Jag verkar ha snöat in lite på det här med kroppens ålder. Men det är ganska intressant. Jag hittade det senaste avsnittet av "Doktor Åsa" på webben. Har inte sett det programmet tidigare. Programledare är Robinson-Åsa. I alla fall så handlade detta avsnittet om hur kroppen åldras och vad som gör att kroppen håller sig ung längre. Mycket intressant.

Jag hittade dessutom några test på datorn kring hur gammal din kropp är egentligen. De är totalt ovetenskapliga. Men det ena byggde i alla fall på test som läkare använder sig av. De vävde in stress, motion, kostvanor, rökning, alkohol, sex, vänner m.m Enligt det testet så var jag 29,5 år. Det låter ju lite rimligare än 12 år. Men det visar också att jag lever mer bra än dåligt. Så det vore ju okej. Gjorde ett annat test som visade hur gammal man skulle bli om man fortsatte att leva som nu. Detta var nog ännu mer ovetenskapligt än det förra. Jag skulle bli 89 år. Det känns ganska lagom. Då hoppas jag på att jag dör knallfall utan att lida och tills dess vill jag njuta av livet.

Läkaren Michael F Raizen, från USA, har sammanställt några viktiga punkter som avgör hur länge du lever.

* Stress, speciellt ekonomisk stress, kan göra att din kropp blir 32 år äldre. Oj, där ligger jag pyrt till. Kroppen skulle snart behöva pensionera sig med andra ord. Stress börjar ju tyvärr bli lika naturligt i mitt liv som att äta och sova.

* Högt blodtryck kan göra att kroppen är 20 år äldre.

* Om du använder tandtråd varje kväll kan du bli 6,5 år yngre. Oj, får nog ta tandtråd i kväll. Men jag har faktiskt blivit bättre på det där på senare år.

* Bra sexliv gör kroppen sex år yngre.

Jag testade för övrigt det där proteinpulvret, som jag fick av kvinnan med mirakelvågen, i dag. Blä! Så kan jag sammanfatta den erfarenheten. Jag blandade ut det med mjölk. Pulvret ville inte riktigt lösa upp sig, det smakade mjöligt och var inte alls gott. Nej, det blir ingen repris av den drycken. Jag föredrar att få i mig protein genom riktig mat, tror jag.

Jag missade att ställa om klockan i natt. Jag hade fått för mig att det var natten till måndag av någon anledning. När jag kollade på datorn för en stund sedan så stog det 09:00. Hmm, konstigt tänkte jag. Igår gick klockan rätt. Jag satte på webradion. Hmm, de har visst också fått för sig att klockan bara är nio. Aha. Då gick det upp ett ljus för den trötta reportern som satt vid datorn på redaktionen. Det är vintertid nu. Jag kunde med andra ord ha sovit en timma längre. Men nu är den chansen förbi.

Min kropp är 12 år. Jag kan inte riktigt smälta vad den där vågen kom fram till. Men resten av mig föddes för 30 år sedan. Jag minns tydligt festen i somras, ute på Åminne Bruk, där detta jubileum firades. Så jag undrar bara; vad gjorde min kropp de första 18 åren av mitt liv om den bara är 12 år?

Jag kan inte riktigt komma fram till om det är bra eller dåligt att kroppen känner sig som 12 år (om den nu gör det, det betvivlar jag). Varför ska en våg ens visa hur gammal kroppen är? Räcker det inte med att den visar vad man väger längre? Varför är vi så besatta av åldern? Borde inte det viktigaste vara att vi mår bra och känner oss lyckliga?

En person som verkar lycklig och nykär är Gunilla Dahlgren (hon med lilla fruntimret som hade föreläsning i Skillingaryd igår).

- Varje morgon vaknar jag och känner mig som 25 år. Men jag undrar varför det ligger en vithårig pensionär bredvid mig, sade den 69-åriga författaren och fick publiken att skratta förtjust.

Jag tror att många, precis som Gunilla Dahlgren, känner sig betydligt yngre än de är enligt kalendern. Lilla fruntimret säger i en av hennes böcker:

- Jag trodde att mina barn skulle bli vuxna. Men de är fortfarande lika barnsliga som jag.

