Att vara journalist är ibland ett annorlunda yrke. De flesta människor är snälla och ganska lätta att intervjua. Men så dyker det upp en och annan G W Persson. De tar över totalt och följer inte alls vanliga intervjusituationer.

I helgen var det som bekant bokmässan. Jag hade tänkt att vara där en av dagarna om det nu inte var så at jag gick och blev sjuk. Men sånt är livet. Jag har följt en del av sändningarna på tv och radio därifrån. I dag hörde jag nog den roligaste intervjun. Det var P4:s reporter som hade en längre intervju med Leif G W Persson. Den stackars reportern hade det inte lätt.

Så här började intervjun.

Reportern (R) - Vad tycker du om bokmässan?

GW- Det är ett sinnesjukt ställe.

R- Jaha, vad gör du här då?

GW - (suckar) Ja, jag är väl en idiot jag med som glömmer hur illa det är här från år till år.

G W fortsätter sedan med att tala om att 97 procent av alla författare är helt odugliga och borde aldrig få ha gett ut en bok.

Reportern jämför G W och Jan Gulliou. De är vänner, skriver båda deckare och är framgångsrika författare.

R - Tävlar ni mot varandra?

GW- Jag tävlar inte med folk som ärkortare än mig själv. Det är otänkbart.

R- ... Jag tänkte på om ni tävlar kring vem som säljer mest böcker?

GW- Varför skulle vi göra något sådant?

Sedan börjar G W att prata om sitt religiösa förhållande till alkohol (ja, det var hans egna ord). Reportern försöker fortsätta att tala om böcker men G W styr nu helt. Han ställer både frågorna och svarar själv. Han berättar att när han är full så tar han fram en diktsamling som han själv har gjort och läser högt. Han berättar att den diktsamlingen duger absolut inte för att ges ut men när han är full tycker han att den är jättebra.

Sedan började de att tala om hur G W mötte sin fru. Han berättade vad han sade första gången de sågs:

- Jag är väldigt trevligoch har väldigt mycket pengar. Jag kunde ju inte säga att jag var snygg, det hade hon ju genomskådat med en gång.

Sedan berättade han att frun tycker att han är lite jobbig för han vill helst vara för sig själv och gillar inte att prata.

R ( som nu börjar tröttna lite) - Ja, nu kommer en låt så då ska du slippa att prata i tre minuter.   

Ja, det var den roligaste intervjun på länge. Reportern var säkert jättesvettig. Men det blev bra radio av det och det berodde just på grund av G W:s pessimism. Det roligaste på länge, faktiskt. Skönt att det finns original fortfarande som inte bara följer strömmen.

Tänkte att jag skulle göra pannkakor till lunch idag. Det gick sådär. Nej, jag ska vara ärlig. Det gick uselt. Ibland blir mina pannkakor jättefina och ibland funkar det inte alls. I dag var en dålig pannkaksdag. Några gick sönder, andra brändes och resten blev bara väldigt underliga. Jag vet inte riktigt vad det var som gick fel.

Så jag började att fundera på en sak; vem lär mammor allt de kan? Mammas pannkakor blir alltid lika fina. De ser likadana ut från gång till gång. Mammor har vissa kunskaper som vi andra inte tycks ha. Får man en kurs i pannkaksbakning och annat viktigt innan man får barn? Jag bara undrar.

Jag har precis varit och ridit Alyzza. Det var första gången denna veckan eftersom jag har varit sjuk. Det var en jättemysig ridtur i solen. Hon hittade inget att flippa ut för, det lilla nervvraket. Så vi hade det jättemysigt och kollade på alla andra djur. Det är en del av tjusningen med ridningen, man blir nästan ett med naturen när man sitter på en häst. Andra djur blir inte så rädda då och tycks inte förstå att det sitter en människa på hästen. I dag flög några korpar över våra huvuden och bredde ut sina breda svarta vingar. En hackspett satt på en trädstam. Och en nyckelpiga åkte snålskjuts på min arm.

Men det var inte en enda björn så långt ögat kunde nå. Det finns en björn i trakten. Det har gjorts flera observationer i Värnamoområdet och rovdjursspårare har konstaterat att det är en björn (eller två kanske till och med). Det hade varit så kul att se den där björnen. Men sannolikheten är inte så stor. Björnar brukar ju vara ganska blyga och vill inte gärna komma fram och ta i hand (eller tass). Jag kan inte förstå att en del människor blir hysteriskt rädda för att möta björnen. Det finns folk som säger att de aldrig mer kommer att gå ut i skogen igen. Varför? Jag hade tyckt att det var jättehäftigt att se björnen. Jag tror att björnen är mer rädd för mig än jag är för den, så den lufsar nog iväg ganska fort. Men självklart ska man ha respekt för björnarna ändå. Man ska förstås inte reta upp dem för den kampen kan man aldrig vinna. Men respekt och rädsla är två helt olika saker.