Jag ska försöka att leva ett liv som är mer snällt mot kroppen. Den har visat ett bra tag att något inte stämmer. Hälsokvinnan som kom in på redaktionen förra veckan fick mig att fundera lite. Jag kom fram till att jag ska kolla vad det är kroppen inte vill ha i sig. Jag tror egentligen inte att det är något som jag inte tål (för då borde kroppen reagera ännu starkare) men däremot att kroppen är extra känslig mot vissa ämnen. Jag har olika teorier.

1. Fibrer. Det vet jag redan att min kropp inte tycker om. Jag försökte en period, när jag tränade som mest, att bara äta riktigt mörkt bröd istället för vita frallor och fullkornspasta istället för vanlig spagetti. Men då sade kroppen stopp. Det gick inte för sig. Magen värkte. Så det var bara att gå över till den mer onyttiga kosten.

Men något mer är fel.

2. Det kan vara att jag är lite känslig mot laktos. Både min mamma och moster är laktosintoleranta. Så nu har jag köpt fil med mindre laktos i. Jag testade den till frukost. Ja, vad ska jag säga? Den var inte äcklig. Men den smakade jättemycket socker (varför häller man socker eller sötningsmedel i allting?) och var betydligt fetare än min favoritfil som jag brukar äta flera gånger per dag. Dessutom var den mycket dyrare. Så vi får väll se om det hjälper.

3. Det kan även vara gluten. Magen kan bli ganska öm efter all sorts pasta, bröd, flingor med mera. Så jag ska försöka att minska på den delen. Fast jag tar det lite på om pö, inte allt på en gång.

Sedan kan det finnas mycket annat också som är problemet. Jag kommer att berätta hur det går.

När jag ändå håller på önskar jag att jag kunde sluta med godis också, jag är lite för mycket av en gottegris och choklad är min stora svaghet i livet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...