Tänk så mycket lättare allting vore om vi accepterade oss själva som vi är och inte hakar upp oss på vilket år vi föddes.

När du stiger upp ur sängen i morgon gå då fram till spegeln, kolla på bilden som möter dig och säg som Gunilla Dahlgren brukar göra:

-Du bruden (eller karln), du har inte mycket att vara ledsen för och vad läcker du är.

Oavsett om du är 18 år, 53 eller 79 år så är du jättesnygg och du är snygg just för att du är du. Åldern spelar ingen roll. Och tänk på så mycket roligt du har framför dig i dag och imorgon; du får träffa dina nära och kära, du kanske lagar någon god mat eller ser ett bra tv-program. Njut av livet, ta vara på de små guldkornen i vardagen. Bry dig inte om några grå hår eller om kroppen har några kilo mer.  Lev livet. Ta för dig och njut.

I dag har jag haft kvällsjobb, det är min helg att jobba nämligen. Jag är lite konstig men jag tycker att det är kul att jobba helger, brukar vara helt andra sorters jobb då. Så var det även idag. I kväll var jag på en tjejmässa. Jag blev kvar en bra stund. Fanns olika behandlingar, metoder och prylar som var bra för allt möjligt.

Bland annat så var det ett hälsoföretag på plats som hade med sig en Tanitavåg. Det är en sådan våg där det går att kolla förhållandet mellan vatten, fett och muskler i kroppen. Jag har testat det för flera år sedan, när jag tränade som mest, och passade på igen att se hur kroppen mådde. Den sista tiden har jag ätit på tok för mycket godis och tränat alldeles för lite. Så jag trodde inte på något vidare bra resultat. Men oj, vad förvånad jag blev. Fetthalten var väldigt låg och muskelmassan hög i förhållande till kroppsvikten. Var kul att det fortfarande låg bra till. Men det gäller ju att se upp för det rasar fort utför.

Just den här mirakelvågen kunde även se hur alla de inre organen mådde (handlade främst om hur mycket fett det fanns runt organen), hur många kalorier jag äter i snitt en dag och vilken egentlig ålder min kropp har (beror på hur hälsosamt jag lever). Just dessa punkter vet jag inte om jag tror är helt tillförlitliga. Vissa saker krävs nog blodprov och läkarutlåtande för att ta reda på. Men i alla fall; även här var resultatet bra. På organen kunde man få ett betyg mellan ett och tolv. Ett var bäst. Jag fick en etta av mirakelvågen. Kvinnan som hade företaget med vågen sade att det var extremt ovanligt att få så bra. Jag som stressar som en galning borde ju inte ha så bra organ fast vågen tar nog inte hänsyn till stress.

Kvinnan konstaterade att jag fick i mig för lite kalorier per dag och skickade med mig en provpåse med proteinpulver. Sedan visade vågen att min kroppsålder är 12 år. Då tittade kvinnan på mig och sade att min kropp, som ju är 30 år i verkligheten, borde vara 18 år i alla fall. Ät mer protein var hennes råd. Jo, jag vet. Det behövs ju för att bygga upp kroppen, är nog lite dålig på det där med att pilla i mig protein.  Får väll testa pulvret hon skickade med mig. Som 12-åring är jag ju inte ens myndig, får varken dricka alkohol eller ha sex. Går ju inte för sig... Skämt å sido så var det kul att se att den gamla (nåja, halvgamla) kroppen hänger med bra.

I kväll hade jag ett annat roligt jobb också. Gunilla Dahlgren, hon som har skrivit böckerna om "lilla fruntimret", var och föreläste i Skillingaryd i kväll. En oerhört humoristisk kvinna som var väldigt rolig att lyssna på.

I dag är det FN-dagen och jag tänker direkt på mänskliga rättigheter. Det finns så många mäniskor ute i världen som lider på olika sätt. I dag vill jag hedra kämparna som slåss för de svaga.

