I dag fick jag säga hej då till en kollega som blir utlasad. Det känns som att det ständigt är avsked just nu. Den här kollegan gillar jag verkligen så det känns tungt att han blir utslängd. Han sprider en så positiv känsla runt sig.

Det här med LAS är så dumt så det finns inte. LAS är alltså Lagen om AnställningsSkydd. Tanken var nog god men precis som med många andra fina idéer så fungerar det inte i verkligheten. Det som politikerna hade tänkt sig skulle bli en trygghet för den anställda blir istället en otrygghet. Kanske är mediavärlden unik med att utnyttja LAS på detta elaka sätt. Regeln säger att den som har jobbat som vikarie på en arbetsplats i ett år blir inlasad och därmed har den personen förtur om det dyker upp en fast tjänst. Mediavärlden löser detta så finurligt att efter 11 månader åker vikarierna ut och en ny kommer in. När det har gått elva månader så åker även den vikarien ut och så fortsätter det så i all oändlighet. Målet är att ingen ska bli inlasad. Jag råkade ut för det när jag var på Värnamo Nyheter för flera år sedan. De flesta journalister drabbas av LAS-regeln i början av sin karriär.  Jag har hört en siffra på att det tar i snitt tre år för en journalist att bli fastanställd. Det innebär att man ska bli utlasad från minst två ställen först.

Självklart är det tungt för de som drabbas, som min kollega. Men det är jobbigt för oss andra också. De senaste månaderna har det inte varit några rutiner alls på vår lokalredaktion. Det har varit nya vikarier varje vecka i en period. Men nu har vi varit tre personer som har jobbat ihop ett tag och det fungerar utmärkt. Men då kommer det lilla elaka monstret LAS in och förstör det där. Nu är det dags för nya vikarier som kommer kastas runt på de olika redaktionerna som en gummiboll. De unga talangerna kommer alltid att ställa upp i alla lägen, det spelar ingen roll om klockan är över midnatt, de är lojala mot tidningen och gör alltid sitt bästa i hopp om att få vara kvar.  Som tack kommer de att bli utlasade efter elva månader.

När jag kom hem från jobbet idag var det om möjligt ännu mer avloppsvatten över hela badrumsgolvet än när jag åkte till jobbet. Jag sade till hyresvärden redan på morgonen men det hade inte hänt något på en hel dag. Så man fick ta saken i egna händer. Och nu är det löst. Hjälten med namnet "Herr rörmokare" kom och fixade lite med sina grejer och sedan sade det slurp och han log och sade:

- Nu är det fixat.

Vilken lättnad. Nu ska jag bara fixa efterdyningarna. Hur mycket jag än torkar så tycks jag fortfarande ha ett hav av avloppsvatten på golvet. Tänk vilket glamoröst liv man lever... Oscarsgalan och lyxiga sidenklänningar känns långt bort när man ligger på knä på toagolvet och torkar stinkande avloppsvatten.

Jag kände en konstig lukt på toaletten för några dagar sedan. Trodde att det var en propp i handfatet. Det händer allt som oftast, så jag hällde i propplösande medel. Nej, det blev inte bättre. Så såg jag att det inte rann ner i toaletten så bra. Aha, på väg att bli stopp i toaletten. Nästa gång jag var på toa var det vatten överallt. Okej, det är verkligen dags att säga till hyresvärden. Men så verkade det bli bättre och jag höll tummarna. Men det hjälpte inte.

I morse var det vatten överallt igen och det rinner inte ner i toaletten när man spolar. Usch! Dubbelusch! Måste säga till hyresvärden under dagen. Det värsta är att han är inte den snabbaste här i världen. Det lär dröja innan han fixar toaletten och vad ska jag göra under tiden? Suck...