väldigt svårt att få tvättid i hans hus. En upplysning så viktig som någon. Jag gillar sådant här, på fem minuter kan man få inblick i en annan människas liv. Det är nog därför som jag är journalist för att jag är nyfiken och intresserad av hur andra människors liv är. Han hade dessutom frilansat som journalist under en period i Spanien. Vilket sammanträffande.

Sedan började kursen. Mycket nytt att ta in. Men oj, så roligt och lärorikt. Och oj, vad trött jag var när dagen var slut.