Det är de varma och omtänksamma människorna som hjälper flyktingar som har upplevt oerhört traumatiska saker. Det är folk på kvinnorjourerna som arbetar ideelt för att hjälpa kvinnor som nästan har blivit misshandlade till döds av sina män. Det är människor som gör det där lilla extra för att de gamla som är ensamma ska få lite guldkant i sin vardag. Det är personer som slåss för barnens rättigheter och försöker motverka trafficking. Och det är många fler som kämpar för andra bra saker också.

Jag vill helt enkelt skänka en tanke till alla dessa godhjärtade människor som sätter undan sina egna behov för andras. De visar medmänsklighet och värme. De gör vad de kan för att vi ska få en bättre värld. Dessa människor tänker jag på i dag. Jag vet att de är många som jobbar i det tysta och jag vet att de finns över allt. Tack för allt gott ni gör.

I dag var jag på biblioteket för att analysera hur olika tidningar är uppbyggda. Det är en övning till frilanskursen men det var också väldigt nyttigt eftersom några av tidningarna förhoppningsvis kan bli mina framtida uppdragsgivare. I alla fall så var tidningen Mama ett av de magasin som jag tänkte studera. När jag kom till tidningshyllan stod det att alla tidningar som riktade sig mot föräldrar fanns på barnavdelningen. Jag frågade i utlåningsdisken var barnhyllan fanns. Det hade ju inte jag någon aning om. Har liksom inte haft någon anledning att gå dit innan. Kvinnan i disken var väldigt hjälpsam och visade mig till rätt hörn av biblioteket.

- Där har du de nyaste numren och där har du alla de gamla numren om du vill låna med dig hem, sade hon.

Och sedan log hon på ett sådant sätt som kvinnor bara ler i ett visst läge. Hon trodde att jag var gravid. En del kvinnor får liksom något drömskt i blicken när de talar med någon som är gravid.

Det är likadant när man är på kvinnokliniken och sitter i väntrummet med kvinnorna med sina stora magar. Plötsligt känns det som att alla tittar på en med den där speciella blicken. Det är som att det finns en samhörighet mellan kvinnor när det ligger ett barn i magen hos den andra. I väntrummet brukar det kännas som att alla tror att jag har ett barn i magen. "Men hon måste nyss ha fått reda på det för det syns inte ännu. Eller så sitter hon och är nervös för att hon ska göra ett gravtest och hoppas innerligt att hon har et barn i magen..."

Så verkar folket tänka. Eller är det jag som inbillar mig? Ja, i vilket fall som helst så spelar det inte så stor roll. Men kvinnan i dag fick absolut ett annat tonfall när jag frågade efter mammatidningar. Det var mycket tydligt och intressant. Undra varför det är så?

I går gjorde jag ett nytt personlighetstest. Nu börjar jag komma fram till vem jag är. Fast i ärlighetens namn så tror jag att jag hade lite koll på det även innan personlighetstesten. Jag har liksom umgåtts med mig själv i 30 år, då lär man känna sig själv ganska bra. Men det som personlighetstesten har lärt mig är hur andra uppfattar mig. Det intressanta är att vänner och kollegor ser på mig ungefär så som jag tror att jag är. Men familjen har en liten annan bild av mig. Det är nog inte så konstigt. Man är ju inte samma person i alla lägen.

Personlighetstestet som jag gjorde igår fick jag av min mentor. Det kändes seriösare än det första. Var över 170 frågor och frågorna var ställda på ett bättre sätt. Här blev man inte indelad i fack på samma sätt utan det var olika sorters skalor. Inom de flesta områden låg jag precis som genomsnittet och det är ju inte så intressant. Det roligare var att veta i vilka fall jag utmärker mig åt något håll. Så här visade testet:

* Jag är mer reserverad mot folk som jag inte känner än de flesta. Det behöver inte alltid synas. Men jag håller en känslomässig distans.

