I dag har jag varit ledig. Som vanligt så fick jag inte lika mycket gjort som jag hoppats på. Det blev inte städat och inte pluggade jag något heller. Däremot red jag och jag har börjat inse vikten av att göra roliga saker på en ledig dag. Dessutom så såg jag på Oprah på tv. Jag är inte överförtjust i Oprahs program. Men just idag var det Tom Cruise - special på grund av att han firar 25 år som skådespelare.

Tom Cruise var min tonårsidol. Väggarna i flickrummet pryddes av planscher på Tom Cruise och söta ponnier. Jag såg "Cocktail" ungefär 500 gånger och kan fortfarande replikerna utantill. Men det var då sedan har jag inte tänkt så mycket på herr Cruise. Men jag fastnade ändå lite idag. Kändes som att det bara var Oprah och Tom Cruise på tv i dag. De var där när jag åt frukost och de var fortfarande där när jag åt lunch och satte på tvn igen.

Det första programmet sändes från Tom Cruise hem i Colorado. Det var fantastiskt. Utanför fönstret tornade klippiga bergen upp sig med sina snöklädda toppar. Det var magiskt vackert. Så vill jag bo.

Det andra programmet sändes från studion. I båda fallen reflekterade jag över hur vanlig och sympatisk han verkade. Visst, skenet kan bedra. Vissa personer kan vara änglar när tv-kamerorna rullar men sedan förvandlas. Jag är medveten om det. Men han kändes ändå äkta på något vis. Tanken flög genom mitt huvud: sämre tonårsidol kunde jag nog ha valt. Och någon som väljer att bo på en sådan underbar plats kan inte vara genomrutten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...