Denna punkten gjorde mig lite fundersam för jag tycker inte att jag är reserverad. Men när jag tänkte till så insåg jag att det är så. Jag går gärna fram och pratar med folk, men jag delar inte med mig av mina innersta känslor på ett bra tag (mer än i sällsynta fall). Dessutom vill jag oftast inte krama folk som jag inte känner lite mer väl. I de lägena blir jag väldigt reserverad. Så det stämde nog.

* Jag undviker helst konflikter och ser till att jämka eller anpassa mig istället.

Det är också lite tveksamt om det stämmer. Om jag tycker att något är fel så skulle jag aldrig hålla tyst. I de lägena skulle jag aldrig undvika konflikter. Men överlag tycker jag att arbetsmiljön och umgänget med vänner är trevligare om man försöker att samarbeta och kompromissa. Man kan inte alltid få sin vilja igenom. Jag vill göra åt med min energi på annat än konflikter och låter konflikten bli sista utvägen för att lösa ett problem tror jag.

* Är mer självsäker än de flesta i nya situationer. Tar kontakt med nya männsikor och är väldigt stark i sociala situationer.

Jo, jag tackar jag. Allt annat vore väldigt underligt. Eftersom jag är journalist kan jag ju inte tycka att det är jobbigt att ta kontakt med nya människor eller ställas in för nya situationer.

* Vill inte följa regler om det är smidigare att kringgå reglerna.

Detta var en av de starkare punkterna även på det andra testet och jag tyckte att det var väldigt konstigt. Men så visade jag testet för en person som känner mig väldigt väl och har jobbat ihop med mig. Han skrattade och sade: det där är ju verkligen du. När han förklarade så insåg jag. Rutiner på jobbet kringgick jag i princip alltid om de försvårade för mig. Det är sant. Och det är faktiskt, när jag rannsakar mig själv, en av de stora anledningarna till att jag vill vara min egen och starta frilansfirma. Jag har svårt att följa regler som jag inte ser någon mening med.

*Min slutledningsförmåga när det gäller logiska problem är över genomsnittet.

Det förvånade mig verkligen. Men ska jag vara ärlig så handlade en del om ords relation till varandra och det är ju enkelt för mig som jobbar med ord dygnet runt. Problemen som handlade om siffror och matte var jag däremot urusel på. Det är inte alls min grej.

Tack för era synpunkter. Det har varit roligt att se hur ni har svarat om mig. Det var också kul att alla sade att jag absolut inte drivs av status (som det första testet ansåg). För det känner jag ju inte själv att jag gör heller; fina bilar, stora villor, dyra märkeskläder och sådant är inte viktigt för mig. Det viktigaste är att få hålla på med det som jag tycker är roligt.

Var på skatteverkets information för blivande företagare i kväll. Det diskuterades skatt, moms, bolagsregistrering, deklaration och andra viktiga saker. Det låter ju inte precis som något man jublar av glädje över. Men det var mycket roligare än man kunde tänka sig och nyttigt.

Det roligaste var att där satt nästan 30 personer i samma situation som jag. Alla har en dröm om att starta en egen firma och det var inom helt olika branscher. Någon ville starta tillverkning av ostkaka, en annan ville ge ansiktsmassage och en tredje funderade på att starta en butik med bara ekologiska varor. Det roligaste var nog en man som nyligen hade blivit pensionär. Han hade jobat på Ericsson i Stockholm i hela livet. Jag ser det framför mig; en kostymman i storstaden som rusar fram i karriären. Nu hade han köpt en grävmaskin och hjälpte till att göra i ordning diken åt folk. Det glittrade i hans ögon, där han satt i sina lediga kläder med kaffekoppen, och berättade om sin nya verksamhet. Han hade alltid haft en dröm om att skaffa en grävmaskin och jobba med detta. Han berättade, med stolthet i rösten, hur han hade fått åkrar som tidigare var vattensjuka att bli jättebra att odla på efter att han hade dikat ut ordentligt. Han hade väntat hela livet på att kunna leva ut sin dröm och nu gjorde han det. Det var fantastiskt att se.

Jag hoppas att mina ögon glittrar på samma sätt som hans en dag och av samma orsak; att jag har vågat satsa på min dröm.